Dottern Alina har hunnit bli nästan fyra månader gammal. Hon sitter ömsom i mammas, ömsom i pappas knä och ler och gurglar, till synes obekymrad om vilken hård start hon i själva verket har fått i livet.

– Som nybliven mamma trodde man inte att något sådant här kunde hända, säger Madelene eftertänksamt.

När hon hade ungefär 1,5 månad kvar av graviditeten drabbades hon av en kraftig ryggsmärta. På sjukhuset trodde de att hon hade drabbats av njursten, men ville inte röntga eftersom hon var gravid. Hon åkte hem igen med smärtstillande läkemedel och klarade sig med det resten av graviditeten.

Artikelbild

Förlossningen gick bra, förutom att Madelene hade extremt ont i ryggen och inte kunde ligga på ena sidan.

– Personalen undrade om jag verkligen kunde ha så ont i ryggen, men det hade jag, berättar hon.

Alina föddes frisk och pigg. För Madelene däremot fortsatte ryggvärken och när Alina var fem veckor gammal fick hon akut kraftiga smärtor igen. De åkte in till Sunderby sjukhus och denna gång blev hon skiktröntgad.

– Efter ett tag kom en sjuksköterska och sa att vi skulle få komma till ett eget rum och träffa läkaren. Då blev vi lite oroliga och tänkte att det kanske inte var njursten ändå, säger Madelene.

Artikelbild

| En lösning kan finnas i sikter för Madelene Isaksson och William Larsson så att han slipper ta ut föräldradagar för Alina när han följer med Madelene på cellgiftsbehandlingarna.

Läkaren frågade om de hade fall av äggstockscancer i släkten. Han visade en röntgenbild med en tumör på 20 x 12 centimeter på hennes högra äggstock.

– Vi satt helt tysta i flera minuter och kunde inte ta in vad läkaren sa, berättar Madelene.

Artikelbild

| Madelene Isaksson och William Larsson varvar cancerbehandlingarna i Umeå med att vara hemma med Alina, fyra månader. "Det är hon som får mig att ladda batterierna", säger Madelene.

Några dagars provtagningar följde därefter på sjukhuset innan hon fick genomgå en operation för att få bort tumören. När hon kom från uppvaket fick hon veta att de hade sett att tumören var elakartad och att cancern hade spridit sig i buken. Höger äggstock och äggledare hade de redan tagit bort.

Senare, när hon kom till Umeå, fick hon vet att även vänster äggledare och äggstock samt livmodern och levern var ansatta av cancer.

Artikelbild

| Madelene Isaksson och William Larsson tror inte att Alina, som nu är snart fyra månader gammal, behöver lida så mycket av turbulensen omkring henne. Ofta behöver de anlita sina föräldrar som barnvakter.

– Min högsta önskan just nu är att de ska kunna behandla bort canceren från levern. Det andra går att operera bort, säger hon.

När hon först fick cancerbeskedet trodde hon att det var en dödsdom.

Artikelbild

| William Larsson och Madelene Isaksson är nyblivna föräldrar till Alina, snart fyra månader. Kort efter förlossningen upptäcktes en stor cancertumör i Madelenes mage.

– Det första jag sa till William när chocken hade lagt sig var att Alina kommer att få växa upp utan mamma.

Men nu har hon lärt sig mer om sjukdomen och läkarna har sagt till henne att syftet med behandlingen är att bota, inte endast att förlänga livet. Därför är behandlingen väldig tuff.

William och Madelene har bestämt sig för att vara öppna med sjukdomen och Madelenes mående. De har startat en Facebooksida som heter "Maddes kamp mot cancer", där William har lagt ut filmer och där de även samlar in pengar för att Madelene ska kunna få göra något roligt när hon mår bättre.

I och med att Alina är så pass liten har det nämligen blivit problem med ersättningarna från Försäkringskassan och ekonomin har blivit lidande.

Just nu är Madelene sjukskriven, medan William är föräldraledig. Detta trots att de är tvungna att lämna Alina hemma hos mormor och morfar eller farmor när de åker till Umeå på behanlingar.

– Tekniskt sätt får vi ha med Alina i Umeå, men läkarna avråder, eftersom cellgifterna är så starka att de kan gå över genom huden.

Amma fick hon sluta med direkt när hon fick sjukdomsbeskedet.

För Madelene har de senaste tre månaderna varit en mental berg- och dalbana. Sämst mår hon när hon är på behandlingarna i Umeå.

– Jag får panikattacker, blir jätteillamående, måste gå med rullator för jag blir så svag i kroppen och kan börja gråta över minsta grej. Hela situationen blir för mycket. Det har hänt så mycket på så kort tid.

Men hoppet lever om att hon en dag ska bli helt frisk.

– Jag har sagt hela tiden att Alina är min största rädsla men också min största motivation. Jag har ju extra mycket att förlora men också extra mycket att kämpa för. När jag är hemma från Umeå är det hon som gör att jag laddar upp mina batterier och orkar, säger Madelene.