Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Grattis, Estelle! Onnea Estelli!

Meänmaa Följande flyende dikt från 2012 och översatt till svenska den 23.2.2013. 

Yölä 04:26
   oli syntyny
      kruununprinsessa
         07:01 tuli ilmotus
            ja lunta
              51 senttiä
                 3280 krammaa
                    leeve ja helli
                       vuen tärkein mutelli
                          Estelli

 

23.2.2012

 

 

På natten 04:26 2012
hade hon fötts
kronprinsessan
07:01 kom meddelandet
och snön
51 centimeter
3280 gram
ett leve och ett hell
för årets viktigaste modell
Estelle

 

23.2.2013

 

Karismatisk skådespelare/Karismaattinen osottelija

Alanen Kassa  

 

Vad är en karismatisk skådespelare?
Frågan ställdes i finska YLE i går.
Svaret var inte så dumt:
"En som fyller en roll med hela
sin personlighet."

När jag uppträder i författarrollen
försöker jag göra det:
Fylla den rollen med
hela min personlighet.

Jag tror att jag gjorde det på Ebeneser,
i höstens första Kontext den 20.9.
Salen var full.
Stämningen laddad.

En av gästerna sade till mig:
"Jag hörde en knappnål falla!"

Kurirens kulturredaktion
borde lära sig finska/meänkieli
och lyssna på YLE.


Mitäs oon karismaattinen osottelija?
Eilen kuulin kysymyksen
YLE Ykkösessä.
Vastaus ei ollu aivan hullu:
"Se joka täyttää roolin
koko persunalisuuelans!"

Mie eppäilen, ette tehin näin
Ebeneserissä 20.9.
Syksyn ensimäinen Kontext-ohjelma.
Sali oli täynä.
Ilmapiiri laajattu.

Yks viehraista sano:
"Mie kuulin knuppineulan
putoavan laattialle."

Kurirenin kulttuurisivu
häätys oppia meänkieltä/suomea
ja kuunela YLEÄ.

 

Minusräntan/Miinysräntty

Alanen Kassa  

 

Minusräntan/Miinysräntty

Facket måste reagera.
Räntan är den lön
Penningen har och får.
Minusräntan gör
Penningen slö,
den ids inte jobba alls.
Facket måste reagera.
Varför måste man
jobba förresten?

 

Liitto häätyy reakeerata.
Räntty oon se palkka,
jonka Raha saapi.
Miinysräntty
tekkee Rahan mätölaiskaksi.
Liitto häätyy reakeerata.
Mutta miksis töitä
häätyy tehä?

Flyende på fem språk/Karkaavia viielä kielelä

Meänmaa Flyende dikt den 4 spetember (ur samlingen Flyende dikter):

 

Höstkväll
vännerna fjärran
värm dem
min vind

 

Syysilta
ystävät kaukana
lämmitä heitä
tuuleni

/finska/meänkieli/

Jek palo nilaeskiri rat
o amala so i dureste
takjarola olen
mli balval 

(romska)

 

Harbst-ovnt
vayt di fraynd
varem zey
mayn vint

(Jiddisch)

Pleasa alla/Pliisata kaikkia

Ylikainus  

Pleasa alla/Pliisata kaikkia

Jag var sommarpratare på 80-talet.
Det händer att människor än i denna dag
kommenterar ett av programmen,
nämligen där jag hade som tema
att mitt liv ser ut som det gör
för att jag aldrig har kunnat säga nej.
Det heter ”pleasa” på nusvenska.
Och det är också svaret på den
fråga jag ofta får, i all synnerhet
efter ett inslag i Nordnytt och Landet runt,
om översättningen av de fyra evangelierna.
”Men hur hinner du?”
Svaret är enkelt: Jag pleasar alla,
framför allt mig själv och alla mina infall.
Nu tänker jag börja pleasa min broms -
och må bättre… eller?

Pliisata kaikkia

Mie olin kesäpraataajanna
raatiussa 80-luvula.
Ihmiset muistava hyvin yhen
näistä praatista: ko mie selitin
ette minun elämä oon tätä
siksi ko mie en ole saattanu sanoa: ei!
Uusi meänkielen sana ohjelmalle oon
”kesäpraataaja” ja kyvyttömyyele sanoa ei,
”pliisata kaikkia”.
Ja se oon minun vastaus nyt ko ihmiset
mainoten kysyvä, olletikki ko mie taasen
olen ollu teevessä, Nordnytissä ja Landet runt-prukrammissa:
”Muta milläs sie kerkiät?”
Vastaus oon enkkeltti: Mie pliisaan kaikkia,
olletikki omia mielenjohtoja.
Nyt olis aika alkaa pliisaahmaan minun jarrua
ja voia paremin… elikkä??

Nostalgiskt vemod/Ikäväntunnetta

Meänmaa  

När jag tidigare idag
klev in i mitt barndomshem
i Alanen Kassa
slog det mig att det i dagarna
är 55 år sedan jag stod där
med en blå kappsäck i handen.
Så här beskriver jag det i Tidens tvång,
del II av min självbiografi:

"Min mamma har gjort allt i ordning för sin son som nu skall ut i världen, som heter. Det finns två sorter ”ut i världen”. När man lämnar tron och går ut i världen och när man lämnar sitt hem. För att aldrig mer bo där. Det tar många årtionden att acceptera detta. Gör man det någonsin? I köket, till höger om dörren står den blå kappsäcken, min resväska. Den är nu för alltid en del av min historia. Det var ödet som ville det så. Eller är det min egen oförmåga att säga nej till denna resa?"

 

TILL TOPPEN AV SIDAN