Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Våran Handke/Meän Handke

Meänmaa  

Picasso och Neruda
var hängivna, totalitära kommunister
och Stalinister.
Ezra Pound var fascist.
Nu rasar man mot Handke.
Som om han vore den första halvhandsken.

Vi har nog av våra egna Handken.
En helhandske berättade för mig
att han hade Stalin som idol,
han hade till och med ett stort foto
på Stalin när han gjorde lumpen.
Idén lever i honom och han i idén,
den mest totalitära mänskligheten erfarit.

Han skröt över en nära släkting
som utvandrat till Sovjet
och reste sedan som spion i Tornedalen.
De byggde Röda brigader.

Han erkänner för övrigt inte meänkieli
som eget språk.

Så nog har vi våra egna Handken,
halvhandskar och helhandskar.
Och alltid finns det en svans som
viftar och lyfter svansen på Handkena våra
och som de själva säger: "Vi är många!"

Picasso ja Neruda
olit stalinistia, kovia komunistiä
Ezra Pound oli fasisti,
nyt haukuthaan Handkea.

Oon meilä nuita Meän Handkia.
Ykski kerto mulle, ette hään
niin palvo Staalinia, ja palvoo vieläki,
ette oli sen kuva myötä sotaväessäki.

Sen lähisukulainen oli ollu
Neuvostovakkoilija ko net
rakensit Puna prikatia tänne 
pelastaksheen meät 
ja tuoaksheen tänne oiekan temokratiin
niin Neuvostoliitossa 
ja muissa kansatemokratioissa.

Meänkieltä se ei hyväksy omaksi kieleksi.
Kyllä meilä nuita Handekia oon -
aivan tarpheeksi.

Ja niilä oon kellokhat - omat uskoaviset
ja naivit provarit.

Demokrati/Demokratism

Meänmaa  

 

Demokratin är auktoritär,
den bestämmer att jag får
tänka och tala fritt,
rösta fritt eller låta bli att rösta,
den bestämmer att
min hjärna är min
och att jag själv
måste sätta ut vakter för 
de politiserande tidsandarna.

Demokratismen är totalitär,
den bestämmer att jag måste
tänka och tala rätt,
rösta rätt och att
de politiserande tidsandarna
skall sätta ut vakter
för min fria tanke, tunga och hjärna.

Temokratii oon määräävä,
se määrää, ette mie hääyn
aatela ja puhua vaphaasti,
äänestää vaphaasti taikka olla äänestämättä,
se määrää minun aivot minun omistuksheen
ja määrää mulle oikeuen
asettaa polittiseeraavile hengile
minun omat vahit.

Temokratismi oon totalitaarinen,
se määrää, ette mie hääyn
aatela ja puhua oikein,
äänestää oikein
ja se määrää polittiseeraavat henget
vahtaahmaan minun aatoksia,
minun kieltä ja aivoja.

Fanatikernas osjälviskhet/Fanattikkerien ittensä kieltäminen

Meänmaa  

 

Fanatikernas osjälviskhet

Totalitarismens anhängare
är genuint osjälviska,
skriver Hannah Arendt,
säger Alice Eriksson-Kalla,
de rubbas inte i sin övertygelse av brott
mot mänskligheten,
de rubbas inte ens när
den politiska idén börjar döda egna,
inte ens när de själva blir offer,
rensas ut, skickas till Gulag.
De är beredda att stötta
förföljeser mot dem själva,
de är redo att formulera
och underteckna sin egen dödsdom,
bara de inte förlorar sin ställning
som fanatiska medlemmar
i den totalitära rörelsen.
Alice påstod att hennes
pappa tänkte så
när pistolen trycktes mot
hans nacke.

Jag hör den hatiska rösten,
jag ser hans isande ögon i
SVT och det skrämmer mig.

 

Fanattikkerit oon ittensä kieltäjiä,
kirjottaa Hannah Arendt,
sannoo Alice Eriksson-Kalla,
niihin ei pure tieto eikä fakta,
net ei muuta mieltä eikä aatetta,
vaikka aate tappaa miljoonia,
net ei muuta mieltä vaikka aate
kohistuu heihin itheen,
ei muuta mieltä Gulagissakhaan.
Net oon valhmiita
tukheen vainoa itteä vasthaan,
net oon valhmiita allekirjothaan
oman kuolemantuomion
jos het vain saava olla aatheen
kannattjia ja puolueen fanattisia jäseniä.

Alice Eriksson-Kalla meinasi,
ette ko pistooli painethiin  
hänen papan niskhaan, se aatteli näin.

Mie kuulen sen vihasen äänen,
ja näen sen jäätävät silmät
Ruottin Teevessä.
Sitä miestä mie pölkään enniiten.

Reaktionärer och radikaler/Reaksunäärit ja ratikaalit

Meänmaa  

 

Nu är ni här igen.
Reaktionärer och radikaler,
radikalreaktionärer och reaktionärradikaler,
medberoende till varandra,
av en och samma familj,
obotligt sjuka av varandra
med samma symptom,
av samma obotliga, progressiva,
dödliga sjukdom.
Nu är det nog.
Nu bryter vi upp.
Nu lämnar vi er.
Nu kysser vi spår
efter män som frid förkunnade
och kvinnor i sanningens
skönhet förklarade.

Nyt tet oletta täälä taasen.
Reaksunäärit ja ratikaalit,
ratikaalireaksunäärit ja reaksunääriratikaalit,
toisista riippuvaisia,
samasta perheestä,
parantumattomasti saihraita
toinen toisesta
samat symptoomit,
sama parantumaton, prokresiivinen,
tappava tauti.
Nyt piisaa.
Nyt met lähemä.
Nyt met jätämä teät.
Nyt met suutelmma niitten
miesten jälkiä,
jokka rauhaa julistit
ja vaimojen,
jokka tottuueen kauhneuessa
kirkastuit.

Vad gör vi med helgonen, kamrater?/Pyhämiesten päivä

Meänmaa  

 

Var är de döda?

Vi firar alla helgons dag,
men vi vet inte vad vi
ska göra med helgonen, kamrater.

Helgonen var besvärliga
människor, den snällaste,
Franciscus, sjöng för småfåglar
och stödde korstågen.
Den heliga Birgitta
initierade blodiga
korståg mot Finland.

Lars Levi Laestadius säger
att svenskarna predikade
evangelium för finnarna
så att blodet dröp ur näsan på dessa.
Och inte bara ur näsan utan
ur huvudlösa halsar.
Så vad gör vi med helgonen, kamrater?

Alla helgons dag
blev efter reformationen kvar i vår kalender
utan att vi egentligen vet
vad vi gör med helgonen.

Vi minns de döda.
Men lever de bara i vårt minne?
När vi är döda och inte längre minns de döda,
dör de döda
en gång till? Med vårt minne?

Medier, belysta kyrkogårdar,
spöken och andar fascinerar
oss mer än någonsin.

Frågan måste bli personlig:
Varför tänder jag ljus för de avlidna?
Varför ber jag för dem?
Mitt svar är: av kärlek!

Mer vet jag inte.
Det räcker för mig.
Och jag hoppas att
någon av kärlek ber för mig
när och om jag en dag är bland de heliga,
om ock inget helgon.
Så besvärlig är jag inte
att jag platsar bland dessa.

 

MIssäs kuohleet oon?

Met vietämä pyhämiesten päivää
tietämättä mitä met pyhien miesten
ja vaimojen kans tehemä.

Pyhät olit hankalia ihmisiä
Franciscus, heistä siivoin
veisasi pikkulinnuile
ja tuki ristiretkiä.
Pyhä Birgitta alotti
verisiä ristiretkiä Suohmeen.

Lars Levi Laestadius sannoo,
ett ruottalaiset saarnasit evankeeljumia
suomalaisile niin ette veri
pruutusi näitten nokasta,
eikä vain nokasta
ko katkastuista kauloista.
Niin, toverit, mitäs met tehemä
pyhien miesten ja vaimojen kans?

Pyhämiesten päivä jäi uskonpuhistuksen
jälkhiin meän almunakhaan
vaikka met emmä oikein tiä mitä tehä.

Met muistama näinä päivinä kuohleita
Mutta elävätkös net vain
meän muistissa?
Ko met kuolema ja meän muisti
katoaa, kuolevatkos kuohleet
toisen kerran meän muistin myötä?

Meetiat, kynttilöilä valastetut
kirkkomaat, pöökäräiset ja henget
valtaava mieltä enämpi ko koskhaan ennen.

Kysymys häätyy olla henkilökohtanen.
Miksis mie sytytän kynttilöitä?
Miksis mie rukkoilen poijesmenheitten puolesta?
Minun vastaus: rakhauesta!

Enämpää en tiä.
Se piisaa mulle.
Ja mie toivon, ette joku
rakhauela rukkoilee minun
puolesta ko mie olen jättäny aijan.
Ja mie olen pyhien tykönä,
en varhmaan pyhimysten,
niin hankala mie en toistasekis ole,
ette mie pääsisin heän joukhoon.

Pope was here/Paavi käväsi

Meänmaa  

Kul, tyckte Löfvén! 
Stort, tyckte kungen.
"Vad lite folk på mötet", sade en gammellaestadian.
"bara 10 000. Vi brukar vara tio gånger så många!"
Påven är på besök.
Han tillhör den latinamerikanska
befrielseteologin som vi pådyvlades
i Uppsala -68. Han är en kul typ!
Han twittrar och har inte på sig 
de påvliga nätta röda skorna.
Han är klädmedveten.
Han är helt enkelt Cool.
Vi har en rödgrön röra
i den kristna världen:
miljötänk och marxistisk befrielseteologi.
och mycket kramande och gosande
inför media.

Vad har hänt?
Ingenting!
Är kyrkorna nu enade?
Absolut inte!
Man har kramats och blivit särbo.
Idag proklamerar man enhet,
redan i morgon höjer man
splittringens kalk.
Det har inte hänt något överhuvudtaget.
Allt är som vanligt.
Alla går hem till sitt.
Någon enhet
- utöver kramandet - har inte uppnåtts.
Enheten fanns inte ens på dagordningen.
Men han är kul, denna Vicarius Christi!
Med kyrkan i tiden!
Typ: Trevlig trevlig trevlig!
Betydligt kuligare än
Typ: Helig helig helig!
Eller hur! 

Rohki soma, sano pääministeri.
Suurta, sano kunnu.
"Vähän väkeä", sano lestaatialainen,
"vain 10 000, meän seuroissa
oon kymmenen kertaa enämpi.
Niin, paavi kävi kylässä.
Hään kuuluu latina-ameriikalaisheen
vaphausteolokiihin,
jota valethiin meän päähän
Uppsalassa -68.
Näyttää olevan hauska värkki!
Se tvitraa eikä sillä ole
paavin punasia pikku kenkiä jalassa.
Se oon vaatheista tarkkaa,
muotia följää.
Se oon COOL
Meilä oon nyt
punavihreä sotku
kirkolissesa mailmassa.
Uusi Rooma oo lähinä
miljööpartisti ja
vanhaa Rooma marksilainen.
Niitä yhistää hallaus
ja metialempeys.
 

No, mitäs oon saatu aikhaan?
Ei mithään!
Oonkos kirkot nyt yhistynheet?
Ei ainaskhaan!
Oon hallailtu ja avoliithoon menty
ashuun omissa oloissa.
Tänäpänä julistethaan yhteyttä
huomena jo nostethaan hajotuksen maljaa.
Ei ole tapahtunnu yhthään mithään.
Ei ikänänsä mithään.
Kaikki oon niinku tavalisesti.
Kaikin oon menheet kotia.
Halesopu oon saatu aikhaan.
Yhtheys ei ollu ees asianna.
Mutta se oon soma värkki, tämä vicarius Christi!
Kirkko aijassa.
Tyyppi: Soma Soma Soma
Paljon somempaa ko
Pyhä pyhä pyhä
Vai mitä, häh?
 

TILL TOPPEN AV SIDAN