Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Rengärde/Siula

Meänmaa  

Jag läser den om och om igen,
en politikers krönika
i en ortstidning,
om yttrande- och tryckfriheten.
Varför får jag varje gång
en så otäck känsla av att läsa Pravda?
Därför läser jag den flera gånger.
Nej, jag blir lika beklämd och skrämd varje gång.

Hen slår sig för bröstet:
vi får säga och skriva vad vill,
men sedan kommer raddan av
men och på dessa men
- som hen själv ska vara med om att formulera-
vilar hela yttrande- och tryckfriheten.
Och då blir det snävt,
då får jag den där otäcka känslan av Pravda.
Vad menar hen med landsförräderi?
Spioneri? Hat? Förtal? Kränkning?
Yttrande- och tryckfrihetens gränser?
You name it!
Med allt det som plötsligt i hens politiska tänkande
gör yttrande- och tryckfriheten
till ett rengärde,
med en siula, korridor, in i hagen,
där hen som politiker står med lassot,
kollar märket på öronen
och stryker rätt färg på baken
och släpper renen som lydigt 
fortsätter i flocken med färgade bakar.
Yttrande- och tryckfrihet som rengärde
med en lydigt och cirklande flock.
Och harmoniska ljud från klövar
mot frusen mark, i takt och ton.
Har hen rent av värvat röster
vid kalvmärkningen i Littiäinen
och fått en vision av ett folk
som lydigt till medias hundskall går in i siulan,
följer yttrande- och tryckfrihetens
beskyddande stängsel?

Som författare blir jag beklämd.
Och skrämd.
Som en vilsen ren utanför hjorden.
Som undviker siulan
medveten om hur lockande den är.

 

 

Sananvaphauen porokaarti

 

Mie luen sen taas ja taas,
yhen politiikon paikalisavisin pakinan,
sananvaphauesta.
Joka kerta mie saan pölättävän tuntheen,
ette mie luen Pravdaa.
Mistäs tämä tunne?
Siksi mie luen sen uuesthaan.
Ei, mie säikähtän taas.

Se pröystäilee isolisena:
met saama puhua ja kirjottaa mitä halvama,
niin se meinaa, mutta älästä huoli,
sitte tullee muttia ja niitä oon monia,
ja näitten muttien varhaan vaphaus perustuu,
vaikka se itte politiikkona päättää
mikkä nämät muttat oon.

Ja niin alkaaki vaphaus kutisthuun
ja mie saan tuntheen, ette Pravdaa mie luen.
Mitäs tarkottaa maanpetoksella?
Vakkoilulla? Vihala? Panettelulla? Loukkauksella?
Sananvaphauen aitauksella?
Mene ja sano!

Kaikela sillä, mikä tämän politruskan
polittisessa aatheessa ja mailmassa
muuttaa sananvaphauen porokaartiksi,
jossa oon silua, käytävä, kaarthiin,
jossa se itte seisoo suopunki käessä,
tarkistaa korvamerkit
ja pyhkäsee oman aatheen färiä
poron paistile ja päästää sen takasi 
nulkaahmaan toisten färipersheitten kans.

Sananvaphaus porokaartina,
jossa kuuliaiset porot nulkaava ympäri
aian sisälä.
Harmooniset koipien äänet
jäätynyttä kangasmaata vasten, säveletyssä tahissa.
Oonkhaan tämä politruska käyny
Littiäisen porokaartila
ja saanu polittisen näyn kansasta,
joka kuuliaisesti mennee
metian haukunan ajattamana siuhlaan,
seuraa sitte sananvaphauen suojelevvaa aitaa?
Kirjailiana mie synkistyn. Ja säikähtän.
Kuljen ko yksinhäinen poro,
joka välttää siulaa
tietonen siittä, kunka houkutteleva se oon.

 

 

Nyårslöfte/Uuenvuen luppaus

Meänmaa  

 

Nyårslöfte

För att undvika syndaskam sade den fromme tornedalingen
till sin son när hölasset välte:
”Svär du som får!” Pojken svor och pappan sade:
”Samma här, samma här!”

Han köpte en ko i Finland och den måste smugglas till Sverige.
Han gick till smugglarkungen och sade: ”Kan du ta över min ko. Jag är ju kristen!”

Nästa gång media eller någon institution ringer
och vill att jag ska ta flyget till Stockholm ska jag svara:
”Flyg ni hit tur och retur. Jag är ju klimataktivist!”

 

Uuenvuen luppaus

Ko heinäkuorma kaatu hurskas isä sano pojale:
”Kiroa sie ko saat!” Poika totteli ja isä sano ruottiksi:
”Samma här, samma här!”

Se osti lehmän Suomesta ja tuli jopparikuninkhaan tykö ja sano:
”Noua sie se lehmä mule Suomesta, mie ko olen uskovainen!”

Ko joku metia taikka joku muu soittaa mulle,
ette tulla Stokholhmiin niin mie sanon:
”Lentäkää tett änne eestakasi, mie ko olen ilmastoaktivisti!”

Gynekologer, teologer, saliga dumbommar

Meänmaa  

 

Svenska kyrkans ärkebiskop skriver
i sin julhälsning till sin krympande medlemsstock
att evangelisterna, som skrev om jungfrufödseln
inte var gynekologer, utan teologer.

Jag kommer osökt att tänka
på Kjellgrens saliga dumbom:

Teologien höll han på
i tretti år med, vid sin pipa,
men kunde aldrig rätt begripa
vad ingen mänska kan förstå.

Det antje mej!

 

Ruottin arkkipispa kirjottaa
vähenevälle jäsenmääräle,
ette eevankelistat ei olheet jynekkolookia,
net olit teolookia.

Ettes vain ei olis ko autuas hoopo,
josta Kjellgren kirjottaa näin:

 

Teolokiitä 30 vuotta harrastellen
piipun päätä paineskellen
käsittämättä mithään siittä,
mitä kukhaan ikinä ei saata käsittää.

tro tro/usko usko

Meänmaa  

Tro på forskningen!
Tro på vetenskapen!
Det var vad vi gjorde,
titta så det blev!

Bättre att tvivla en aning
än tro för mycket.

 

Uskokaa tutkijoihin!
Uskokaa tietheesheen!
Niinpä met tehimä!
Kattokaa nyt!

Parempi eppäilä vähän
ko uskoa liikaa!

Våran Handke/Meän Handke

Meänmaa  

Picasso och Neruda
var hängivna, totalitära kommunister
och Stalinister.
Ezra Pound var fascist.
Nu rasar man mot Handke.
Som om han vore den första halvhandsken.

Vi har nog av våra egna Handken.
En helhandske berättade för mig
att han hade Stalin som idol,
han hade till och med ett stort foto
på Stalin när han gjorde lumpen.
Idén lever i honom och han i idén,
den mest totalitära mänskligheten erfarit.

Han skröt över en nära släkting
som utvandrat till Sovjet
och reste sedan som spion i Tornedalen.
De byggde Röda brigader.

Han erkänner för övrigt inte meänkieli
som eget språk.

Så nog har vi våra egna Handken,
halvhandskar och helhandskar.
Och alltid finns det en svans som
viftar och lyfter svansen på Handkena våra
och som de själva säger: "Vi är många!"

Picasso ja Neruda
olit stalinistia, kovia komunistiä
Ezra Pound oli fasisti,
nyt haukuthaan Handkea.

Oon meilä nuita Meän Handkia.
Ykski kerto mulle, ette hään
niin palvo Staalinia, ja palvoo vieläki,
ette oli sen kuva myötä sotaväessäki.

Sen lähisukulainen oli ollu
Neuvostovakkoilija ko net
rakensit Puna prikatia tänne 
pelastaksheen meät 
ja tuoaksheen tänne oiekan temokratiin
niin Neuvostoliitossa 
ja muissa kansatemokratioissa.

Meänkieltä se ei hyväksy omaksi kieleksi.
Kyllä meilä nuita Handekia oon -
aivan tarpheeksi.

Ja niilä oon kellokhat - omat uskoaviset
ja naivit provarit.

Aldrig mer! Ei koskhaan ennää!

Meänmaa  

 

Främlingslegionären Assar Tano berättade för mig
att han i slutet av andra världskriget efter 16 år i legionen
passerade sin hemby Mattila på väg mot Narvik
för att slåss mot nationalsocialistiska Tyskland.
Kaptenen frågade om inte sergeant Tano skulle passa på och besöka sitt hem.
Assar svarade: "Det kan jag göra på återresan, kapten!"

Säker källa: Assar Tano

En sovjetresenär passerade sin hemby i mellersta Tornedalen,
han kunde inte besöka sitt barndomshem. 
Han var sovjetisk spion och måste resa i hemlighet.
De röda brigaderna skapades för att befria Sverige
från det kapitalistiska förtrycket.

Säker källa: En nära och stolt släkting till spionen. 

 

Muukalaislekionääri Assar Tano kerto mulle, 
ette hään toisen mailmansoan aikana,
oltua 16 vuotta lekioonassa
kulki siutti Mattilan, kotikylän,
matkala Narvikhiin sothiin saksalaisia vasthaan.
Kapteeni kysy, eikö Assari halvais pistää kotipaikhaan.
Assari sano, ette se passaa ko tulhaan takasi.

Varma lähe: Assar Tano

Yks Neuvostoliithoon siirtyny mies kulki siutti
keskitornionlaaksolaisen kotikylän.
Se ei saattanu pistäytyä kotona 
ko se oli komunistien vakollija,
se hääty reisata salasssa.
Net rakensit punaprikatia
pelastakaksheen Meänmaan kapitalistisestä sorrosta.

Varma lähe: Vakoilijan lähisukulainen, joka kehu miestä.

 

TILL TOPPEN AV SIDAN