Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Sång till Davos

Meänmaa  

Förr i världen sjöng vi Sions sånger i Norrbotten,
där de stora väckelserörelserna föddes och varifrån de spreds.

Det var en längtan bort från "sorger och strider,
att där hos min Jesus få vara". 

Theolgia viatorum, vandringsmännens teologi
präglade fromheten.

En av de mest älskade sångerna var:
"Vandringsmannen ständigt längtar till sitt mål sitt dyra hem ..."

Nu är samfunden och kyrkorna sekulariserade, politiserade och marginaliserade.
I desperata försök att inte förlora alla medlemmar försöker man
följa rådande ideologier och sekulära religioner.

 

Jag vill nu bidra med en lite ändrad och till tiden anpassad sång
som kan sjungas på samma melodi som "Vandringsmannen ..."

Jag sänder den till Davos, där de rika och mäktiga samlas.

Sångenr riktar sig till N.N.
Du kan lägga in där det namn du vill,
men det måste vara tvåstavigt,
med betoning på den första stavelsen,
annars kan man inte sjunga den.
Stefan går bra, FN går bra, Trump går inte, inte Isabella, Mp,
Ebba går bra, Jonas och Jimmi osv. 
Välj själv vem du i din sekulära tro vill vända dig till.

Här är sången:

 

1.

Resenären alltid längtar
till sitt mål, semesterland,
så vi alla ofta trängtar
efter Thailands varma sand,
till vårt paradis dit redan
grannen före oss har rest.
Där ock vi får njuta sedan
och med vänner hålla fest.

2.

Forskare, vad lider tiden,
har ej domen kommit än?
Utsläppsmängden är förliden,
hopplösheten bortom den.
Kära N.N. kom att föra
bort att skräp som samlats här,
kom att snart en ända göra
på den flygskam som mig tär.

3.

N.N. alltför slarvig är jag
att sortera skräpet dock,
därför nu av dig begär jag
skammens stora överrock.
I den rocken, N.N. står jag
kanske sonad inför dig
och i utsläppsfria tider
blomstra så evinnerlig.

4.

Framtidshoppet utan sopor
må betaga alla nu
att vi tryggt till konferenser
resa må då allt är rätt.
Inget kött där mer förtäres,
folket njuter samvetsfrid.
Och av glädje N.N lågar,
allt är rätt till evig tid.

5.

Inga bilar där skall tuta,
inga flygplan dåna mer.
Alla äter bara vega,
allt tillagat mycket smart.
Vega varje mun nu tuggar,
utsläppsängslan har förgått.
Och ur N.N:s rena vatten
övernog var mun har fått.

 

Skrift i sanden/Kirjotus hiekassa

Meänmaa  

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne” (Joh. 8:7).

”Hädanefter skall politiken vara får religion” (Feuerbach).

Den första stenen tycks aldrig bli den sista
och stenhögarna växer till gravkullar,
där dissidenter och oliktänkande,
vår tids syndare, vilar i väntan på den dag
då skriften i sanden skall avkunna den befriande domen.

De första stenkastarna tycks aldrig bli de sista
och politrukerna går alltmer nerböjda
av den tunga ryggsäcken, där stenarna väntar
på den senaste lagtextens politiska rätt
att blanda sig i det fria ordet
medan det fria ordet bara kan blanda sig i politiken
som den nerböjdes skrift i sanden.


”Se teistä, joka oon synnistä vapaa, pittää viskata ensimäisen kiven” (Joh. 8:7).

”Tästä ees politiikka oon meän uskonto” (Feuerbach).

Ensimäisestä kivestä ei näytä tulevan viimistä
ja kiviläjät kasuavva hautakummuiksi,
missä väärin ja toisin aattelijat,
aikamme syntiset, leppäävä oottaeshaan päivää
ko salanen kirjotus hiekassa julistaa vaphauttavan tuomion.

Ensimäisistä kivittäjistä ei näytä tulevan viimisiä
ja politiikot kulkeva aina vain enämpi etukumarassa,
reppu täynä kiviä ko viimiisiin lakipykälä antaa heile
polittisen hulmahin sekkaintua vaphaashen sanhaan
ja vappaa sana vain saattaa sekkaintua politiikhaan
kyykyssä olevan kirjotuksena hiekhaan.

 

 


Från karantänen

Meänmaa Hälsning från karantänen. Nästan som från Berghof.

 

Läser Thomas Mann, Bergtagen.
Hans Castorp är i karantän på Berghof.

”Knappt hade ha avslutat måltiden förrän Joachim också kom tillbaka, och innan denne gick ut på sin loggia och stora liggkurens stillhet sänkte sig över Berghof hade klockan blivit så mycket som halv tre. Inte riktigt kanske; noga taget väl bara en kvart över två. Men sådana övertaliga kvartar utan jämna enheter räknas inte utan slukas i förbigående när man inte knusslar med tiden utan är rundhänt, som på resor, under många timmar med tåg eller annars i tomt, väntande tillstånd, när all strävan och allt liv reduceras till att fördriva och lägga bakom sig tid.” (Övers. Ulrika Wallenström)

Vetenskapens elände/Tietheen kurjuus

 

Vetenskapen har ställt till med mycket elände.
Nu måste man hitta lösningar på alla  problem
som den skapat, men det verkar vara svårt
att hitta lösningar på annat håll
än i vetenskapen och vetenskapstron.


Tie'e oon aiheuttannu paljon kurjuutta.
Nyt häätyy löytää näihin kurjuukhsiin ratkasuja,
mutta ko niitä ei taho löytyä muualta käsin
ko tietheestä ja tietheen uskonosta.

Älska livet/Rakastaa elämää

Meänmaa  

I dessa dagar känns det trösterikt att
ta del av och få en inblick i den estniske författaren
Jaan Kross’ liv och gärning.
Åtta år skyfflade han kol i kommunisternas Gulag,
övertygad om att livet är starkare än döden.
Att demokratin besegrar kommunismen.
NKVD är borta. Gestapo väck. KGB borta.
Kommunismen påstås vara död,
även om ingen sett liket,
för att citera Kross kollega Lennart Meri.
Det är farligt att leva.
Men han älskade att leva och berätta.
”I socialismen förlorar människan först
lusten att arbeta.
Sedan förlorar hon lusten att leva”, sade han.
Han visste vad han talade om.
Det var inget läger med fyra mål mat
om dagen han varit på.

 

Näinä päivinä oon lohtuulista
tutustuen ottaa ossaa eestläisen kirjailian
Jaan Krossin elämästä ja työstä.
Kaheksan vuotta se loi kolia
komunistien Gulagissa,
varmana siittä, ette elämä voittaa kuoleman.
Ette temokratii voittaa komunismin.
NKVD oon poijessa. Gestapo kans. KGB poijessa.
Sanothaan, ette komunismi oon kuolu,
mutta oonkos kukhaan nähny ruumista,
kyssyy Krossin koleka, Lennart Meri.
Se oon vaaralista ellää.
Mutta Kross rakasti elämää ja tarinaa.
”Sosialismissä ihminen ensin menettää halun tehä töitä.
Sitte se menettää halun ellää”, se sano.
Se tiesi mitä puhu.
Ei se ollu leirissä,
missä oli ruokaa neljä kertaa päivässä.

Friheten/Vaphaus

Meänmaa  

Friheten är en dagligvara,
den kan visst förvaras i frysbox,
så länge det inte blir strömavbrott.

Vaphaus oon kulutustavaraa,
jota kyllä saattaa pakastimessa säilyttää
niin kauon ko sähkö ei mene.

 

TILL TOPPEN AV SIDAN