Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Evig i åminnelse/Iäti muistettu

Meänmaa (Alice Eriksson Kalla begravs idag den 21 februari 2019)

 

Till minnet av Alice Eriksson Kalla och kommunismens offer

Jag fasar för dagen jag ligger död,
att jag då skall glömma hur fångbilens däckar tjöt,
den skrämmande porten vid fängelsets mur,
där en åldring skrek som ett skadeskjutet djur.

(Anna Achmatova)

 

(Alice Eriksson Kalla hauathaan tänäpäivänä, 21.2.2109)

 

Alice Eriksson Kallan ja muitten komunismin uhrien muistoksi

Mie pölkään ko kerran kuohleena makkaaan
en muista fankipiilien renkhaitten ulvontaa lainkhaan,
en kauheata muuria, porttia fankilan,
missä kauhuishaan itkevän vanhuksen näin
se kivuishaan huusi ko haahvaan ammuttu elläin.

(Anna Ahmatova)

Käänös, övers: Bengt Pohjanen

Jag är inte kvän/en ole kainulainen

Meänmaa Om kvänerna får status
som ursprungsfolk och minoritet
då förlorar jag som
meänkielispråkig min minoritetsstatus,
trots att jag tillhör en
försvinnande skara som
har meänkieli som modersmål.
Jag är nämligen inte kvän,
jag vet det eftersom jag har papper på det,
min släkttavla går ner till 1400-1500-talet.
Där hittar jag valloner, tavaster, savolaxare,
finlandssvenskar, svenskar, judar, belgare, ester,
tyvärr inte ett spår av någon kvän.
Naturligtvis kan det finnas gener
av kväner i mig, men de spåren är bortsopade
av tidens stormvindar: digerdöd och krig och svensk invandring.

Jag frånkänner ingen rätt att kalla sig kvän,
men när Bengt Niska åter är i liikutuksia,
waplansk extas, då drar jag öronen åt mig.

Vi har fått tillökning, jalkalapsia, fader okänd.

 
Jos kväänit saava minuriteettistaattyksen
ja alkuperäskansan tunnustuksen
niin mie menetän paikala
min vähemistökielen aseman,
vaikka olen yks harvoista,
jolla oon meänkieli äitinkielenä.
Näessi, mie en ole kvääni,
en kveeni, enkä kainulainen.
Mie sen tiän ko mulla oon
paperit siittä, minun sukutaulu,
joka mennee 1400-1500-luvule.
Sielä oon valunia, hämäläisiä, savolaisia,
suomenruottalaisia, ruottalaisia, juutalaisia,
belgialaisia, eestiläisiä,
valitettavasti ei jäljenjälkeä kväänistä.
Tietenki saattaa olla jeeniä,
niinku oon monenmonista kansoista,
mutta jäljet oon aijan myrskyt laasheet poijes:
mustarutto, soat ja ruottalaisten tänne tulo.

Mie en kielä kelthään oikeuksia
kuttua itteä kveeniksi/kainulaiseksi,
mutta ko Niskan Pänktti oon liikutuksisa,
Waplaanilaisessa fämmissä,
mie olen varovainen.

Kaartinen-tarpheeton kylä/Kardis hemskhet

Yks Suomenmies kulki Kaartisen läpi
ko ei saanu ööliä, sano:
"Olipa tarpheeton kylä!"
Mie kävin eilen Kaartisessa
tyttären pojan kans,
kävimä kylän talola,
Poika kysy mikä pieni pysti siinä
oli ilmotustaulun päälä.
Mie sanoin: "Kaartislaiset oon panheet Leninin pystin sinne!"
Poika kysy kuka se oli.
Näin vähän koulu oon opettannu
histuurian värstiimästä joukkomurhaajasta.
Kaartislaiset palvova tämmöstä herraa!

 

En finsk vandringsman besökte Kardis by i Tornedalen,
När han inte fick öl, sade han att byn var onödig.
Besökte Kardis i går med min dotterson,
satte upp en affisch.
Ovanför affischtavlan finns en byst.
Av Lenin!!!!
Pojken hade aldrig hört talas om Lenin.
Nej, den svenska skolan undervisar inte
om sådana massmördare.
Kardisborna dyrkar en sådan!!!!
Inte bara en onödig by,
en hemsk by!

Så föds en författare/Niin syntyy kirjailia

Meänmaa  

Jag var på ett så kallat kvartssamtal. Min dotter Lina hade gått några månader på gymnasiet i Kalix. En klok klassförståndare sade: "Du, Lina ska inte vara här! Hon vill inte vara här." Dagen efter kom Lina och sade: "Jag har slutat!" "Jag förstår", sade jag, "vad tänker du då göra?" "Kan jag vara hemma?"  "Javisst, men vad ska du göra?" "Skriva en bok!" Så klev hon upp på övre våningen, satt där denna tysta, stillsamma och blyga flicka. Hon skrev sin debutroman. Hon var 17 år. Tack, du kloka klassföreståndare. Tyvärr minns jag inte vad du heter.

 

Mie kävin niin sanotuila "kvarttsamtaalila". Tyttäreni Lina oli käyny Kaihnuun jymnaasiaa jonku kuukauen. Sen yks opettaja sano, ettei se ollu Linan paikka. Ei sen piä olla täälä. Toisena päivänä tyär tuli ja sano, ette hään oon heittäny koulun. Mie nyökkäsin ymmärtäväisesti. Kysin mitä se aikoo tehä. Kirjottaa kirjan 17-ikänen tyär sano. Se kiikku vinthiin ja kirjotti esikoisteoksen. Kiitos viisas opettaja. Nyt Lina oon taasen julkassu kirjan.

 

http://www.kuriren.nu/kultur/ung-karlek-med-stora-kontraster-8203093.aspx

I hemstrandens fotspår/kotirannan jalanjäljissä

Meänmaa  

 

Jag är från Meänmaan, närmare bestämt från Kasanmaa.
Mitt liv har inte varit dåligt.
Det fanns rieska, fil och så kalvdans,
när Ilona hade kalvat.
Förstånd fanns så mycket
som får plats under en tumnagel,
farsan hade mer klokhet än vad som ryms
i en liten socken.
Träden var fulla av löv för basturuskor,
harren lekte i juni och laxen blänkte i
midsommarnattens ljus.
Grannsämjan var god.
Ett språk som inte förstod sig självt
och som framför spegeln förvånat betraktade sin egen förvirring
och biktade sin oduglighet,
för att om möjligt duga som övergångsställe
och lerkruka för det eviga ordet.

 

 

 

 

Kotirannan jalanjäljilä

Mie olen Meänmaasta, Kasanmailta.
Ei se huono ole ollu, minun elämä.
Oli rieskaa, piimää ja kaltansia, ko Ilona poiki.
Kynnenmustiaisen verran älyä kaikila,
faariskalla järkeä enämpi ko pienessä pitäjässä.
Puissa kesäsin vihtalehteä, virrassa harria ja lohta,
taihvaala tähtiä ja kylässä hyviä krannia.
Ja kieli, joka ei ymmärtänny itteä,
maino peilissä ommaa puhetta ja väärää kieltä,
joka kelpasi vain ylikulkupaikaksi,
ja savikruu’uksi ikuselle sanale.

Kronprinsessans födelse/Kruununprinsessan syntymä

Meänmaa Noterade detta då/ Nuterasin tämän silloin.

 

 

Yölä 04:26   
oli syntyny     
kruununprinsessa         
07:01 tuli ilmotus           
ja lunta             
51 senttiä                 
3280 krammaa                   
leeve ja helli                       
vuen tärkein mutelli

 

23.2.2012

 

På natten 04:26 2012
hade hon fötts
kronprinsessan
07:01 kom meddelandet
och snön
51 centimeter
3280 gram
ett leve och ett hell
för årets viktigaste modell

 

23.2.2013

TILL TOPPEN AV SIDAN