Hans röst är lugn och mjuk, leendet varmt. Hakim Tavakoli sitter i biblioteket i Boden, en plats han ofta besöker. Här finns många böcker på både svenska och persiska och Hakim läser allt som kan hjälpa honom att utveckla sitt språk. Han studerar på vuxenutbildningen och ägnar en stor del av sin fritid till att besöka språkkaféet och andra ställen där han kan möta människor och prata svenska. Han har nyss fyllt 20 år, men på födelsedagen satt han i förvaret för invandrare som ska utvisas i Gävle.

– Mina kompisar ringde till mig och sade att vi skulle fira min födelsedag när jag var tillbaka igen.

Tillsammans med en grupp andra afghanska medborgare skulle Hakim sättas på ett flygplan till Kabul den 10 oktober. De planerade utvisningarna fick stor uppmärksamhet i media på flera håll och människor protesterade också mot dem utanför förvaret.

Artikelbild

| Uppmärksammades. De planerade utvisningarna till Afghanistan nu i oktober väckte stor uppmärksamhet och vållade demonstrationer utanför förvaret i Kållered.

– Det är ett mirakel, att min utvisning stoppades. Jag kan inte förklara det på någon annat sätt, säger Hakim.

Han är kristen sedan en tid tillbaka och är övertygad om att han fick ett svar på sina böner. Hans advokat har inte heller kunnat förklara exakt vad det var som gjorde att utvisningen inte genomfördes. Men Hakim har fått höra att hans ärende ska prövas på nytt.

Han lämnade Afghanistan tillsammans med sin pappa när han var liten och flyttade till en moster i Iran. En dag blev han gripen av polisen och skickades tillbaka till Afghanistan. Efter några månader insåg Hakim att han inte kunde stanna där och han lyckades ännu en gång ta sig till Iran. Han arbetade på byggen och tjänade ihop en del pengar, som han sparade för sin framtid. Men ju närmare vuxen ålder han kom, desto mer osäker blev tillvaron.

– I Iran blev afghaner gripna av polisen och tvingade att resa till Syrien och kriga. De blev lovade att få uppehållstillstånd i Iran efter fem år, när de kom tillbaka från kriget. Men det stämmer inte, många har blivit lurade.

Artikelbild

| Protester. Många samlades för att protestera mot de planerade utvisningarna till Afghanistan nu i oktober.

Hakim bestämde sig för att fly till Europa. 35 personer reste i gummibåt över Medelhavet. Bensinen tog slut och flyktingarna drev hjälplösa omkring.

– Jag var väldigt rädd, för jag kunde inte simma.

Grekiska fiskare såg den lilla båten från sin båt, men gjorde först ingen insats för att hjälpa människorna ombord. Först efter flera timmar hjälpte fiskarna flyktingarna att ta sig i land.

Några månader senare kom Hakim till Sverige.

I början av augusti i år fick han besked om att Migrationsöverdomstolen som sista instans inte skulle pröva hans ärende. Klockan fyra på morgonen den 29 augusti, när han låg och sov i lägenheten där han bodde, väcktes han av polisen. Han fick veta att hans utvisning nu skulle verkställas och han ombads att klä på sig. Han fick inte ta med sig några tillhörigheter och efter några dagars resa hamnade han i förvaret i Gävle.

Där hade han rätt till besök, men besökarna fick bara träffa honom i en timme åt gången. I övrigt bestod hans dagar av att promenera ute i en rastgård, träna, läsa och ibland titta på film eller sitta vid någon av datorerna. I förvaret fanns 28 män och fyra kvinnor. 17 av dem skulle utvisas till Afghanistan. Fem av de 17 fick veta att de inte skulle åka. De andra fördes till förvaret i Kållered utanför Göteborg.

Hakim delade rum med fyra andra och det var svårt att sova på nätterna. Alla blev fråntagna sina skosnören och Hakim fick ingen rakhyvel så han kunde raka sig. Risken att han eller de andra skulle skada sig själva bedömdes vara alltför hög.

– Efter en vecka sade jag till personalen: "Jag är inte galen och jag vill inte ta självmord. Jag vill bara raka mig". Då fick jag en rakhyvel, säger Hakim och skrattar.

Han fick kontakt med en man från Pingstkyrkan, som också är den församling som han tillhör hemma i Boden. Han besökte Hakim och hjälpte honom att ordna med en advokat. Asylkommittén, en organisation som hjälper asylsökande, bidrog med pengar för att bekosta advokaten. Den 10 oktober, tidigt på morgonen, väcktes Hakim och de andra som stod på listan över de som skulle utvisas till Afghanistan. Det fick order om att packa sina grejer. Bussen till flygplatsen skulle avgå 18.30. En timme innan fick Hakim ett meddelande: Hans utvisning hade stoppats.

När han fick lämna förvaret, sex dagar efter den planerade utvisningen, gick han direkt till Migrationsverket i Kållered. Han talade om att han ville resa tillbaka till Boden.

– Då fick jag vet att jag inte hade någon adress i Boden längre.

Under tiden i förvaret fick han kontakt med en kvinna, Lena, som ingår i ett nätverk som besöker människor som sitter i förvar. Hon hälsade på honom nästan varje dag.

– Jag fick en mamma, säger Hakim och ler.

En annan kvinna, Therese, hjälpte honom med tågbiljetter till Boden. När han klev av tåget på stationen möttes han av sina kompisar, som alla ville krama honom. Han fick han flytta in hos en vän och där bor han nu i väntan på vad som ska hända med hans ärende.

– Migrationsverket bestämmer. Jag har bara en dröm, att ordna en bra framtid för mig här. Jag kommer att kämpa för det till 100 procent, till sista minuten.