Skidbloggen

Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Sofia Henriksson, Jennie Öberg, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Ingela Andersson med flera. Ja, som ni ser så finns det få län som motsvarar Norrbotten i antalet elitåkare. Jag som ska följa deras framfart lite extra noga heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Stjärnglansen ökar

Fuengirola Stjärnglansen kring Gällivarepremiären 17-19 november ökar. Nu är det klart att Dario Cologna och hela det schweiziska världscuplaget finns på startlinjen i den officiella svenska skidpremiären 17-19 november, liksom den amerikanska sprintstjärnan Kikkan Randall!

-Vi har sökt efter en lämplig tävling i Skandinavien som kan erbjuda riktigt bra konkurrens, fina förhållanden med tuffa banor och vi ser verkligen fram emot att komma till Gällivare för att testa formen inför världscupstarten, säger Ivan Hudac, coach för Swiss Ski Team.

Gällivarepremiären blir en fullvärdig internationell värdemätare för Hellner, Kalla och de övriga i det svenska landslaget. Sedan tidigare är det klart att alla ryska lag med VM-kungen Sergej Ustiugov och Alexander Legkov i spetsen kör den svenska säsongspremiären. Det kanadensiska laget har som tradition att finslipa formen i Gällivare inför starten på världscupen och så även denna höst.

Vid sidan av Schweiz har nu även Japan anmält att de kommer med både A- och B-lag till premiären.

-Det är ingen tvekan om att stjärnor drar stjärnor, vi är jätteglada att det internationella intresset för Gällivarepremiären är så stort. Att åkare som Cologna aviserat sin närvaro gör ju att ett redan stort publikintresse ökar, vi har redan sålt 1.500 entrémössor så det blir garanterat bra tryck på Hellnerstadion, säger tävlingsledaren Leif Johansson i ett pressmeddelande.

Sprinttävlingen i Gällivarepremiären kommer att köras på en helt ny sprintbana som blivit färdig i dagarna. Det är en teknisk och tuff bana där Stina Nilsson och Hanna Falk kommer att få en bra värdemätare inför OS-säsongen med motstånd från ett helt koppel duktiga ryska sprintåkare och bronsmedaljören från Lahti-VM, Kikkan Randall.

-Det ska bli mycket spännande att se vad åkarna tycker om den här banan. Tävlingen går i klassisk stil och vi har jobbat på att få fram en dynamisk bana som är teknisk krävande och som inte går att vinna på blanka skidor, säger Leif Johansson.

Piteå hjältarnas stad

OS i PyeongChang Silvergänget.

Skidskyttetjejernas silvervrål. Fr.v: Piteåtjejerna Hanna Öberg och Anna Magnusson samt Mona Brorsson och Linn Persson.

Nu är det bara att börja planera för den stora välkommen-hem-festen i Piteå.

Det måste bli någonting alldeles extra på Byxtorget, eller nån annanstans i Piteå, efter stadens idrottares obegripliga OS-framgångar i PyeongChang.

Tidigare har Charlotte Kalla, Piteå Elit,radat upp guld och silver i den olympiska festen, och efter unga Hanna Öbergs guld på distansen i skidskytte kom idag ett magnifikt lagsilver i skidskyttestafetten med Anna Magnusson och Hanna Öberg i matchvinnande roller.

Hittills har Piteå-idrottarna tagit två OS-guld och fem silvermedaljer  i Sydkorea, och det är förstås ett helt makalöst facit .

Självklart ska den formidabla succén firas, och det rejält.

På den punkten är jag inte det minsta orolig. Piteås festfixare brukar  verkligen kunna konsten att skapa en Fest med stort F när något extra ska firas.

Det som hänt i PyeongChang är så stort att det knappast går att sätta ord på, och ett firande även på hemmaplan hos idrottarna hör givetvis till, även om det nog också blir ett nationellt firande i Stockholm när OS-truppen kommer hem till Sverige.

Att ta olympiska guld hör inte till vanligheterna, och jag är så gammal att jag mycket väl minns när skidlegendaren Sven-Åke Lundbäck vunnit OS-guld på 15 km i Sapporo 1972, och kom hem till Luleå.

Han möttes den gången av både flyg och publikmassor. Han lagerkransades och  fick färdas i rissla i en triumffärd efter häst till ljuset av ungdomars facklor genom staden. Och han tog emot folkets  jubel vinkande från Stadshotellets balkong.

Så firades Sven-Åkes guld den gången. Nu ska det bli spännande att se vad  Piteå kan hitta på för att hylla sina två guldhjältar från Sydkorea, Hanna Öberg och Charlotte Kalla tillsammans med dagens stafettsilvertjej, Anna Magnusson.

Så långt mina tankar just nu  i den saken denna magiska OS-dag med André Myhrers OS-guld i morse, bodensaren Kristoffer Jakobsens alpina genombrott, och det senaste, OS-silvret för den svenska skidskyttekvartetten Linn Persson – Mona Brorsson – Anna Magnusson och Hanna Öberg.

Myhrer och Jakobsen har jag skrivit om i ett tidigare inlägg i dag.

André Myhrers så välförtjänta guld i hans sista OS var en bragd, men det var nog en ännu större skräll att skidskyttetjejerna orkade köra hem OS-silvret i stafetten efter att ha varit uträknade efter de två första sträckorna.

Då klev Piteåtjejerna Anna Magnusson och Hanna Öberg in i bilden, och svarade för en av de mest klassiska vändningarna i svensk idrottshistoria.

När Anna Magnusson åkte ut på tredje sträckan låg hon hela 1,30 efter täten, men hon åkte bra. Fick bruka extraskott i blåsten vid det liggande skyttet , men fortsatte med att imponerande skjuta fullt i stående.

Vips var Sverige med i matchen igen. När guldtjejen på distansen Hanna Öberg tog över på sista var det 59 sekunder fram till täten.

Hoppet tändes , men var det verkligen möjligt att nå en pallplats..?

Ja, allt är möjligt för 22-åriga Hanna Öberg som åkte fort och kom in till både det liggande och stående skyttet och utan pardon snabbt pangade in alla skotten.

Det ser så  enkelt ut när Hanna gör det , trots att en rad andra världsstjärnor hade problem och fick nyttja både reservskott och drabbas av straffrundor.

I mål var Hanna och Sverige bara elva sekunder efter segrande Vitryssland med Darya Domracheva som avslutare.

En helt galen bragd..!

Hanna Öberg förde Sverige till silver, men triumfen är en seger för ett svenskt lag med en sagolik lagkänsla, som känns unik.

Jag blir så rörd när jag ser och hör hur tjejerna talar om och ser på varandra, och jag förstår verkligen det otroliga arbete de lagt ner tillsammans för att nå dit. Stöttad av fenomenale tränaren Wolgang Pichler och hela skidskyttegruppens alla aktiva och ledare. Pichler var rörd och tyckte att just den här dagens framgång var den bästa medalj han varit med om att vinna.

Pichler

En stor dag för en rörd tränare, Wolfgang Pichler.

Det var ju den här dagen, och damstafetten, som i förväg bedömdes som den allra största medaljmöjligheten. Nu levde tjejerna och laget upp till förväntningarna efter en motig start, och plötsligt är svenskt skidskytte en stormakt inom sporten. Med guld för Hanna Öberg och silver för Sebastian Samuelsson och dagens härliga silvertjejer på den olympiska prispallen.

Dessutom har också de svenska herrarna i skidskyttestafetten en chans att skrälla i morgon, inspirerad av tjejernas succé.

Vem trodde det inför säsongen..?

Till sist: Hanna Öbergs resultatserie i detta OS: 7-5-1-5-bra sträcka i mixedstafetten - 2, är en makalös bragd, som jag tror saknar motstycke historiskt av en OS-debutant.

Håkan Svensson

En magisk guldmorgon

OS i PyeongChang Myhrer

André Myhrer är olympisk mästare i slalom.

Favoriterna Marcel Hirscher och Henrik Kristoffersen laddade hårt och körde ur.  Men Andre Myhrer stod pall för trycket.  Den 35-årige veteranen från Bergsjö i Hälsingland gör sitt fjärde och sista OS, och tog chansen när det gällde som mest. Han krönte sin långa karriär med det finaste av allt:  OS-GULD

Kan det bli härligare.

Jag blir tårögd av lycka denna underbara morgon då bodensaren Kristoffer Jakobsen också skrällde med en stilig sjundepalts från 35:e startposition..!

Min två veckor långa OS-resa tog slut ett par dagar för tidigt, annars hade jag garanterat varit på plats i backen där borta i  Yongpyong också.

Det svider förstås, men det har även varit skönt att vara uppe hela natten här hemma och se på teve, jetlaggad som jag är efter hemresan från PyeongChang.

Precis som med Frida Hansdotter så är helyllekillen André Myhrer verkligen en idrottare som jag  unnar all tänkbar framgång. Jag har intervjuat honom många gånger, både i samband med träningsläger och tävlingar, och alltid uppskattat hans ödmjukhet och lugna, trygga, framtoning.

Givetvis är det också egenskaper som starkt bidragit till att han nu står där som en synnerligen värdig olympisk mästare.

En nivå som gör honom till en av de största, för det är ju så att ingen svensk man har vunnit OS-guld i slalom sedan 1980 i Lake Placid , USA, då giganten Ingemar Stenmark vann både slalom och storslalom.

Fenomenet Ingemar, som också var med i OS-studion från Stockholm, och då hyllade dagens mästare och främst pekade på Myhrers  enorma styrka i branten för dagen. Sedan tidigare visste vi att han är mästerlig i de flacka partierna av slalompisterna.

Guldet var Sveriges femte i denna olympiad efter Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Hanna Öberg, Frida Hansdotter tidigare fått kliva högst på pallen.

Självaste kung Carl Gustaf log på läktaren medan André Myhrer själv var chockad över sin framgång.

­-- Det är så sjukt.. Jag har inte landat i det som hänt. Att vinna OS-guld har varit min dröm hela livet, och nu har jag lyckats, funderade han i teverutan efter guldet.

André själv berättade om hur han i motsats till många lyckats hitta det rätta skidmaterialet på den speciella snön och vågat byta skidor inför guldracet. Senare beskrev han ingående sin resa mot guldet, och vad Gällivaresonen Thomas Fogdö betytt för honom. "Thomas har alltid varit en stor idol för mig, och har hjälpt mig jättemycket hela vägenhit"

Samtidigt kan jag konstatera att också världsettan Marcel Hirscher trodde mest på Myhrer, efter att själv ha kört ur i första åket.

Till den häftiga drömfullträffen kom alltså även genombrottet i mästerskapssammang för länets alpina OS-hopp Kristoffer Jakobsen. Perfekt att SOK i sista stund gav honom en olympisk biljett.

Först klev han in som alpin reserv för paralellslalomen , sedan fick han köra storslalom, och nu slalom som varit hans bästa gren denna säsong.

Tog sig in från en 35:e startposition till 10 i första åket i en olympisk slalom.  En helt fantastisk prestation bara det.

Kristoffer Jakobsen, 23, peppade sig själv som aldrig förr inför det första åket i sin OS-slalomdebut. Han gick runt och svor för sig själv, spände sig och försökte göra allt för få fart på kroppen .

Krille” Jakobsen till och med skallade till ett tält vid starten innan han drog ut i startgrinden och brakade i väg i första åket.

I andra åket samma visa. Kristoffer Jakobsen är verkligen inte grabben som håller igen. Han gick tight på käpp och sträckte armarna i luften av lycka över mållinjen, och gjorde även tummen upp för sin insats i målfållan.

Det gjorde han helt rätt i när han kom i mål som tvåa, 28 hundradelar efter österrikaren Michael Matt, som då satt i ledarstolen.

Efter många urkörningar under säsongen körde han nu stabilt och säkert ,och var aldrig nära att köra ur i sitt andra åk, när det gällde som mest för honom

Helt klart är det Jakobsens internationella genombrott på mästerskapsnivån. I världscupen har han visat goda takter vid ett par tillfällen, men aldrig varit bättre än tolva i Levi 2016.

Jag är är så impad och glad över hans insats. De norrbottniska OS-deltagarna sköter sig verkligen strålande i den olympiska striden.

Det var också så häftigt att höra de hyllningar han fick av självaste Ingemar Stenmark i tevesändningen, där han spådde ”Krille” en lysande framtid nu när han kommer att få bättre startnummer i världscupen och i mästerskap.

Det var också så skönt att höra Kristoffer Jakobsens egen analys om sin dag.

En dag då han främst ville prata om lyckan att få vara med om landslagskompisen André Myhrers guld, istället för sin egen insats.

­-- André är kung. Jag lär mig så mycket, och jag är så lycklig över  att få vara med honom här, sa Kristoffer som också utlovade tårtfirande i afton.

När han till slut kom till sitt eget race så gladdes han mest över att han vågade gå för en topplacering, och inte fega ur när han fått sin chans.

Där tycker jag också att han slog huvudet på spiken, och framöver tror jag att vi i honom har en värdig efterträdare till Thomas Fogdö på toppnivå som företrädare för norrbottnisk alpin sport. ”Krille” kommer att köra lagtävlingen i OS och han kommer att plocka fina resultat i världscupen i fortsättningen av säsongen, och naturligtvis bli ett hett namn vid VM i Åre nästa år. Där givetvis de svenska guldmedaljörerna Frida Hansdotter och André Myhrer blir glödheta affischnamn.

Kristoffer Jakobsen. Foto: Håkan Svensson

Kristoffer Jakobsen, Storklintens Alpina, finfin sjua i den olympiska slalomtävlingen. Vilken storartad prestation! Foto: Håkan Svensson

En annan bodensare i grunden, den alpine chefen Tommy Eliasson Winter var naturligtvis också rörd över den stora olympiska gulddagen .

- Det är magiskt, en saga, och han berättade om snacket på morgonen före Myhrers guld.

- Då bestämde vi oss för att vi inte är här för att ta medalj, utan vinna guld.., sa Tommy Eliasson Winter.

Han fick rätt, och visst är det makalöst kul.

Tommy Eliasson Winter känner förstås också mycket väl till Kristoffer Jakobsens kapacitet, som en av hans tidigare klubbledare.  Den kapaciteten berättade också guldgossen André Myhrer om i en teveintervju där han avslöjade att han oftast får stryk av "Krille" Jakobsen på träning.

Till sist vill jag också ge en egen guldmedalj till programledaren Jonas Karlsson för hans sätt att med kunskap och spännande frågor leda sändningarna i morgonsstudion i teve.

Håkan Svensson

Idrottsmentalitet när den är som bäst

PyeongChang Kalla bild

Ännu ett OS-silver för Charlotte Kalla i teamsprinten tillsammans med Stina Nilsson. Tärendös stolthet är nu uppe i makalösa fyra OS-medaljer, ett guld och tre silver.

Jag trodde på guld för Charlotte Kalla och Stina Nilsson, men det blev silver, och det är förstås fantastiskt fint det också.

Stina Nilsson hade guldläget i ingången till upploppet , och då trodde jag att saken var klar.

Men så kom amerikanskan Jessica Diggins som skjuten ur en kanon på utsidan, och på upploppet krigade hon ner sprintolympiamästarinnan Stina Nilsson.

Det var typisk amerikansk idrottmentalitet när den är som allra bäst , att kunna pressa fram ytterligare en dimension av kraft och styrka ur kroppen när det verkligen gäller.

Så imponerade att se,  och det är bara att buga för den insatsen av Diggins som är så grym i skejt, och även har förmågan att pressa ut det där lilla extra med mjölksyra långt över huvudet.

Jag varnade i förväg för det amerikanska laget vid sidan av favoritlagen Sverige och Norge, och nu kom den efterlängtade fullträffen för USA. En stor skidhistorisk händelse var det nämligen också eftersom det är första gången som USA tagit OS-guld i skidåkning. Legendaren Bill Koch har ett silver sedan tidigare, närmare bestämt från tremilen vid OS i Innsbruck 1976.

Avgörande för triumfen var utan tvekan att den andra kuggen i guldteamet från USA, Kickan Randall, överraskande lyckades höja sin kapacitet rejält i finalen. Hon klarade av att hänga med Charlotte Kalla och Marit Björgen på sista varvet, och det hade det jag inte trott om henne utifrån tidigare insatser den här säsongen, och i OS.

Skönt att både hon och alltid sprudlande glada Diggins, som jag upptäckte på allvar i Gällivare för många år sedan, nu nådde karriärens absoluta höjdpunkt.

USA seger

Amerikanskt guldjubel. Det första skidguldet i OS för Jessica Diggins och Kickan Randall

Charlotte Kalla blev lite störd i semifinalen när hon råkade ut för ett stavbrott vid första växlingen från Stina Nilsson kom efter. Där blev hon stressad och fick bränna kraft för att ta sig tillbaka. Men Charlotte klarade det , och i finalrundorna åkte hon kraftfullt och släppte aldrig kontrollen på Marit Björgen. Dagens medalj är Tärendötjejens fjärde i detta OS , ett guld och tre silver. Ett makalöst facit som kan bli ännu vassare i den avslutande tremilen.

Stina Nilsson åkte också stabilt men det var stök och bök på slutsträckan som kunnat rendera i ett fall. Men Stina tog greppet i sista kurvan och såg alltså ut som en vinnare i början av upploppet. Efter loppet jublade de svenska tjejerna, men Stina kunde inte dölja besvikelsen över att hon tvingats vika ner sig i finishen. Samtidigt som hon förstås hyllade Jessica Diggins styrka.

I herrtävlingen vann som väntat Norge med barhuvade och extremt explosiva unga fenomenet Johannes Hösflot Kläbo på slutsträckan. Han verkar kunna göra precis som han vill, den karln, och jag tycker att han i sitt agerande mer och mer påminner Petter Northug Jr när han var som bäst.

I kampen om övriga medaljer krigade Sverige, Frankrike och OAR (Ryssland). Skulle Sverige äntligen få en herrmedalj i OS..? Men tyvärr duon Marcus Hellner och Calle Halfvarsson räckte inte till i striden. Hellner skötte sig bra på sina sträckor och gav Calle Halfvarsson ett bra utgångsläge för medalj. Calle tappade ett tag , men kom ifatt och hade ett gott läge inför upploppet. Jag tycker dock att han tvekade inför vilken sida han skulle attackera på i ingången till upploppet och det blev förödande. Han fick inte farten med sig,samtidigt som han stumnade. I besvikelsen slog han sönder en stav.

Det var nära medalj, men fjärdeplatsen sved och nu känns det som de svenska herrarna får åka hem från OS utan medalj, vilket är ett stort bakslag efter stora framgångar i OS 2010 och 2014, och har inte hänt sedan Lillehammer 1994. Visserligen återstår femmilen, men vem ska kunna göra något där när Marcus Hellner nu överraskande sagt att han väljer bort femmilen och åker hem, och att Calle Halfvarsson bär på samma tankar..? Ska väl vara Daniel Richardsson då om han får bra skidor.

Avhoppen förvånar mig, faktiskt. Jag hade verkligen velat se Marcus Hellner köra femmilen, även om det handlar om klassisk teknik i masstarten på 50 km. Hans form har stegvis ökat under OS-dagarna i mina ögon.

Samtidigt går grannlandet Norge mot sitt bästa OS någonsin, efter ännu ett guld bärgat. När detta skrivs har Norge hela 33 medaljer varav 13 guld. Varför ett land med bara uppemot hälften så många invånare som vi är så mycket bättre tål att fundera på, och det ska jag återkomma till här på Skidbloggen.

Ett praktfiasko är också Tre Kronors respass ur OS-turneringen mot Tyskland. Inte lika stort som det mot Vitryssland vid OS i Salt Lake 2002, men det här svider också rejält. Jag var på plats och såg det förra mötet mellan lagen i gruppspelet i Kwandong Hockey Centre i Gangneung. Där vann Sverige med knappa 1-0 i en match där tyskarna hade minst lika mycket av spelet och fler vassa chanser. Så Tre Kronor måste ha varit varnade, men föll ändå ner i ett nattsvart hål.

Kort i övrigt från denna OS-dag i PyeongChang:

X x x Konståkerskan Anita Östlund gjorde ingen bra insats i korta programmet, och jag förstår inte varför hon i sista stund fick chansen att åka till OS när inte länets stjärna Alexander Majorov gavs den möjligheten.

X x x Curlinglagen på både herr och damsidan är klara för vidare avancemang till finalomgångarna och medaljjakten.

X x x  Finlands damlejon i hockey, med Luleåspelare i laget, tar OS-brons efter seger mot OAR med 3-2 i matchen om tredje pris.

X x x Två norrbottningar finns med i det svenska lag som nu tagits ut till skidskyttestafetten i morgon. Det är Piteåtjejerna Hanna Öberg och Anna Magnusson som åker fjärde respektive tredje sträckan i stafetten. Sträcka 1 och 2 kör Linn Persson och Mona Brorsson. Ett lag med goda möjligheter att kriga högt, och till och med ta medalj om de har sin bästa dag.

X x x En höjdare blir också herrarnas slalom med André Myhrer och Mattias Hargin i medaljdiskussionen och med Kristoffer Jakobsen som en spännande norrbottnisk start.

Håkan Svensson

Dags för ett nytt guld

PyeongChang Charlotte Kalla

Charlotte Kalla laddar för ett nytt guld tillsammans med Stina Nilsson i teamsprinten. Foto: Håkan Svensson

Sprintstafetterna för damer och herrar är dagens godbit vid OS i PyeongChang och vill det sig väl kan det bli en ny svensk gulddag, eller i varje fall medaljdag.

Helt klart har tjejduon Charlotte Kalla och Stina Nilsson en stor guldmöjlighet i damernas teamsprint i fristil, i kamp med framförallt det norska teamet Marit Björgen och Maiken Caspersen Falla. Charlotte Kalla på första sträckan får bädda för Stina Nilssons raketspurt på andra. USA med skejtstarka Jessica Diggins som avslutare är också ett starkt lag.

På herrsidan är guldchansen inte så stor. Den mästartiteln känns vikt för Norge genom Martin Johnsrud Sundby och spurtraketen Johannes Hösfot Kläbo, men även det unga ryska teamet Denis Spitsov och Alexander Bolshunov lurar i vassen.

Marcus Hellner . Foto: Håkan

Kul att Marcus Hellner får chansen i Teamsprinten. Foto: Håkan Svensson

Men duon Marcus Hellner och Calle Halfvarsson har ändå en god möjlighet att fixa den första svenska herrmedaljen. Jag tycker det är rätt och riktigt att den svenska lagledningen valt att köra med Hellner i sprintstafetten tillsammans med Halfvarsson.

Teamsprint kräver både snabbhet och uthållighet, och då är det rätt att satsa på distansåkare, och inte utpräglade sprintspecialister på den tuffa banan. Men jag har full förståelse för att sprintspecialisterna i den svenska truppen kan känna sig lite sidsteppade.

Jag är dock ganska säker på att Oskar Svensson , som var femma på sprinten, var den låg närmast en plats i laget och var ett bra , och intressant alternativ.

Men såväl semifinal och final  på en tuff bana kräver grundmurad styrka, och då tycker jag att det är rätt lag som Ola Rawald och Rikard Grip tagit ut. Allrahelst som det handlar om skejt vilket Hellner är bäst på.

Min känsla är också att både Calle Halfvarsson och Marcus Hellner har en stigande form . Hellner åkte stort och fint i distansstafetten på tredje fristilssträckan, men då var redan loppet kört för svensk del efter vallamissarna på de klassiska sträckorna och det var svårt att motivera sig för att åka riktigt fort.

 Det tror jag däremot Gällivareåkaren kan göra i sprintstafetten, och det kan dra isär fältet. Jag hoppas Hellner och Halfvarsson kan fixa en herrmedalj. Kanske är just den här dagen i Alpensia längdstadion den stora chansen, eftersom bara femmilen sedan återstår på herrprogrammet, och den avgörs i klassisk stil och masstart.

Charlotte och Stina har redan vunnit ett guld i detta OS, i skiathlon respektive sprint, och Charlotte har också ett silver på 10 km fritt.

Nu laddar de hårt för att vinna guld tillsammans i teamsprinten. Det har länge varit en dröm för Charlotte Kalla att köra lagsprint med Stina Nilsson, och nu får der göra det för första gången. Båda i prima form, och kommer att bli svårslagna. Jag är också säker på att Stina Nilsson hungrar efter revansch för spurtförlusten mot Marit Björgen i distansstafetten.

Spännande blir det i alla händelser i denna gren där Sverige, och inte minst Norrbotten har så stolta traditioner. Ni minns väl Turin-OS 2006 när Malmbergstjejen Lina Andersson förde Sverige till OS-guld tillsammans med Anna Olsson med en mäktig spurt.

Tyvärr rök Sveriges medaljchans i mixedstafetten i skidskytte. Första sträckans Mona Brorsson började bra med ett felfritt liggande skytte, men hade en mardröm i sitt stående skytte då hon missade alla fem skotten och fick två straffrundor.

­-- Det var den värsta besvikelsen i mitt liv, konstaterade en tårögd Mona efteråt .

Nu står det också klart att hon inte får åka förstasträckan i den vanliga skidskyttestafetten på torsdag, utan en annan sträcka i det svenska laget.

På nytt åkte Svensbyns stolthet, guldtjejen  Hanna Öberg bra och sköt bra. Hanna fortsätter imponera i denna olympiad.

Herrarna i laget, Jesper Nelin och Fredrik Lindström skötte sig också med den äran.

Fortsättningsvis har både de svenska damerna och herrarna i skidskytte medaljchanser i  stafetterna , torsdag och fredag.

I korthet noterar jag att Tre Kronor får möta Tyskland i kvartsfinalen, sedan de slagit ut Schweiz på övertid.

Jag var på plats och såg förra mötet Sverige – Tyskland och det var ingen lek. Sverige vann med 1-0, men tyskarna dominerade stundvis och hade väl så många chanser. Helt klart måste Linus Omark och kompani lyfta sig ett snäpp för att kunna ta en ny seger och avancera till semifinal i OS-turneringen.

Tycker det också varit synd om alpine bodensaren Kristoffer Jakobsen som blev förkyld och fick halsont inför sin OS-debut. Trots det körde han storslalomen i den starka kylan men tvingades bryta, och blev sedan isolerad på olympierna speciella sjukstuga. Nu är han piggare och har imponerat på träning. och kör torsdagens slalom där gör en högintressant start efter några fina race den här säsongen.

Håkan Svensson

Samboparets häftiga utmaning

PyeongChang  

Guld Hanna Foto: Håkan Svensson

Guld-Hanna Öberg ( i gult) kör i morgon för en ny medalj i skidskytte, och nu tillsammans med sin sambo, Jesper Nelin, för första gången i ett mästerskap. Foto: Håkan Svensson

Olympiaden går vidare ytterligare en vecka, men nu lämnar jag och mitt trevliga resesällskap  från Tornedalen mästerskapet. Just nu har vi tagit in på ett hotell nära jätteflygplatsen Incheon utanför Seoul, som är en av världens största.

Därifrån flyger vi hem hemåt via Helsingfors. Vi åkte ett modernt snabbtåg tvärs över Korea idag ,  från OS-området till Seoul där flygplatsen ligger och det var ett mycket bekvämt och snabbt sätt att förflytta sig. Givetvis har den nya järnvägssatsningen, KTX, tillkommit tack vare OS.

Självklart kommer jag att fortsätta följa det som händer i OS via teve och radio,när jag kommer hem och skriva här på Skidbloggen.

Jag ser samtidigt fram emot att parallellt med den rapporteringen även föra vidare en rad av de fantastiska upplevelser och intryck, på gott och ont, som jag fått vara med om mina två veckor i OS-staden PyeongChang 2018, men som jag ännu inte hunnit torgföra ännu på bloggen.

I korthet kan jag konstatera att jag glädjer mig ofantligt åt de fantastiska guld och silverframgångar jag varit med om hittills, och jag är helt övertygad om att det kommer att bli många fler svenska medaljer även den sista OS-veckan.

SOK:s medaljmål på sju medaljer är redan i hamn, men det skulle faktiskt inte förvåna mig om slutresultatet medaljmässigt blir i nivå med det storsuccén i Sotji-OS 2014 då Sverige tog 15 medaljer, varav 11 i längdåkningen. Men mer om detta när det är dags att sammanfatta OS:et nästa helg.

Samtidigt som curlingen fortsätter med två starka svenska lag på herr och damsidan, som dock båda något oväntat förlorande matcher i dag, så avgörs i morgon en skidskyttegren med goda förutsättningar att ge en ny svensk medalj.

Det handlar om skidskyttets mixedstafett som går till på följande vis: I varje lag ingår fyra åkare, två herrar och två damer. Alla lag startar samtidigt och varje åkare har två skjutningar , en i liggande och en i stående. På skjutvallen har man åtta skott på sig för fem träffar, men de tre sista skotten måste laddas om ett och ett , annars blir det straffrundor.

I det svenska laget finns förstås Piteås guldtjej på distansen Hanna Öberg som så här långt gjort ett fenomenalt OS med placeringserien 7-5-1-5 i de fyra lopp hon hittills åkt. I laget finns också hennes sambo Jesper Nelin samt Mona Brorsson och Sebastian Samuelsson, som tagit silver tidigare i OS och varit nära pallen i ett par lopp.

Hanna Öberg och Jesper Nelin får nu för första gången i mästerskap chansen att tävla om medalj tillsammans, och det är förstås en speciell känsla för paret. Jesper åker skidor rasande fort, men har tidigare haft problem med skyttet. Nu har han dock skärpt till den delen, och var i går nia och bäste svensk i masstarten. På distansen hade han också ett klart medaljläge men sprack i sista skjutmomenten.

Övriga i svenska laget är alltså unge Sebastian Samuelsson som redan har ett silver och flera lopp nära medalj. Dessutom Mona Brorsson som är en duktig skytt och varit topp-10.

Sverige vann faktiskt VM-guld 2007 vid mixstafetten i Antholtz, och nu nämns det svenska laget åter med stor respekt. Flera andra nationer laddar dock hårt för medalj och det är bäddat för en jämn och spännande tävling i Alpensia Biathlon Centre. Dit hör förstås stora skidskyttenationer som Tyskland, Frankrike, Norge, Ryssland och Österrike. I det norska laget kör Marte Olsbu, Tiril Eckhoff, Johannes Thingnes Bö och Emil Hegle Svendsen.

Notabelt i det svenska laget är att Fredrik Lindström inte platsar. Helt klart stormar en ny generation svenska skidskyttar in med stormsteg,

Håkan Svensson

Skidbloggen

Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Sofia Henriksson, Jennie Öberg, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Ingela Andersson med flera. Ja, som ni ser så finns det få län som motsvarar Norrbotten i antalet elitåkare. Jag som ska följa deras framfart lite extra noga heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Stjärnglansen ökar

Fuengirola Stjärnglansen kring Gällivarepremiären 17-19 november ökar. Nu är det klart att Dario Cologna och hela det schweiziska världscuplaget finns på startlinjen i den officiella svenska skidpremiären 17-19 november, liksom den amerikanska sprintstjärnan Kikkan Randall!

-Vi har sökt efter en lämplig tävling i Skandinavien som kan erbjuda riktigt bra konkurrens, fina förhållanden med tuffa banor och vi ser verkligen fram emot att komma till Gällivare för att testa formen inför världscupstarten, säger Ivan Hudac, coach för Swiss Ski Team.

Gällivarepremiären blir en fullvärdig internationell värdemätare för Hellner, Kalla och de övriga i det svenska landslaget. Sedan tidigare är det klart att alla ryska lag med VM-kungen Sergej Ustiugov och Alexander Legkov i spetsen kör den svenska säsongspremiären. Det kanadensiska laget har som tradition att finslipa formen i Gällivare inför starten på världscupen och så även denna höst.

Vid sidan av Schweiz har nu även Japan anmält att de kommer med både A- och B-lag till premiären.

-Det är ingen tvekan om att stjärnor drar stjärnor, vi är jätteglada att det internationella intresset för Gällivarepremiären är så stort. Att åkare som Cologna aviserat sin närvaro gör ju att ett redan stort publikintresse ökar, vi har redan sålt 1.500 entrémössor så det blir garanterat bra tryck på Hellnerstadion, säger tävlingsledaren Leif Johansson i ett pressmeddelande.

Sprinttävlingen i Gällivarepremiären kommer att köras på en helt ny sprintbana som blivit färdig i dagarna. Det är en teknisk och tuff bana där Stina Nilsson och Hanna Falk kommer att få en bra värdemätare inför OS-säsongen med motstånd från ett helt koppel duktiga ryska sprintåkare och bronsmedaljören från Lahti-VM, Kikkan Randall.

-Det ska bli mycket spännande att se vad åkarna tycker om den här banan. Tävlingen går i klassisk stil och vi har jobbat på att få fram en dynamisk bana som är teknisk krävande och som inte går att vinna på blanka skidor, säger Leif Johansson.

Piteå hjältarnas stad

OS i PyeongChang Silvergänget.

Skidskyttetjejernas silvervrål. Fr.v: Piteåtjejerna Hanna Öberg och Anna Magnusson samt Mona Brorsson och Linn Persson.

Nu är det bara att börja planera för den stora välkommen-hem-festen i Piteå.

Det måste bli någonting alldeles extra på Byxtorget, eller nån annanstans i Piteå, efter stadens idrottares obegripliga OS-framgångar i PyeongChang.

Tidigare har Charlotte Kalla, Piteå Elit,radat upp guld och silver i den olympiska festen, och efter unga Hanna Öbergs guld på distansen i skidskytte kom idag ett magnifikt lagsilver i skidskyttestafetten med Anna Magnusson och Hanna Öberg i matchvinnande roller.

Hittills har Piteå-idrottarna tagit två OS-guld och fem silvermedaljer  i Sydkorea, och det är förstås ett helt makalöst facit .

Självklart ska den formidabla succén firas, och det rejält.

På den punkten är jag inte det minsta orolig. Piteås festfixare brukar  verkligen kunna konsten att skapa en Fest med stort F när något extra ska firas.

Det som hänt i PyeongChang är så stort att det knappast går att sätta ord på, och ett firande även på hemmaplan hos idrottarna hör givetvis till, även om det nog också blir ett nationellt firande i Stockholm när OS-truppen kommer hem till Sverige.

Att ta olympiska guld hör inte till vanligheterna, och jag är så gammal att jag mycket väl minns när skidlegendaren Sven-Åke Lundbäck vunnit OS-guld på 15 km i Sapporo 1972, och kom hem till Luleå.

Han möttes den gången av både flyg och publikmassor. Han lagerkransades och  fick färdas i rissla i en triumffärd efter häst till ljuset av ungdomars facklor genom staden. Och han tog emot folkets  jubel vinkande från Stadshotellets balkong.

Så firades Sven-Åkes guld den gången. Nu ska det bli spännande att se vad  Piteå kan hitta på för att hylla sina två guldhjältar från Sydkorea, Hanna Öberg och Charlotte Kalla tillsammans med dagens stafettsilvertjej, Anna Magnusson.

Så långt mina tankar just nu  i den saken denna magiska OS-dag med André Myhrers OS-guld i morse, bodensaren Kristoffer Jakobsens alpina genombrott, och det senaste, OS-silvret för den svenska skidskyttekvartetten Linn Persson – Mona Brorsson – Anna Magnusson och Hanna Öberg.

Myhrer och Jakobsen har jag skrivit om i ett tidigare inlägg i dag.

André Myhrers så välförtjänta guld i hans sista OS var en bragd, men det var nog en ännu större skräll att skidskyttetjejerna orkade köra hem OS-silvret i stafetten efter att ha varit uträknade efter de två första sträckorna.

Då klev Piteåtjejerna Anna Magnusson och Hanna Öberg in i bilden, och svarade för en av de mest klassiska vändningarna i svensk idrottshistoria.

När Anna Magnusson åkte ut på tredje sträckan låg hon hela 1,30 efter täten, men hon åkte bra. Fick bruka extraskott i blåsten vid det liggande skyttet , men fortsatte med att imponerande skjuta fullt i stående.

Vips var Sverige med i matchen igen. När guldtjejen på distansen Hanna Öberg tog över på sista var det 59 sekunder fram till täten.

Hoppet tändes , men var det verkligen möjligt att nå en pallplats..?

Ja, allt är möjligt för 22-åriga Hanna Öberg som åkte fort och kom in till både det liggande och stående skyttet och utan pardon snabbt pangade in alla skotten.

Det ser så  enkelt ut när Hanna gör det , trots att en rad andra världsstjärnor hade problem och fick nyttja både reservskott och drabbas av straffrundor.

I mål var Hanna och Sverige bara elva sekunder efter segrande Vitryssland med Darya Domracheva som avslutare.

En helt galen bragd..!

Hanna Öberg förde Sverige till silver, men triumfen är en seger för ett svenskt lag med en sagolik lagkänsla, som känns unik.

Jag blir så rörd när jag ser och hör hur tjejerna talar om och ser på varandra, och jag förstår verkligen det otroliga arbete de lagt ner tillsammans för att nå dit. Stöttad av fenomenale tränaren Wolgang Pichler och hela skidskyttegruppens alla aktiva och ledare. Pichler var rörd och tyckte att just den här dagens framgång var den bästa medalj han varit med om att vinna.

Pichler

En stor dag för en rörd tränare, Wolfgang Pichler.

Det var ju den här dagen, och damstafetten, som i förväg bedömdes som den allra största medaljmöjligheten. Nu levde tjejerna och laget upp till förväntningarna efter en motig start, och plötsligt är svenskt skidskytte en stormakt inom sporten. Med guld för Hanna Öberg och silver för Sebastian Samuelsson och dagens härliga silvertjejer på den olympiska prispallen.

Dessutom har också de svenska herrarna i skidskyttestafetten en chans att skrälla i morgon, inspirerad av tjejernas succé.

Vem trodde det inför säsongen..?

Till sist: Hanna Öbergs resultatserie i detta OS: 7-5-1-5-bra sträcka i mixedstafetten - 2, är en makalös bragd, som jag tror saknar motstycke historiskt av en OS-debutant.

Håkan Svensson

En magisk guldmorgon

OS i PyeongChang Myhrer

André Myhrer är olympisk mästare i slalom.

Favoriterna Marcel Hirscher och Henrik Kristoffersen laddade hårt och körde ur.  Men Andre Myhrer stod pall för trycket.  Den 35-årige veteranen från Bergsjö i Hälsingland gör sitt fjärde och sista OS, och tog chansen när det gällde som mest. Han krönte sin långa karriär med det finaste av allt:  OS-GULD

Kan det bli härligare.

Jag blir tårögd av lycka denna underbara morgon då bodensaren Kristoffer Jakobsen också skrällde med en stilig sjundepalts från 35:e startposition..!

Min två veckor långa OS-resa tog slut ett par dagar för tidigt, annars hade jag garanterat varit på plats i backen där borta i  Yongpyong också.

Det svider förstås, men det har även varit skönt att vara uppe hela natten här hemma och se på teve, jetlaggad som jag är efter hemresan från PyeongChang.

Precis som med Frida Hansdotter så är helyllekillen André Myhrer verkligen en idrottare som jag  unnar all tänkbar framgång. Jag har intervjuat honom många gånger, både i samband med träningsläger och tävlingar, och alltid uppskattat hans ödmjukhet och lugna, trygga, framtoning.

Givetvis är det också egenskaper som starkt bidragit till att han nu står där som en synnerligen värdig olympisk mästare.

En nivå som gör honom till en av de största, för det är ju så att ingen svensk man har vunnit OS-guld i slalom sedan 1980 i Lake Placid , USA, då giganten Ingemar Stenmark vann både slalom och storslalom.

Fenomenet Ingemar, som också var med i OS-studion från Stockholm, och då hyllade dagens mästare och främst pekade på Myhrers  enorma styrka i branten för dagen. Sedan tidigare visste vi att han är mästerlig i de flacka partierna av slalompisterna.

Guldet var Sveriges femte i denna olympiad efter Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Hanna Öberg, Frida Hansdotter tidigare fått kliva högst på pallen.

Självaste kung Carl Gustaf log på läktaren medan André Myhrer själv var chockad över sin framgång.

­-- Det är så sjukt.. Jag har inte landat i det som hänt. Att vinna OS-guld har varit min dröm hela livet, och nu har jag lyckats, funderade han i teverutan efter guldet.

André själv berättade om hur han i motsats till många lyckats hitta det rätta skidmaterialet på den speciella snön och vågat byta skidor inför guldracet. Senare beskrev han ingående sin resa mot guldet, och vad Gällivaresonen Thomas Fogdö betytt för honom. "Thomas har alltid varit en stor idol för mig, och har hjälpt mig jättemycket hela vägenhit"

Samtidigt kan jag konstatera att också världsettan Marcel Hirscher trodde mest på Myhrer, efter att själv ha kört ur i första åket.

Till den häftiga drömfullträffen kom alltså även genombrottet i mästerskapssammang för länets alpina OS-hopp Kristoffer Jakobsen. Perfekt att SOK i sista stund gav honom en olympisk biljett.

Först klev han in som alpin reserv för paralellslalomen , sedan fick han köra storslalom, och nu slalom som varit hans bästa gren denna säsong.

Tog sig in från en 35:e startposition till 10 i första åket i en olympisk slalom.  En helt fantastisk prestation bara det.

Kristoffer Jakobsen, 23, peppade sig själv som aldrig förr inför det första åket i sin OS-slalomdebut. Han gick runt och svor för sig själv, spände sig och försökte göra allt för få fart på kroppen .

Krille” Jakobsen till och med skallade till ett tält vid starten innan han drog ut i startgrinden och brakade i väg i första åket.

I andra åket samma visa. Kristoffer Jakobsen är verkligen inte grabben som håller igen. Han gick tight på käpp och sträckte armarna i luften av lycka över mållinjen, och gjorde även tummen upp för sin insats i målfållan.

Det gjorde han helt rätt i när han kom i mål som tvåa, 28 hundradelar efter österrikaren Michael Matt, som då satt i ledarstolen.

Efter många urkörningar under säsongen körde han nu stabilt och säkert ,och var aldrig nära att köra ur i sitt andra åk, när det gällde som mest för honom

Helt klart är det Jakobsens internationella genombrott på mästerskapsnivån. I världscupen har han visat goda takter vid ett par tillfällen, men aldrig varit bättre än tolva i Levi 2016.

Jag är är så impad och glad över hans insats. De norrbottniska OS-deltagarna sköter sig verkligen strålande i den olympiska striden.

Det var också så häftigt att höra de hyllningar han fick av självaste Ingemar Stenmark i tevesändningen, där han spådde ”Krille” en lysande framtid nu när han kommer att få bättre startnummer i världscupen och i mästerskap.

Det var också så skönt att höra Kristoffer Jakobsens egen analys om sin dag.

En dag då han främst ville prata om lyckan att få vara med om landslagskompisen André Myhrers guld, istället för sin egen insats.

­-- André är kung. Jag lär mig så mycket, och jag är så lycklig över  att få vara med honom här, sa Kristoffer som också utlovade tårtfirande i afton.

När han till slut kom till sitt eget race så gladdes han mest över att han vågade gå för en topplacering, och inte fega ur när han fått sin chans.

Där tycker jag också att han slog huvudet på spiken, och framöver tror jag att vi i honom har en värdig efterträdare till Thomas Fogdö på toppnivå som företrädare för norrbottnisk alpin sport. ”Krille” kommer att köra lagtävlingen i OS och han kommer att plocka fina resultat i världscupen i fortsättningen av säsongen, och naturligtvis bli ett hett namn vid VM i Åre nästa år. Där givetvis de svenska guldmedaljörerna Frida Hansdotter och André Myhrer blir glödheta affischnamn.

Kristoffer Jakobsen. Foto: Håkan Svensson

Kristoffer Jakobsen, Storklintens Alpina, finfin sjua i den olympiska slalomtävlingen. Vilken storartad prestation! Foto: Håkan Svensson

En annan bodensare i grunden, den alpine chefen Tommy Eliasson Winter var naturligtvis också rörd över den stora olympiska gulddagen .

- Det är magiskt, en saga, och han berättade om snacket på morgonen före Myhrers guld.

- Då bestämde vi oss för att vi inte är här för att ta medalj, utan vinna guld.., sa Tommy Eliasson Winter.

Han fick rätt, och visst är det makalöst kul.

Tommy Eliasson Winter känner förstås också mycket väl till Kristoffer Jakobsens kapacitet, som en av hans tidigare klubbledare.  Den kapaciteten berättade också guldgossen André Myhrer om i en teveintervju där han avslöjade att han oftast får stryk av "Krille" Jakobsen på träning.

Till sist vill jag också ge en egen guldmedalj till programledaren Jonas Karlsson för hans sätt att med kunskap och spännande frågor leda sändningarna i morgonsstudion i teve.

Håkan Svensson

Idrottsmentalitet när den är som bäst

PyeongChang Kalla bild

Ännu ett OS-silver för Charlotte Kalla i teamsprinten tillsammans med Stina Nilsson. Tärendös stolthet är nu uppe i makalösa fyra OS-medaljer, ett guld och tre silver.

Jag trodde på guld för Charlotte Kalla och Stina Nilsson, men det blev silver, och det är förstås fantastiskt fint det också.

Stina Nilsson hade guldläget i ingången till upploppet , och då trodde jag att saken var klar.

Men så kom amerikanskan Jessica Diggins som skjuten ur en kanon på utsidan, och på upploppet krigade hon ner sprintolympiamästarinnan Stina Nilsson.

Det var typisk amerikansk idrottmentalitet när den är som allra bäst , att kunna pressa fram ytterligare en dimension av kraft och styrka ur kroppen när det verkligen gäller.

Så imponerade att se,  och det är bara att buga för den insatsen av Diggins som är så grym i skejt, och även har förmågan att pressa ut det där lilla extra med mjölksyra långt över huvudet.

Jag varnade i förväg för det amerikanska laget vid sidan av favoritlagen Sverige och Norge, och nu kom den efterlängtade fullträffen för USA. En stor skidhistorisk händelse var det nämligen också eftersom det är första gången som USA tagit OS-guld i skidåkning. Legendaren Bill Koch har ett silver sedan tidigare, närmare bestämt från tremilen vid OS i Innsbruck 1976.

Avgörande för triumfen var utan tvekan att den andra kuggen i guldteamet från USA, Kickan Randall, överraskande lyckades höja sin kapacitet rejält i finalen. Hon klarade av att hänga med Charlotte Kalla och Marit Björgen på sista varvet, och det hade det jag inte trott om henne utifrån tidigare insatser den här säsongen, och i OS.

Skönt att både hon och alltid sprudlande glada Diggins, som jag upptäckte på allvar i Gällivare för många år sedan, nu nådde karriärens absoluta höjdpunkt.

USA seger

Amerikanskt guldjubel. Det första skidguldet i OS för Jessica Diggins och Kickan Randall

Charlotte Kalla blev lite störd i semifinalen när hon råkade ut för ett stavbrott vid första växlingen från Stina Nilsson kom efter. Där blev hon stressad och fick bränna kraft för att ta sig tillbaka. Men Charlotte klarade det , och i finalrundorna åkte hon kraftfullt och släppte aldrig kontrollen på Marit Björgen. Dagens medalj är Tärendötjejens fjärde i detta OS , ett guld och tre silver. Ett makalöst facit som kan bli ännu vassare i den avslutande tremilen.

Stina Nilsson åkte också stabilt men det var stök och bök på slutsträckan som kunnat rendera i ett fall. Men Stina tog greppet i sista kurvan och såg alltså ut som en vinnare i början av upploppet. Efter loppet jublade de svenska tjejerna, men Stina kunde inte dölja besvikelsen över att hon tvingats vika ner sig i finishen. Samtidigt som hon förstås hyllade Jessica Diggins styrka.

I herrtävlingen vann som väntat Norge med barhuvade och extremt explosiva unga fenomenet Johannes Hösflot Kläbo på slutsträckan. Han verkar kunna göra precis som han vill, den karln, och jag tycker att han i sitt agerande mer och mer påminner Petter Northug Jr när han var som bäst.

I kampen om övriga medaljer krigade Sverige, Frankrike och OAR (Ryssland). Skulle Sverige äntligen få en herrmedalj i OS..? Men tyvärr duon Marcus Hellner och Calle Halfvarsson räckte inte till i striden. Hellner skötte sig bra på sina sträckor och gav Calle Halfvarsson ett bra utgångsläge för medalj. Calle tappade ett tag , men kom ifatt och hade ett gott läge inför upploppet. Jag tycker dock att han tvekade inför vilken sida han skulle attackera på i ingången till upploppet och det blev förödande. Han fick inte farten med sig,samtidigt som han stumnade. I besvikelsen slog han sönder en stav.

Det var nära medalj, men fjärdeplatsen sved och nu känns det som de svenska herrarna får åka hem från OS utan medalj, vilket är ett stort bakslag efter stora framgångar i OS 2010 och 2014, och har inte hänt sedan Lillehammer 1994. Visserligen återstår femmilen, men vem ska kunna göra något där när Marcus Hellner nu överraskande sagt att han väljer bort femmilen och åker hem, och att Calle Halfvarsson bär på samma tankar..? Ska väl vara Daniel Richardsson då om han får bra skidor.

Avhoppen förvånar mig, faktiskt. Jag hade verkligen velat se Marcus Hellner köra femmilen, även om det handlar om klassisk teknik i masstarten på 50 km. Hans form har stegvis ökat under OS-dagarna i mina ögon.

Samtidigt går grannlandet Norge mot sitt bästa OS någonsin, efter ännu ett guld bärgat. När detta skrivs har Norge hela 33 medaljer varav 13 guld. Varför ett land med bara uppemot hälften så många invånare som vi är så mycket bättre tål att fundera på, och det ska jag återkomma till här på Skidbloggen.

Ett praktfiasko är också Tre Kronors respass ur OS-turneringen mot Tyskland. Inte lika stort som det mot Vitryssland vid OS i Salt Lake 2002, men det här svider också rejält. Jag var på plats och såg det förra mötet mellan lagen i gruppspelet i Kwandong Hockey Centre i Gangneung. Där vann Sverige med knappa 1-0 i en match där tyskarna hade minst lika mycket av spelet och fler vassa chanser. Så Tre Kronor måste ha varit varnade, men föll ändå ner i ett nattsvart hål.

Kort i övrigt från denna OS-dag i PyeongChang:

X x x Konståkerskan Anita Östlund gjorde ingen bra insats i korta programmet, och jag förstår inte varför hon i sista stund fick chansen att åka till OS när inte länets stjärna Alexander Majorov gavs den möjligheten.

X x x Curlinglagen på både herr och damsidan är klara för vidare avancemang till finalomgångarna och medaljjakten.

X x x  Finlands damlejon i hockey, med Luleåspelare i laget, tar OS-brons efter seger mot OAR med 3-2 i matchen om tredje pris.

X x x Två norrbottningar finns med i det svenska lag som nu tagits ut till skidskyttestafetten i morgon. Det är Piteåtjejerna Hanna Öberg och Anna Magnusson som åker fjärde respektive tredje sträckan i stafetten. Sträcka 1 och 2 kör Linn Persson och Mona Brorsson. Ett lag med goda möjligheter att kriga högt, och till och med ta medalj om de har sin bästa dag.

X x x En höjdare blir också herrarnas slalom med André Myhrer och Mattias Hargin i medaljdiskussionen och med Kristoffer Jakobsen som en spännande norrbottnisk start.

Håkan Svensson

Dags för ett nytt guld

PyeongChang Charlotte Kalla

Charlotte Kalla laddar för ett nytt guld tillsammans med Stina Nilsson i teamsprinten. Foto: Håkan Svensson

Sprintstafetterna för damer och herrar är dagens godbit vid OS i PyeongChang och vill det sig väl kan det bli en ny svensk gulddag, eller i varje fall medaljdag.

Helt klart har tjejduon Charlotte Kalla och Stina Nilsson en stor guldmöjlighet i damernas teamsprint i fristil, i kamp med framförallt det norska teamet Marit Björgen och Maiken Caspersen Falla. Charlotte Kalla på första sträckan får bädda för Stina Nilssons raketspurt på andra. USA med skejtstarka Jessica Diggins som avslutare är också ett starkt lag.

På herrsidan är guldchansen inte så stor. Den mästartiteln känns vikt för Norge genom Martin Johnsrud Sundby och spurtraketen Johannes Hösfot Kläbo, men även det unga ryska teamet Denis Spitsov och Alexander Bolshunov lurar i vassen.

Marcus Hellner . Foto: Håkan

Kul att Marcus Hellner får chansen i Teamsprinten. Foto: Håkan Svensson

Men duon Marcus Hellner och Calle Halfvarsson har ändå en god möjlighet att fixa den första svenska herrmedaljen. Jag tycker det är rätt och riktigt att den svenska lagledningen valt att köra med Hellner i sprintstafetten tillsammans med Halfvarsson.

Teamsprint kräver både snabbhet och uthållighet, och då är det rätt att satsa på distansåkare, och inte utpräglade sprintspecialister på den tuffa banan. Men jag har full förståelse för att sprintspecialisterna i den svenska truppen kan känna sig lite sidsteppade.

Jag är dock ganska säker på att Oskar Svensson , som var femma på sprinten, var den låg närmast en plats i laget och var ett bra , och intressant alternativ.

Men såväl semifinal och final  på en tuff bana kräver grundmurad styrka, och då tycker jag att det är rätt lag som Ola Rawald och Rikard Grip tagit ut. Allrahelst som det handlar om skejt vilket Hellner är bäst på.

Min känsla är också att både Calle Halfvarsson och Marcus Hellner har en stigande form . Hellner åkte stort och fint i distansstafetten på tredje fristilssträckan, men då var redan loppet kört för svensk del efter vallamissarna på de klassiska sträckorna och det var svårt att motivera sig för att åka riktigt fort.

 Det tror jag däremot Gällivareåkaren kan göra i sprintstafetten, och det kan dra isär fältet. Jag hoppas Hellner och Halfvarsson kan fixa en herrmedalj. Kanske är just den här dagen i Alpensia längdstadion den stora chansen, eftersom bara femmilen sedan återstår på herrprogrammet, och den avgörs i klassisk stil och masstart.

Charlotte och Stina har redan vunnit ett guld i detta OS, i skiathlon respektive sprint, och Charlotte har också ett silver på 10 km fritt.

Nu laddar de hårt för att vinna guld tillsammans i teamsprinten. Det har länge varit en dröm för Charlotte Kalla att köra lagsprint med Stina Nilsson, och nu får der göra det för första gången. Båda i prima form, och kommer att bli svårslagna. Jag är också säker på att Stina Nilsson hungrar efter revansch för spurtförlusten mot Marit Björgen i distansstafetten.

Spännande blir det i alla händelser i denna gren där Sverige, och inte minst Norrbotten har så stolta traditioner. Ni minns väl Turin-OS 2006 när Malmbergstjejen Lina Andersson förde Sverige till OS-guld tillsammans med Anna Olsson med en mäktig spurt.

Tyvärr rök Sveriges medaljchans i mixedstafetten i skidskytte. Första sträckans Mona Brorsson började bra med ett felfritt liggande skytte, men hade en mardröm i sitt stående skytte då hon missade alla fem skotten och fick två straffrundor.

­-- Det var den värsta besvikelsen i mitt liv, konstaterade en tårögd Mona efteråt .

Nu står det också klart att hon inte får åka förstasträckan i den vanliga skidskyttestafetten på torsdag, utan en annan sträcka i det svenska laget.

På nytt åkte Svensbyns stolthet, guldtjejen  Hanna Öberg bra och sköt bra. Hanna fortsätter imponera i denna olympiad.

Herrarna i laget, Jesper Nelin och Fredrik Lindström skötte sig också med den äran.

Fortsättningsvis har både de svenska damerna och herrarna i skidskytte medaljchanser i  stafetterna , torsdag och fredag.

I korthet noterar jag att Tre Kronor får möta Tyskland i kvartsfinalen, sedan de slagit ut Schweiz på övertid.

Jag var på plats och såg förra mötet Sverige – Tyskland och det var ingen lek. Sverige vann med 1-0, men tyskarna dominerade stundvis och hade väl så många chanser. Helt klart måste Linus Omark och kompani lyfta sig ett snäpp för att kunna ta en ny seger och avancera till semifinal i OS-turneringen.

Tycker det också varit synd om alpine bodensaren Kristoffer Jakobsen som blev förkyld och fick halsont inför sin OS-debut. Trots det körde han storslalomen i den starka kylan men tvingades bryta, och blev sedan isolerad på olympierna speciella sjukstuga. Nu är han piggare och har imponerat på träning. och kör torsdagens slalom där gör en högintressant start efter några fina race den här säsongen.

Håkan Svensson

Samboparets häftiga utmaning

PyeongChang  

Guld Hanna Foto: Håkan Svensson

Guld-Hanna Öberg ( i gult) kör i morgon för en ny medalj i skidskytte, och nu tillsammans med sin sambo, Jesper Nelin, för första gången i ett mästerskap. Foto: Håkan Svensson

Olympiaden går vidare ytterligare en vecka, men nu lämnar jag och mitt trevliga resesällskap  från Tornedalen mästerskapet. Just nu har vi tagit in på ett hotell nära jätteflygplatsen Incheon utanför Seoul, som är en av världens största.

Därifrån flyger vi hem hemåt via Helsingfors. Vi åkte ett modernt snabbtåg tvärs över Korea idag ,  från OS-området till Seoul där flygplatsen ligger och det var ett mycket bekvämt och snabbt sätt att förflytta sig. Givetvis har den nya järnvägssatsningen, KTX, tillkommit tack vare OS.

Självklart kommer jag att fortsätta följa det som händer i OS via teve och radio,när jag kommer hem och skriva här på Skidbloggen.

Jag ser samtidigt fram emot att parallellt med den rapporteringen även föra vidare en rad av de fantastiska upplevelser och intryck, på gott och ont, som jag fått vara med om mina två veckor i OS-staden PyeongChang 2018, men som jag ännu inte hunnit torgföra ännu på bloggen.

I korthet kan jag konstatera att jag glädjer mig ofantligt åt de fantastiska guld och silverframgångar jag varit med om hittills, och jag är helt övertygad om att det kommer att bli många fler svenska medaljer även den sista OS-veckan.

SOK:s medaljmål på sju medaljer är redan i hamn, men det skulle faktiskt inte förvåna mig om slutresultatet medaljmässigt blir i nivå med det storsuccén i Sotji-OS 2014 då Sverige tog 15 medaljer, varav 11 i längdåkningen. Men mer om detta när det är dags att sammanfatta OS:et nästa helg.

Samtidigt som curlingen fortsätter med två starka svenska lag på herr och damsidan, som dock båda något oväntat förlorande matcher i dag, så avgörs i morgon en skidskyttegren med goda förutsättningar att ge en ny svensk medalj.

Det handlar om skidskyttets mixedstafett som går till på följande vis: I varje lag ingår fyra åkare, två herrar och två damer. Alla lag startar samtidigt och varje åkare har två skjutningar , en i liggande och en i stående. På skjutvallen har man åtta skott på sig för fem träffar, men de tre sista skotten måste laddas om ett och ett , annars blir det straffrundor.

I det svenska laget finns förstås Piteås guldtjej på distansen Hanna Öberg som så här långt gjort ett fenomenalt OS med placeringserien 7-5-1-5 i de fyra lopp hon hittills åkt. I laget finns också hennes sambo Jesper Nelin samt Mona Brorsson och Sebastian Samuelsson, som tagit silver tidigare i OS och varit nära pallen i ett par lopp.

Hanna Öberg och Jesper Nelin får nu för första gången i mästerskap chansen att tävla om medalj tillsammans, och det är förstås en speciell känsla för paret. Jesper åker skidor rasande fort, men har tidigare haft problem med skyttet. Nu har han dock skärpt till den delen, och var i går nia och bäste svensk i masstarten. På distansen hade han också ett klart medaljläge men sprack i sista skjutmomenten.

Övriga i svenska laget är alltså unge Sebastian Samuelsson som redan har ett silver och flera lopp nära medalj. Dessutom Mona Brorsson som är en duktig skytt och varit topp-10.

Sverige vann faktiskt VM-guld 2007 vid mixstafetten i Antholtz, och nu nämns det svenska laget åter med stor respekt. Flera andra nationer laddar dock hårt för medalj och det är bäddat för en jämn och spännande tävling i Alpensia Biathlon Centre. Dit hör förstås stora skidskyttenationer som Tyskland, Frankrike, Norge, Ryssland och Österrike. I det norska laget kör Marte Olsbu, Tiril Eckhoff, Johannes Thingnes Bö och Emil Hegle Svendsen.

Notabelt i det svenska laget är att Fredrik Lindström inte platsar. Helt klart stormar en ny generation svenska skidskyttar in med stormsteg,

Håkan Svensson

  • Redaktionella
  • Bloggar
  • Övriga
  • Bloggar
TILL TOPPEN AV SIDAN