Appar som Snapchat och Facetune slätar med ett knapptryck ut ojämnheter i ett ansikte, tar bort acne, förstorar ögon och mun, markerar kindben, förminskar näsor, eller gör en kropp smalare.

Den sortens skönhetsretusch var tidigare främst förbehållet reklam- och modeindustrin, som också fått utstå kritik för att bilderna kan skapa skeva ideal och spä på komplex för sitt utseende.

I en artikel som publicerats i den amerikanska forskningstidskriften JAMA Facial Plastic Surgery uppger 55 procent av tillfrågade kirurger att de mött patienter med önskemål om att genomgå kirurgiska ingrepp för att för att se bättre ut på självporträtt. Motsvarade andel 2015 var 42 procent.

Forskarna till artikeln föreslår att attraktionskraften i manipulerade bilder kan orsaka en knäck för självförtroendet och i förlängningen verka som en trigger för sjukdomen dysmorfofobi (BDD), och kallar fenomenet "Snapchat Dysmorphia".

"Verksamheten ökar"

En person som lider av BDD är extremt fixerad vid självupplevda defekter i sitt utseende. Ofta rör det sig om hud, hårfäste, näsa eller andra detaljer och fixeringen tar ibland många av dygnets vakna timmar i anspråk. Att en BDD-patient opererar näsan sex-sju gånger är ingen ovanlighet.

Tillgången till plastikkirurgi är i många fall en nackdel, eftersom man oftast inte blir hjälpt av kirurgiska ingrepp utan till och med riskerar att försämras, säger Sabina Brohede doktor i medicinsk psykologivid Linköpings universitet, och expert på sjukdomen.

Enligt Fredrik Gewalli, ordförande för Svensk förening för estetisk plastikkirurgi (SFEP), har man inom den svenska plastiskkirurgibranschen börjat få upp ögonen för att det kan finnas en länk mellan sociala mediers påverkan och vissa patientgruppers benägenhet att vända sig till en klinik för att undergå ingrepp.

Verksamheten ökar, fler söker sig till kliniker och frågar om förändringar. I kölvattnet av det kan man också tänka sig att antalet patienter som egentligen har andra problem men fixerar problemet vid en utseendegrej ökar.

Oreglerad marknad

När en person vänder sig till plastikkirurgin finns enligt Fredrik Gewalli kontrollmekanismer för att sila ut patienter med psykiska problem, till exempel BDD.

Man ställer de rätta frågorna. Man har också en magkänsla. Vid några tillfällen får man säga: Jag kan inte hjälpa dig, jag är hemskt ledsen.

Men han tillägger att marknaden för exempelvis injektionsbehandlingar, såkallade fillers-tekniker, är helt oreglerad, vilket banar väg för oseriösa aktörer.

Vi ser med fasa på att vem som helst kan göra detta.

Vidare forskning

BDD är en relativt outforskad diagnos och det är inte fullt känt vad som får en person att utveckla sjukdomen.

Att BDD skulle öka för att samhället blir mer utseendefixerat, är i så fallenteori. Jag skulle också se en risk med att det genom fotoprogrammen finns ytterligare någonting som personer som lider av BDD kan ägna en stor del av sin tid med, säger Sabina Brohed men understryker att det behövs mer forskning på området.

SFEP sammanträder under hösten och sociala mediers påverkan är en av punkterna på agendan.

Vi ser patientökningen. Men hur mycket det är kopplat till sociala medier kan jag inte svara på. Men vi hoppas på att få veta mera när vi träffas i september. Ämnet tar vi tag i, säger Fredrik Gewalli.