Vargarnas historia av Emily Fridlund. Man kunde tro att Albert Bonniers förlag här fått korn på en värmlänning, eller kanske en dalkulla med dragning åt folklore och djupa skogar. Men författaren Fridlund är amerikan, bördig från det i och för sig svenskättlingstäta Minnesota. Det var till exempel dit som Karl-Oskar och Kristina styrde kofferten i Mobergs Utvandrarsvit. En delstat lik deras Småland, med sina vintrar och sjöar och tallar. Men så oändligt mycket större.

Stor känns också Emily Fridlunds litterära debut, även om handlingen utspelar sig på en begränsad yta och i en krets av endast en handfull personer. Den fjortonåriga jagberättaren Madeline Furston, som lever kvar med sina föräldrar i en spartansk stuga i skogen sedan deras hippiekollektiv blivit upplöst. Klasskamraten Lily och den pedofilanklagade historieläraren Mr. Grierson. Och framför allt den nyinflyttade familjen Gardner tvärs över sjön, med fyraåringen Paul som Madeline blir barnvakt åt.

Tidigt i berättelsen får vi veta att Paul kommer att dö, och att denna händelse följs av en rättegång. Något är allvarligt fel hos Gardners, men just vad det är får läsaren ge sig till tåls för att få veta. Och detta halster är alls inte plågsamt att hållas på, för Fridlund har skrivit långt mer än en urvattnad dussinthriller.

Artikelbild

Den stora behållningen är språket och blicken, på samma gång genomskärande och naiv, klarsynt men med avsevärda blinda fläckar. För den flödande och uttrycksfulla svenska översättningen står Molle Kamnert Sjölander. Vargarnas historia är full av klockrena betraktelser av så väl inre som yttre naturer, som i beskrivningen av Paul: ”Han hade planer som var typiska för en fyra-femåring: åka till Mars, skaffa skor med skosnören.”

Genom dunkla passager och hoppande kronologi håller Fridlund ändå ett säkert grepp om sin övergripande tematik. Läsaren skrivs aldrig på näsan, men lämnas med malande frågor om offer och förövare, skuld och oskuld. Liksom vargarna är människorna i romanen på samma gång rovdjur och utsatta byten. Här gestaltas dessutom de svävande gränserna mellan vad vi kan tolerera, sympatisera med eller övertygas om i jakten på gemenskap. En djupdykning i fanatismens anatomi, med stor känslighet för hur vidunderligt ensam en tonåring kan vara i Minnesotas vidsträckta skogar. Eller var som helst.