Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Karismatisk skådespelare/Karismaattinen osottelija

Alanen Kassa  

 

Vad är en karismatisk skådespelare?
Frågan ställdes i finska YLE i går.
Svaret var inte så dumt:
"En som fyller en roll med hela
sin personlighet."

När jag uppträder i författarrollen
försöker jag göra det:
Fylla den rollen med
hela min personlighet.

Jag tror att jag gjorde det på Ebeneser,
i höstens första Kontext den 20.9.
Salen var full.
Stämningen laddad.

En av gästerna sade till mig:
"Jag hörde en knappnål falla!"

Kurirens kulturredaktion
borde lära sig finska/meänkieli
och lyssna på YLE.


Mitäs oon karismaattinen osottelija?
Eilen kuulin kysymyksen
YLE Ykkösessä.
Vastaus ei ollu aivan hullu:
"Se joka täyttää roolin
koko persunalisuuelans!"

Mie eppäilen, ette tehin näin
Ebeneserissä 20.9.
Syksyn ensimäinen Kontext-ohjelma.
Sali oli täynä.
Ilmapiiri laajattu.

Yks viehraista sano:
"Mie kuulin knuppineulan
putoavan laattialle."

Kurirenin kulttuurisivu
häätys oppia meänkieltä/suomea
ja kuunela YLEÄ.

 

Skrift i sanden/Kirjotus hiekassa

Meänmaa  

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” (Joh. 8:7).

”Hädanefter skall politiken vara får religion” (Feuerbach).

Den första stenen tycks aldrig bli den sista
och stenhögarna växer till gravkullar,
där dissidenter och oliktänkande,
vår tids syndare, vilar i väntan på den dag
då skriften i sanden skall avkunna den befriande domen.

De första stenkastarna tycks aldrig bli de sista
och politrukerna går alltmer nerböjda
av den tunga ryggsäcken, där stenarna väntar
på den senaste lagtextens politiska rätt
att blanda sig i det fria ordet
medan det fria ordet bara kan blanda sig i politiken
som den nerböjdes skrift i sanden.


”Se teistä, joka oon synnistä vapaa, pittää viskata ensimäisen kiven” (Joh. 8:7).

”Tästä ees politiikka oon meän uskonto” (Feuerbach).

Ensimäisestä kivestä ei näytä tulevan viimistä
ja kiviläjät kasuavva hautakummuiksi,
missä väärin ja toisin aattelijat,
aikamme syntiset, leppäävä oottaeshaan päivää
ko salanen kirjotus hiekassa julistaa vaphauttavan tuomion.

Ensimäisistä kivittäjistä ei näytä tulevan viimisiä
ja politiikot kulkeva aina vain enämpi etukumarassa,
reppu täynä kiviä ko viimiisiin lakipykälä antaa heile
polittisen hulmahin sekkaintua vaphaashen sanhaan
ja vappaa sana vain saattaa sekkaintua politiikhaan
kyykyssä olevan kirjotuksena hiekhaan.

 

 


Från karantänen

Meänmaa Hälsning från karantänen. Nästan som från Berghof.

 

Läser Thomas Mann, Bergtagen.
Hans Castorp är i karantän på Berghof.

”Knappt hade ha avslutat måltiden förrän Joachim också kom tillbaka, och innan denne gick ut på sin loggia och stora liggkurens stillhet sänkte sig över Berghof hade klockan blivit så mycket som halv tre. Inte riktigt kanske; noga taget väl bara en kvart över två. Men sådana övertaliga kvartar utan jämna enheter räknas inte utan slukas i förbigående när man inte knusslar med tiden utan är rundhänt, som på resor, under många timmar med tåg eller annars i tomt, väntande tillstånd, när all strävan och allt liv reduceras till att fördriva och lägga bakom sig tid.” (Övers. Ulrika Wallenström)

Vetenskapens elände/Tietheen kurjuus

 

Vetenskapen har ställt till med mycket elände.
Nu måste man hitta lösningar på alla  problem
som den skapat, men det verkar vara svårt
att hitta lösningar på annat håll
än i vetenskapen och vetenskapstron.


Tie'e oon aiheuttannu paljon kurjuutta.
Nyt häätyy löytää näihin kurjuukhsiin ratkasuja,
mutta ko niitä ei taho löytyä muualta käsin
ko tietheestä ja tietheen uskonosta.

Älska livet/Rakastaa elämää

Meänmaa  

I dessa dagar känns det trösterikt att
ta del av och få en inblick i den estniske författaren
Jaan Kross’ liv och gärning.
Åtta år skyfflade han kol i kommunisternas Gulag,
övertygad om att livet är starkare än döden.
Att demokratin besegrar kommunismen.
NKVD är borta. Gestapo väck. KGB borta.
Kommunismen påstås vara död,
även om ingen sett liket,
för att citera Kross kollega Lennart Meri.
Det är farligt att leva.
Men han älskade att leva och berätta.
”I socialismen förlorar människan först
lusten att arbeta.
Sedan förlorar hon lusten att leva”, sade han.
Han visste vad han talade om.
Det var inget läger med fyra mål mat
om dagen han varit på.

 

Näinä päivinä oon lohtuulista
tutustuen ottaa ossaa eestläisen kirjailian
Jaan Krossin elämästä ja työstä.
Kaheksan vuotta se loi kolia
komunistien Gulagissa,
varmana siittä, ette elämä voittaa kuoleman.
Ette temokratii voittaa komunismin.
NKVD oon poijessa. Gestapo kans. KGB poijessa.
Sanothaan, ette komunismi oon kuolu,
mutta oonkos kukhaan nähny ruumista,
kyssyy Krossin koleka, Lennart Meri.
Se oon vaaralista ellää.
Mutta Kross rakasti elämää ja tarinaa.
”Sosialismissä ihminen ensin menettää halun tehä töitä.
Sitte se menettää halun ellää”, se sano.
Se tiesi mitä puhu.
Ei se ollu leirissä,
missä oli ruokaa neljä kertaa päivässä.

Friheten/Vaphaus

Meänmaa  

Friheten är en dagligvara,
den kan visst förvaras i frysbox,
så länge det inte blir strömavbrott.

Vaphaus oon kulutustavaraa,
jota kyllä saattaa pakastimessa säilyttää
niin kauon ko sähkö ei mene.

 

TILL TOPPEN AV SIDAN