Det är med en stor ödmjukhet Emma Eliasson tar sig an sin nya uppgift, som assisterande tränare för Luleå Hockeys J16-lag.

– Ja, jag har ju aldrig varit tränare förut. Och jag har säkert en hel del att lära. Men det känns inspirerande, säger hon.

Du hade flera olika typer av tränare under din aktiva karriär. Vilken sorts tränare vill du själv bli?

– Jag var ganska detaljfokuserad som spelare, och jag hoppas kunna hjälpa killarna att hitta de där små sakerna som gör dem till bättre spelare. Sedan hoppas jag förstås att jag ska kunna inspirera dem också.

Hon erbjöds en ledarroll i Luleå Hockey redan förra året. Men då tackade hon nej.

– Jag kände att jag behövde en paus från hockeyn. För att hitta ny energi, säger Emma Eliasson.

Du var less på hockeyn?

– Ja, gud, ja, utbrister hon – och slår sedan fast:

– Jätteless, faktiskt.

Men hon känner inte så längre. Och när hon fick frågan på nytt tackade tackade hon ja.

– Jag hade inte hoppat på det här om jag inte känt mig motiverad. Jag tycker verkligen att det känns spännande, säger Emma Eliasson.

Du kommer från damhockeyn. Tror du att det kan hjälpa dig i din nya roll?

– Jag tror inte det spelar någon roll, hockey som hockey. Jag spelade ju dessutom själv med killar tills jag var arton eller nitton år.

Någon mer fotboll blir det däremot inte för Emma Eliasson, som har spelat för Notvikens IK sedan hon slutade med hockeyn.

– Nej, det blir det inte. Inte i år i alla fall. Tiden räcker inte till, säger hon.

Läs mer:Luleå Hockeys junioransvarige: "Där kan Emma Eliasson bidra"