Den som passerar Sinksundet på Bensbyvägen har kanske noterat att en ny liten byggnad dykt upp vid infarten till Sinksundsvägen. På den lilla rosa byggnaden står "SINKSUNDSKIOSKEN" skrivet med stora bokstäver.

På exakt denna plats har det i många år stått just en kiosk, Norrbottens Media tog sig an uppdraget att reda ut var denna nya byggnad kommer ifrån.

Mannen bakom byggnaden heter Allan Näsvall och bor alldeles intill kiosken.

Artikelbild

| Många Luleåbor känner säkert igen den sista kiosken som stod vid Sinksundet. Den flyttades från platsen för två år sedan.

Beskrivningen att byggnaden är ny visar sig vara fel. Jättefel dessutom. För den lilla kiosken är allt annat än ny. Sanningen är att den är jättegammal, ja, kanske Luleås äldst bevarade kioskbyggnad.

Det har ända sedan i slutet av 40-talet funnits en kiosk på Sinksundet. Det var Knut Olsson, Sinksundsbo, som drev verksamheten under många år. Allan Näsvall började vara på Sinksundet 1997 och det var sista året som en kiosk var i bruk. Under årens lopp har det funnits tre olika kiosker på platsen.

Det visar sig efter lite efterforskning att den lilla kioskbyggnad som nu står på platsen faktiskt är orginalkiosken.

– Den har stått här nere i sluttningen, säger Allan Näsvall och pekar i riktning mot vattnet.

– Den har nog stått här sedan 50-talet, fortsätter han.

När kiosk nummer tre i ordningen flyttades från platsen för två år sedan hade det samlats en del folk för att bevittna det hela, inte minst av nostalgiska skäl. Där och då väcktes tanken på att fixa till orginalkiosken som Allan Näsvall visste fanns i området.

– Det var ganska mycket folk här då så jag nämnde att den första kiosken står ju här nere. Då tände de på alla cylindrar, säger Allan Näsvall.

Sagt och gjort.

Han har påtat på med den gamla kiosken lite då och då och för några veckor sedan så placerades den på sin ursprungsplats till Sinksundbornas glädje. Kiosken har en gång i tiden haft hjul, något en gammal hjulaxel vittnar om, men i dag är hjulen borta. Kiosken, som i stora delar är gjord av plåt, behövde en del kärlek men med tanke på dess respektabla ålder så har den hållit ihop väldigt bra. Han har bytt en del virke som murknat och fäst plåten där det behövdes.

– Först försökte jag spika i plåten men spiken bara krökte sig. Då fick jag förborra och sedan spika, säger Allan Näsvall.

Nu har inte kiosken stått helt oanvänd och övergiven under årens lopp, nej, den har fyllt en annan funktion.

– Den har använts som utedass ett tag också, konstaterar Allan Näsvall.

Kiosken är verkligen inte stor. Omkring två meter lång och en meter djup.

Allan Näsvall har skruvat igen plåtdörren, som hängde snett, med skruvar men berättar att inne i kiosken finns bara en hylla. Högst uppe finns några små fönster.

– Det här fönstret gick att öppna, säger Allan Näsvall och känner på det lilla fönstret högst uppe till höger.

Förmodligen har den lyxen lagts till för att kunna vädra ut värmen under heta sommardagar. Orginalkiosken användes inte många år innan en betydligt större kiosk byggdes. Där såldes karameller och tobak men Sinksundkiosken har under årens lopp även haft lite andra funktioner, enligt Allan Näsvall.

– I den andra kiosken tog man hem mjölk på beställning. Det fanns en kylbox och elen togs från stolpen där, säger han och pekar mot ett elskåp bara några meter från kioskens placering

Det är lite oklart vilken färg ursprungskiosken var, Allan Näsvall har hört att den var grön, men när den nygamla kiosken skulle färgsättas fick den samma nyans som den som stod senast på platsen. En rosa ton.

– Det har varit väldigt praktiskt att ha som riktmärke. Man säger bara, "Stanna vid den rosa kiosken", säger Allan Näsvall.

Det är just detta som blir kioskens huvudfunktion framöver. Någon mjölk, tobak eller karameller kommer inte gå att köpa.

Men det kanske gör mindre.

Kiosken är ju rena rama nostalgikaramellen i sig självt.