Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Sann profet/Prohveetissa

Meänmaa DAGSVERS/PÄIVÄN VÄRSY

 

Vore han en sann profet
så skulle han ju veta det,
att inte sitta där med syndare
och allra minst med rackare,
så sade Simon farisé,
den tidens koryfé.
Så sant, så sant, jag håller mé
så tänker politruskan Antjelé,
och utan henne möts vår Akademi,
nej, här erbjuds inte alls remi,
så blir ju hon en sann profet,
som fariséerna hon vet:
de där är drinkare och syndare.
Usch, jag går ju inte dit
de får nu ha sin egen rit.

 

Jos olis tuo prohveetta oikea,
niin varsin tietäs olla rohkea,
eikä istus luona syntisten,
eikä nuitten konnien,
näin hunteeraili Siimon farisee,
sen aijan suuri koryfee.
Juuri nuin ja oikein se
niin päätti politruska Antjele
ja hylkäs mööten Akatemiin,
ei tule kysheeshekhään tuo remii.
Niin tuli arkkipiispasta
yks aijan prohveetissoista,
ko Siimon farisee
se tietää, valittee:
nuot syntiset ja tuulen viemät akanat,
net olkhoon sielä pakanat.

Tusan vad dyrt!/Tuhasen tyyristä!

Meänmaa Länsförsäkringar i Norrbottens bilförsäkring är drygt tusen kronor dyrare i Överkalix än i Haparanda! Tjänstemannen kan inte förklara varför det är så. D'e ba' så! Säger han! Är det farligare att köra bil i Överkalix än typ Haparanda? - "Ingen aning, de' ba' så, typ!" Men typ, det måste ju finnas en orsak! "Säkert 'e de' så! Men nu e' det typ som d'e e'!" 


Länsförsärkingar i Norrbottensin piilivakkuutus oon rapeat tuhanen kruunua tyyhriimpi Ylikaihnuussa ko Haaparannala. Virkailija ei tiä miksi. Se vain sannoo tas ja taas, ette "se oon vain niin, näessi, niin se oon!" Jos ei halva maksaa saapi olla ilman. 

Pannan piippuun, pannaan vaan,
kenen kukkarosta ja miksi?

Pannaan vaan pippuun....

Rikstornedalingarnas partielit till angrepp

Meänmaa  

30- och 40-talisterna är de generationer
som burit den tyngsta bördan
av att vara en utsatt minoritet i Tornedalen.
Det är också dessa som är länken in i framtiden.
Språk och kultur hör ihop.
De är bärare av meänkieli.
Nu angriper rikstornedalingarna, STR:Ts ungdomsförbund,
Johanna Sirkka  och den oberoende journalisten Ida Brännström
äldre för att dessa hindrar den unga partieliten
från att använda meänkieli. 
Har inte de äldre fått nog av stryk
från sina egna herrar?
Nu kommer de igen!

Hyj hyj!

Hanna Aili, Arboga, står som språkrör för dessa offerkoftestickare.

Denna grova och kränkande anklagelse kan vi läsa på STR:Ts bidragsstödda hemsida:

”Just denna standardisering kan verka hämmande,
i alla fall när så kallade meänkieliaktivister
ger sig själva tolkningsföreträde.
I Hannas studie berättas om några få ur den äldre generationen
som sätter gränser för språket och därmed stänger ute många.”

 

30- ja 40-lukulaiset oon niitä polvia,
jokka oon kantanheet raskhiimat kuormat 

olleshaan painostettu minuriteetti Tornionlaakossa.
Nämät polvet oon kans kytkentöjä tulevaisuutheen.
Kieli ja kulttuuri kuuluva yhtheen.
Net kantava meänkieltä vielä.
Nyt STR:Tn nuoret, Johanna Sirkka ja surnalisti Ida Brännström
syyttävä hyökäten tätä sukupolvea, joka minusta oon saanu kyllikis höskhiin,
nämät sanova, ette vanhaat estävä heitä käyttämästä meänkieltä. 


Hanna Aili, Arbogasta, oon tämän raportin tehny.

Tämä raa’an ja loukkaavan syytöksen saattaa lukea STR-Tn kotisivulta,
joka saapi valtion rahhaa tähään työhöön,
ette meitä tiskrimineerathaan niinku aina - meän omien herrojen taholta.

Näin Hanna Aili kirjottaa:

”Juuri tämä stantartiseerinki saattaa olla estävä, ainaski silloin ko niin sanotut meänkielenaktivistit antava ittele tulkinan etuoikeuksen. Hannan tuktinossa kerrothaan joista vanheeman polven ihmisistä, jokka paneva rajoja kielele ja sillä sulkeva olus monia.”

 

Meänkielidagen/Meänkielen päivä

Meänmaa  

Meänkielidagen firas årligen den 27 februari

Meänmaaföreningen har fattat beslut i styrelsen att den 27 februari årligen firas som meänkielidagen. Underlaget för beslutet är följande: Den 27 februari 1988 samlades vi i Pajala för att proklamera meänkieli som ett eget språk. Dagen började med två föreläsningar i det då nya Smedjan, Folkets Hus, där Bengt Pohjanen ett par år tidigare hållit invigningstalet och då tagit initiativet till Meän Akateemi – Academia Tornedaliensis. En mössa skickades ut till den stora publiken och en grundpenning insamlades. Och den 27 februari 1988 var det dags för en högtid. Efter föreläsningarna på Smedjan samlades man i Pajala kyrka, där professor Henning Johansson höll högtidstal och proklamerade att ”Meän kieli (då ännu särskrivet) nu var ett språk bland alla andra språk. Bengt Pohjanen läste ur sin nyutkomna översättning av Markusavengeliet, ”Tule Leevi fölhjyyn”. Sånggruppen Sisaret sjöng och kyrkoherde Hans Stiglund höll en betraktelse. Kommunalrådet i Pajala, Sture Fredriksson, blev den förste mottagaren av den budkavle som sändes ut. Ett fyrverkeri utanför kyrkan proklamerade Meän kieli som ett eget språk. Svensk TV var på plats och sände en stor del av högtiden i ”Café Luleå”.

BUDKAVLE

Texten är skriven på renskinn. Dess undertecknade vill aktivt stödja vår (tornedalsk)kultur: . Vårt språk. Ortnamn på vårt språk. Undervisning om oss i skolan. Vetenskap och konst från oss. Utveckling för vår region.

Budkavlen delgavs tusentals personer som samlats till Kulturevenemang på drygt 20 ställen vilka bukavlen nådde. De församlade skrev sina namnteckningar.

 

Meänkielen päivä 27. helmikuuta

Meänmaa föreninki oon päättäny, ette 27. helmikuuta oon meänkielen päivä. Asia oon niin, ette 27. helmikuuta 1988 julistethiin meänkieli omaksi kieleksi. Väkeä oli 100 henkeä ja ensin olthiin Smedjanissa kuuntelemassa kahta esitystä. Sen jälkhiin kokkoinuthiin Pajalan kirkhoon, jossa Henning Johansson piti juhlapuhheen ja totesi, ette Meänkieli nyt oon kieli muitten kielien seassa. Bengt Pohjanen luki tuohreesta Markuksen evankeeljumin käänöksesthään ”Tule Leevi fölhjyyn”. Lauluryhmä Sisaret lauloit ja kirkkoherra Hans Stiglund piti hartaushetken. Pajalan kunnanraati, Sture Fredriksson, oli ensimäinen joka sai ottaa vasthaan viestikapulan, joka lähti kulun pääle. Kirkon ulkopuolela tulitethiin Meän kieli taihvaale. Ruottin TV oli paikan päälä ja lähätti suuren osan juhlasta ohjelmassa ”Café Luleå”.

VIESTIKAPULA/PYYTKAVLE

Viestikapulan teksti (poronnhala), jota piti kuljettaa tuohikontissa: ”Tämä pyytkavle/viesti lähti Pajalasta 27/2-88. Sen allekirjottajat halvaava aktiivisesti tukea Meän kulttuuria. Meän kieltä. Meänkielisiä paikannimiä. Opetusta meistä koulussa. Tietettä ja taitetta meiltä päin. Kehitystä meän alueele;

 

 

Grattis, Estelle! Onnea Estelli!

Meänmaa Följande flyende dikt från 2012 och översatt till svenska den 23.2.2013. 

Yölä 04:26
   oli syntyny
      kruununprinsessa
         07:01 tuli ilmotus
            ja lunta
              51 senttiä
                 3280 krammaa
                    leeve ja helli
                       vuen tärkein mutelli
                          Estelli

 

23.2.2012

 

 

På natten 04:26 2012
hade hon fötts
kronprinsessan
07:01 kom meddelandet
och snön
51 centimeter
3280 gram
ett leve och ett hell
för årets viktigaste modell
Estelle

 

23.2.2013

 

Den tornedalske mannen/Meänmaan mies

Me'nmaa Den tornedalske mannen
har sedan 1845
dansat på himmelens guldgolv
och utgjutit tårar i strida strömmar,
skrattat och berättat,
varit han och hen
och kallat Gud för Himmelsk förälder.

Den tornedalske mannen
finns beskriven
i Olavus Magnus reseguide
från 1500-talet,
han går i färgranna kläder,
badar bastu med det motsastta könet
och gör affärer
med folk från många länder.

Den tornedalska kvinnan
i Terra Feminarum
jagade männen upp i träden,
använde dem för avel
och åt upp dem sedan.

Hon finns beskriven
i Kalevala,
där hon härjar och härskar
medan männen
lydigt betjänar henne.

 

Var har ni varit 
de senaste tusen åren?

Den tornedalske mannnen
och kvinnan,
som de framställs idag,
är påhittade
politiserande andar.

När den tornedalske mannen dör,
viskar han som 
Lars Levi Laestadius:
"Vilken vacker kvinna har
kommit till denna by?"

Tornionlaakson mies
oon vuesta 1845 tansanu
taihvaan kultalaattioila,
vuoattannu kyynelvirtoja,
herkkänä nauranu,
hellänä huoltanu,
nauranu ja selittänny,
ollu hen ja hän ja han,
sanonu Jumalaa
Taihvaaliseksi Vanhimmaksi.

Olaus Magnus kuvvaa tätä
miestä 1500-luvula,
miestä joka kulkee
färikhäissä vaatheissa
ja tekkee kauppaa
kaiken mailman ihmisten kans.

Tornioonlaakson vaimo
Terra Feminarumissa
käytti miehiä astutuksheen,
ajo net puuhun ja
söi net sitte.

Sen löytää Kalevalasta,
Pohjan akka,
joka hallitti ja puohasi
miehet sitä tottelit.

Tornionlaakson miehen
ja vaimon,
niinku niitä nyt kuvathaan
oon polittiseerattujen 
henkien keksintö.

Missäs tet oletta
olheet viimiset
tuhanen vuotta?

TILL TOPPEN AV SIDAN