Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Mitt språk/Kieleni

Meänmaa  

 

Mitt språk

Jag började genast söka
det språk som jag först
hade skrikit och gråtit på,
jag hörde det sjunga och skratta
förkunna och minnas också,
 

jag började prata mitt språk,
fast jag hörde ju andra också,
men det här var det språket jag hade
att sjunga och prata på,

jag skrev in i ljusa nätter
på huk ner i vintrig snö,
och i skimrande skare om våren,
i strömmande vatten och blommande myr,

jag började använda språket,
det klippte ju himmel åt mig,
fick mullen att vittna och minnas,
jag födde mitt språk på nytt, 

det lever och blommar ännu,
om det dör, dör ju folket med det,
och himlen och stranden och mullen,
sången, förkunnelsen, hoppet,

när jag suckar för sista gången,
så skriver jag inte mer,
jag sover då döden på språket,
som blivit talande mull.   

 

Kieleni

Aloin paikala hakheen kieltä,
jolla ensin kilkasin itkun,
mie kuulin sen laulun ja naurun,
sen saarnat ja porinat,

mie aloin tätä kieltä puhhuun,
vaikka muitaki kuulin monta,
mutta tämä oli juuri se kieli,
jolla ittekki lauloin ja mainoin,

mie kirjotin valoshiin öihin,
kyykyssä talvisheen lumheen
ja kevväilä kirkhaasheen hankheen,
tulhvaan ja kukkivhaan jänkhään,

mie aloin tätä kieltä käythään,
se leikkasi taivasta mulle,
sai mullatki saarnaahmaan,
mie synnytin uuesthaan kielen,

se ellää ja kukoistaa nyt,
jos kuolee kieleni, kuolee
kansa ja taivas, ranta ja maa,
laulu ja saarna ja toivo,

ko viimisen kerran huokaan,
en kuule, en kirjota ennää,
nukun kuolemaa kielelläni
jätän mullat saarnaahmaan tänne.

28.10.2019

28.10.2019

Vem är du/Kukas olet?

Meänmaa  

 

Aladár Lászlóffy
(Transsylvansk poet)

RÖSTEN

En röst far genom spöklikt klara nätter.
Visa mig vilka poeter ni läser
och jag ska säga vem ni är.
Visa, mig poeterna som ni håller högt
och jag ska säga vem ni var.
Jag ser farfars beniga gestalt
i outhärdliga tider
när vår lund är på väg att vissna,
och endast våra böcker
håller ända till vintern.

Visa mig poeterna som ni
kommer att försvara,
och jag ska säga vem ni kommer att bli.

 

Aladár Lászlóffy
(Transsylvaanialainen runoilja)

ÄÄNI

Ääni kulkee läpi manalaiskirkhaita öitä.
Näyttäkää mulle runoilijat, joita tet luetta,
ja mie sanon, ketä tet oletta.
Näyttäkää mulle runoilijat, joita tet kunnioitatta
ja mie sanon, ketä tet olitta.
Mie näen meän isoisän luisevan hahmon
ko aijat oon ankeat
ko meän lehto oon kuihtua, ja vain meän kirjat
kestävä talhveen saakka.

 

Näyttäkää mulle runoilijat, joita tet
tuletta puolusthaan, ja mie sanon
ketä tet tuletta olheen.

Smalltalk/Smalltalkkaa

Meänmaa  

 

Kulturen har blivit smalltalk,
snacket från igår är glömt idag.
Den är demokratistisk:
alla tvingas in i den
genom en ny definition.
Alla är delaktiga
utan att veta det.
Kulturen återvinns:
samma pjäser i återanvända scenkläder.
Hur ska jag slippa denna ljudande politiska malm
och klingande ytliga bjällra?
Kulturen är alltid här och nu.
Hur ska jag slippa den?
Om jag vill.
Det vill jag. Nu.
Jag förskjuter den och ägnar mig
hädanefter åt mitt kreativa skapande.

Kulttuurista oon tullu smalltalkkaa,
eilinen plörinä oon tänäpänä jo unhoutettu.
Kulttuuri oon temokratistinen:
kaikki tukithaan siihen
uuen määritelmän kautta.
Kulttuuria kieretethään:
samat näuytelmät kieretysvaatheissa.
Milläs mie pääsen tästä helisevästä vaskesta
ja kilisevästä kulkusesta?
Kulttuuri oon tässä ja nyt. Aina.
Milläs mie pääsen siittä erhoon?
Jos halvan. Joo, mie halvan. Nyt varsin.
Mie hylkään sen ja rupean tästä lähtien
elhään ommaa luovaa kirjottamista.

Caligulas önskan/Caligulan toive

Meänmaa  

Den romerske kejsaren Caligula (=liten soldatstövel) utbrast en gång:

"O, att det romerska folket bara hade en enda hals." (Att hugga av)

Känns obehagligt aktuellt i en tid som hatar grupper av människor.

 

Rooman keisari Caligula (pieni sotilassaapas) huuahti kerran:

"Kunpa Rooman kansalla olisi vain yksi kaula!"

"Ko Rooman kansala olis vain yks kaula!"

 

Tuntuu ilkeän aijankohtaselta ko hunteeraa kunka tykäthään vihata ihmisiä ryhmissä.

 

 

 

 

 

 

Nästan rätt/melkein oikein

Meänmaa  

Vår tids viktigaste gåva

Det är viktigt att skilja mellan
rätt och fel,
sant och lögnaktigt,
gott och ont,

ändå viktigare,
är att skilja mellan
rätt och nästan rätt,
sant och nästan sant,
gott och nästan gott.

Bristen på detta nästan
skapade förra seklets
blodiga ismer.

På detta nästan
vilar vår framtid.

Vi behöver en speciell gåva
för att klara detta,
den grekerna kallade diákrisis,
den intuitiva urskiljningsförmågan.

 

 

Aikakautemme tärkein lahja

Tärkeätä oon erottaa
oikean väärästä,
toen valheesta,
hyvän pahasta

Mutta vielä tärkeämpää oon
erottaa oikean melkein oikeasta,
toen melkein toesta,
hyvän melkein hyvästä.

Tämä melkein-puute
loi menheen vuosisaan
veriset aatheet.

Tämän melkein-kyvyn varassa
oon meän tulevaisuus.

Met tarttema erityisen lahjan,
klaarataksemme tämän,
sen mitä kreikkalaiset sanoit
diakrisikseksi, erotuslahjaksi,
joka oon intuitiivinen.

TILL TOPPEN AV SIDAN