Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Analys av Tour de Ski

Rosvik Säsongens höjdare Tour de Ski kan läggas till handlingarna. Med norsk och rysk seger i totalen, vilket i mina ögon var tämligen väntat. Therese Johaug och Alexander Bolshunov heter dagens giganter.

Therese Johaug var precis så grym i klättringen som hon visat tidigare och då avgjordes kampen tidigt i monsterbacken Alpe Cermis. Resten av klättringen kunde hon slutföra med ett leende på läpparna och i slutskedet en norsk flagga i hand över mållinjen. Den tredje totalsegern i touren i Johaugs karriär.

Herrarnas tourklättring artade sig snabbt till det förväntade trekjejsarslaget mellan ledande trion Johannes Hösflot Kläbo, Alexander Bolshunov och Sergey Ustiugov.

Jag trodde mycket på unge ryssen Alexander Bolshunov i förväg, och han motsvarade verkligen förväntningarna med sin snabbaste klättring någonsin i touren. Även hans landsman Sergey Ustiugov klättrade bra och blev tvåa totalt i touren. För norska fenomenet Johannes Hösflot Kläbo blev klättringen en mardröm, men han lyckades behålla en pallplats som trea efter ledning i starten. Fjolårssegraren Kläbo vek ner sig tidigt i backen när ryssarna skruvade upp tempot och bättre klara att hantera mjölksyran i kroppen.

Hans landsman Simen Hegstad Krueger var den snabbaste klättraren av alla, och av de svenske klättrade Jens Burman mycket bra och var tolva i den delen av touren. Bra insats totalt i touren (11:a) av Calle Halfvarsson med ett par riktiga toppar, som fjärdeplatsen i Toblach.

Länshoppet på herrsidan, 28-årige Johan Häggström, Piteå Elit, gjorde sin första klättring med den äran ( 29:a + 2,11). Touren som helhet bra om man bortser från mardrömsfloppen i Toblach där han drabbades av magbesvär. Hans allroundkunnande gör att jag tror han har alla möjligheter att göra en minst lika bra, eller bättre tour i SkiTour 2020 i februari.

Verkligt tråkigt var det att Ebba Andersson insjuknade under natten mot den avslutande klättringen. Jag tror absolut att hon haft alla möjligheter att vara med och kriga om en pallplats i touren om hon fått vara frisk. Men hälsan är viktigast och en tuff klättring i Alpe Cermis är inget man ger sig ut på med infektion i kroppen. Ska dock i framtiden bli spännande att se vad Ebba förmår i klättringen som hon ännu inte fått chansen att prova på i sin ännu korta karriär.

Länshoppet Charlotte Kalla krigade hårt in i det sista. Hon har kämpat mot ”bara habil” form hela touren men inte fått det att lossna trots sin heta vilja. Jag tycker dock att hon kämpade bra i backen där hon säsongen 2007-2008 kom först upp på Alpe Cermis och fick karriärens stora genombrott.

Det är en annan historia, men när Ebba Andersson nu insjuknat blev Charlotte bästa svenska i touren på tolfte plats, efter att ha avancerat från femtonde plats. Bra så, trots ett stavbrott !) och fall,  och det är kul att Charlotte kämpar på trots att hon inte befinner sig på den nivå hon själv vill.

Förr eller senare under den fortsatta säsongen kommer hon att hitta formen och göra några riktigt bra lopp, det är jag övertygad om. Nästa tour i skidvärlden SkiTour 2020 mellan Sverige och Norge ( Östersund och Trondheim) kan vara ett lämpligt tillfälle för henne att slå till på normal kapacitetsnivå!

Den andra Piteååkaren i racet, Jonna Sundling skötte sig också med den äran och slutade fjortonde i debuten i Tour de Ski, vilket är en förträfflig insats. Jonna är en lysande sprinter och blir stadigt en allt starkare distansåkare. Jag ser stora möjligheter för henne att plocka medaljer i mästerskap och även gå högt i Tour de Ski de kommande åren.

totalt

Vad finns då att säga om nymodigheten med masstart i den avgörande klättringen. Ja, det såg bra ut. Inget kaos alls, åkarna var diciplinerade i åkningen fram till backen. Lägesrapporteringen var lite rörig, men ändå fungerande. Internationella Skidförbundet, FIS har gjort som vanligt, det vill säga bestämt allt över huvudena på de aktiva, men kanske har förbundets planerare denna gång inte gjort ett katastrofalt magplask… Jag tror faktiskt att masstarten i klättringen kommit till Tour de Ski för att stanna, även om jag personligen gillar den tidigare ordningen med jaktstart på slutetappen bättre.

Så över till alpint. Länshoppet Kristoffer Jakobsen har noterat två jättefina sjätteplatser i världscupen i slalom den här säsongen, och jag trodde nog på ett andraåk även i dag i Zagreb. Men Kristoffer kom tyvärr inte så långt i pisten och kanade på ändan ur banan, och dagen var förstörd. Nu får Bodensonen ladda om i kommande världscuptävlingar för att närma sig första grupp i slalom, och det är givetvis i det läget han kan etablera sig på allvar i en yppersta världseliten. Hoppas han lyckas eftersom Kristoffer har så mycket slalomkunnande i sin kropp. Med svenska ögon håller vi tummarna för André Myhrer som ligger sexa inför andraåket med goda chanser till en ny pallplats.

Håkan Svensson

Snacka om hårding...

Rosvik Ännu en intressant skidhelg kan sammanfattas. Den har för min del inneburit en dag framför teverutan och i huvudsak Vinterstudion. Men dagen började tidigt i morse med Marcialonga, det klassiska långloppet som avgörs i Val di Fiemme-dalen i norra Italien, där jag varit många gånger på olika evenemang som skidreporter. Det handlar om allt från tre VM-arrangemang till Tour de Ski och andra världscuptävlingar. Det är så spännande att följa skidlöparnas framfart mellan de olika byarna/småstäder i dalen. Nu såg jag loppet på kanal 9 med min kompis Roberto Vacchi och expertkommentatorn Oskar Svärd som förnämliga och kunniga ciceroner. Roberto kan området in i detalj efter år av rapportering från skidor och kanske främst cykel i Giro d Italia. Oskar Svärd har åkt loppet med framgång många gånger och förmedlade spännande iaktagelser.

Loppet vanns av två storfavoriter, Petter Eliassen, Norge på herrsidan och Britta Johansson Norgren på damsidan, som båda också var mina favoriter på förhand. De stod i särklass, och det var helt magiskt att se hur den fenomenale norrmannen Petter Eliassen orkade dra hela fältet i merparten av de sju milen och ändå hade orken att enkelt staka ifrån toppnamnen i den sista branta uppförsbacken på 2,2 km in till centrum av Cavalese där målet är beläget.

Snacka om en hårding bakom stavarna! Bäste svensk var Oskar Kardin från Östersund på tredjeplats. Oskar såg jag var en grym stakare i Paglaterrängen för några år sedan, och i dag bekräftades det på nytt.

Naturligtvis är det också oerhört imponerade att Britta Johansson Norgren år efter år håller till i världstoppen. Nu var hon överlägsen trots köldskadade fingrar från tidigare lopp i Mellaneuropa.

Skiddagen har sedan fortsatt med längdvärldscup i Ulricehamn och skidskytte i Antholtz eller Anterselva som orten heter på italienska.

När det gäller Ulricehamn så är det häftigt att orten etablerat sig så starkt på skidkartan. Det är fantastiskt att orten även i år lockat jättepublik (50.000 åskådare på två dagar). Ulricehamn har kommit till längdsporten för att stanna, och naturligtvis är det värdefullt att köra ett stort längdarrangemang i en folkrik del av Sverige.

Ulricehamn ger mig faktiskt Holmenkollen-vibbar med massor av folk längs spåren, rykande eldar, och en stämning som slår det mesta. Dessutom enligt rapporterna perfekt arrangerat.

I dagens damstafett visade Sverige gott krut och blev tvåa efter Norge, även om inte esset Stina Nilsson kunde vara med. Ebba Andersson gjorde en stark klassisk andrasträcka och Charlotte Kalla var lite piggare i benen än igår på den tredje sträckan i skate. Jonna Sundling visade som väntat kapacitet i spurten, när hon nu fått överta skadade Stina Nilssons roll i laget.

Jag hoppas fortsatt på att Stina kan vara med på VM. Chansen finns, men skulle inte Stinas läkning gå tillräckligt fort kan blågult ändå kriga om en medalj, även om guldchansen minskar.

Jag ser då framför mig ett lag med detta utseende i tur och ordning: Frida Karlsson ( som efter juniorframgångarna ska in i seniorlaget) – Ebba Andersson – Charlotte Kalla - Stina Nilsson ( alternativt Jonna Sundling)

Ida Ingemarsdotter är förstås också ett alternativ på startsträckan vid behov.

Från herrstafetten som blev en överaskande rysk dubbelseger ( lag 2 före lag 1) så gladde mig Calle Halfvarsson startsträcka mest. Där visade han lite av det krut jag saknat från hans armar och ben i flera lopp tidigare den här säsongen.

Hoppas den utvecklingen fortsätter, då kan Calle göra något bra på VM. Speciellt på 15 klassiskt som är hans viktigaste VM-satsning. Men totalt sett under den här säsongen, och även den här helgen, så ser det mörkt ut för herrlandslaget när det gäller medaljmöjligheter vid kommande VM i Seefeld. Tyvärr är det så, och det lär ta sin tid innan den pågående generationsväxlingen är genomförd. Men visst finns talanger som kan blomma ut om några år.

Från skidskyttet noterar jag med glädje att pitetjejen Hanna Öberg fortsatt visar prima form. Nu var hon mindre än en sekund från pallen efter skjutserien 1-0-1-0  på fjärde plats i masstarten i Antholtz. Hon är stabil i världstoppen numera, och min starka känsla är att hon kommer att vara som allra bäst på hemma-VM i Östersund i mars.

Håkan Svensson

Jag är inte särskilt orolig"

Piteå kalla. foto Håkan Svensson

Charlotte Kalla letar formen. Foto: Håkan Svensson

Med bara mindre än en månad kvar till VM i Seefeld letar länets storstjärna Charlotte Kalla klippet i steget som ger henne chans till pallplaceringar på VM.

Dagens trettondeplats i världscupen inför jättepubliken i Ulricehamn var förstås en skuffelse. Det är väldigt länge sedan Charlotte missat en topp 10-placering på sin favoritdistans 10 kilometer skate. Det var kort och gott hennes sämsta resultat på nästan 13 år, 1,20 efter segrande Therese Johaug som fortsatt imponerar storligen.

Här och där, inte minst i olika medier, noterar jag också att bedömare uttrycker oro för hennes form.

Själv är jag inte särskilt orolig. Jag är övertygad om att  det börjar spritta i benen igen på henne, när hon tids nog släpper på den tuffa träning hon ägnat sig åt ända sedan jul och nyår, då hon avstod Tour de ski.

Jag känner mig trygg för att både Charlotte själv, och teamet runt henne med tränarna Magnus Ingesson och Stefan Thomson i spetsen har greppet om var hon står formmässigt, och hur mycket tid hon behöver inför VM för att hitta en vinnande form. När hon väl släpper på träningen, och kör intervallpass för att hitta explosiviteten i åkningen kommer säkert formen  minst till samma nivå som i november-december då hon knep pallplatser.

Hon kommer efter Ulricehamn att få chansen att ladda upp inför fortsättningen tillsammans med sina klubbkamrater i Piteå Elit när SM-veckan avgörs på Södra Berget i Sundsvall, inte långt från hennes bostad. Det är en miljö och ett sällskap där Charlotte verkligen stortrivs, och det betyder mycket för den viktiga harmonin i skidlivet. Tillsammans med några rejäla lopp framöver i kamp med främst Ebba Andersson ( finfin trea i dag) så tror jag också att en internationellt gångbar form kan börja byggas fram mot VM där hon kör sitt första lopp, skiathlon den 23 februari.

Den viktigaste finslippningen för att hittta VM-formen blir ändock träningen på hög höjd  uppe på den oerhört vackra högplatån Seiser Alm i norra Italien, där Charlotte tidigare grundlagt sin mästerskapsform.  Jag har tidigare varit där under hennes mästerskapsuppladdning och noterat de fantastiska möjligheter hon och övriga svenska VM-åkare har att hitta formen i den magiska miljön. Nu börjar landslaget årets läger där den 12 februari.

X x x

Länets andra storstjärna, OS-guldvinnaren, bragdguldvinnaren och Jerringprisvinnaren Hanna Öberg tror jag redan har en bra form, men har i helgen nere i Anterselva haft problem på skjutvallen. Både i sprinten och i dagens jaktstart. I dag såg hon ut att göra en häftig upphämtning, men tre bommar i sista ståskyttet förstörde dagen och hon slutade 24:a.

X x x

Från den alpina fronten noterar jag att bodensaren Kristoffer Jakobsen inte får till det i slalombackarna. I Kitzbuhel i dag körde han på nytt ur i första åket. Det är tråkigt eftersom Kristoffer har kapacitet för något stort , men nu tror jag risken är stor att alla urkörningar börjar sätta sig i huvudet på honom. VM i Åre är heller inte långt bort. Luleås Gustav Lundbäck körde också ur i första åket.

Håkan Svensson

Sagolikt - även för mig

Rosvik familjen Öberg . Foto: Håkan Svensson

Guldlyckan i Alpensia som gjorde Hanna Öberg till kvällens stora vinnare på Idrottsgalan. Här jublar Hanna tillsammans med sina föräldrar Tomas och Viktoria kort efter OS-guldet. Foto: Håkan Svensson

Hanna Öberg är den stora vinnaren på kvällens Idrottsgala.

Hon bär hem bragdguldet, och hon vinner folkets pris, Jerring-priset. Det är bara att bocka och buga djupt för en fantastisk idrottare. En ung pitetjej som vinner guld på sitt första olympiska spel.

Tänk att jag själv också hade lyckan att vara på plats i stadiongrytan därborta i OS i Pyeongchang då Hanna Öberg svarade för sin härliga guldskräll. Jag knappt fattat vidden av just den sagan , och den fantastiska känslan ännu…

Platsen är Alpensia, en del i det väldiga OS-området där skidskyttet, längd och backhoppning avgörs.

Jag har tidigare på dagen varit på längdtävlingar när jag vandrar över till skidskyttestadion, eftersom jag helt ärligt känner på mig att just supertalangen Hanna Öberg är en tänkbar olympisk medaljskräll.

Många i mitt sällskap väljer faktiskt  bort skidskyttet, och vi är heller inte särskilt många svenska sportreportrar och fotografer nere i målområdet när tävlingen drar igång. Jag är också enda norrbottniska journalist på plats i den kyliga kvällen.

Distansloppet i OS drar igång, och snabbt står det klart att unga Hanna Öberg, precis som jag anat och drömt om, är med i medaljstriden.

Ja, bättre än så… Med sin säkerhet på skjutvallen och den bästa formen i skidspåret krigar hon ofattbart om OS-guldet på sitt första OS.

Det är ju sånt som inte händer...

Men i Alpensia, PyeongChang, Sydkorea på aftonen den 15 februari 2018 händer det otroliga. Hanna Öberg skriver idrottshistoria, skjuter fullt och  vinner OS-guldet före essen  Anastasia Kuzmina, Slovakien och Laura Dahlmeier, Tyskland.

Jag är tårögd, ryser av upphetsning i kylan och blåsten där nere i målområdet. Men jag njuter av att på plats få uppleva en av svensk, och förstås norrbottnisk idrotts, stora och mest sensationella olympiska guldtriumfer.

Intill mig strålar Hanna Öbergs föräldrar från Svensbyn, Tomas och Viktoria, som kommit till OS-byn av lycka, och de blir förstås precis som dottern, ett glödhett byte för oss i mediakåren.

Jag fick en oförglömlig, ja, en magisk idrottsupplevelse därborta i Sydkorea för knappt ett år sedan, och visst är det helt i sin ordning att unga Hanna i kväll på Idrottsgalan fått ta emot de finaste priserna av alla. Nu tillhör hon också en liten exklusiv skara som tagit hem både bragdguldet och Jerringpriset samma år.

Tjejen är guld värd, och jag är dessutom säker på att hennes framgångar kommer att följas av många fler guldglittrande triumfer i en karriär som ännu bara är i sin linda.

Till sist beträffande Idrottsgalan, så tycker jag det är galet att inte länets andra storstjärna Charlotte Kalla, belönas med ett enda pris... Trots ett guld och tre silver vid OS i Pyeongchang.

Håkan Svensson

Hanna

Folkets hjälte. Hanna Öberg vinner Jerring-priset på Idrottsgalan.

Visst finns medaljhopp

Luleå Tempen höjs inför den fantastiska VM-vintern  2019. En vinter med två VM här hemma i Sverige (!) och ett VM dessemellan i den klassiska längdsportmetropolen Seefeld i Österrike.

Mästerskapen inleds 4-17 februari 2019 med alpina VM i Åre och följs av längd-VM i Seefeld 21 februari – 3 mars och fortsätter sedan med skidskytte-VM i Östersund 7 – 17 mars.

En vinter då svensk vintersport verkligen står i fokus i världen, tack vare två mästerskap på hemmaplan, i Åre och Östersund. Det är i sanning ganska märkligt att det blivit just så i den intensiva och kostsamma jakten på att arrangera stora mästerskap.

Nu är VM-arrangemangen inte långt borta och då försöker alla nationer spetsa formen hos sina hetaste aktiva.  Det har vi inte inte minst sett den här helgen med intressanta tävlingar i estniska Otepää (längd), tyska Ruhpolding ( skidskytte) och schweiziska Wengen (alpint).

Med svenska ögon finns stora medaljhopp i alla grenar vid kommande VM, och framförallt på längd och skidskyttesidan även norrbottniska aktiva med klara medaljmöjligheter.

Jag tänker då på skidskytten Hanna Öberg i spetsen för ett svenskt skidskyttelandslag som skrällde med oväntat stora framgångar senast vid OS i Pyeongchang samt Charlotte Kalla som på längdsidan tog både guld och tre silver vid OS i  Pyeongchang.

I veckan och helgen har Hanna Öberg varit i elden i Ruhpolding, och Charlotte Kalla har ”startat om världscupkarriären efter ett litet uppehåll” i Otepää.

Hanna Öberg visar stabil form och har varit på pallen i Ruhpolding och i dag visat klass i masstarten där. I det racet var hon bara en knapp straffrunda från seger efter två bommar på skyttevallen. Det är bara en tidsfråga till Öberg vinner i världscupen anser jag, och i VM blir hon glödhet. Inte minst i stafetterna där Sverige främst på damsidan, men även på herrsidan har starka lag. Mycket glädjande i  masstarten i skidskyttemekkat Ruhpolding var att de svenska damerna sköt otroligt bra.

Charlotte Kalla har också kapacitet för alla former av medaljer vid längd-VM i Seefeld. I Otepää i helgen visade hon inte den formen med sin sjätteplats, efter att ha stumnat på slutkilometrarna. Men jag vet att Charlotte är kraftigt träningsbelastad nu, och vis av tidigare erfarenheter känner jag mig trygg inför hennes möjligheter att pricka bästa form lagom till hennes VM-premiär med skiathlon den 23 februari i Seefeld. Närmast spetsar hon tempot vid världscupen på hemmaplan i Ulricehamn och sedan väntar både SM och höghöjdsläger för att det ska ”spritta i benen” hos Tärendös stolthet.

Men självklart får hon tuffare att ta de ädlaste medaljerna i år eftersom norska fenomenet Therese Johaug är tillbaka i världstoppen, och verkar oslagbar. I dag krossade hon allt motstånd igen, och det mesta talar för att hon kommer att plocka en rad medaljer (sannolikt guld..) på VM.

Detta till trots kan förstås även ett ess som Johaug ha en sämre dag, och visst finns heta konkurrenter även på distansloppen i VM. I dag gjorde unga Ebba Andersson ett nytt storlopp och tog sin tredje pallplats i världscupen som tvåa. Det var läckert att se henne springa så fjäderlätt uppför den tuffaste backen i Otepää, och visst är det makalöst att hon som sämst varit fyra i de individuella distansloppen i världscupen i vinter..! Hennes serie 3-2-4-4-2 är kort och gott magnifik, och vi kan vi räkna med att Ebba framöver kommer att bli ännu vassare i den tuffa konkurrensen.

Annars är förstås sprintloppen de stora svenska guld och medaljmöjligheterna på VM. Sverige har ett fantastiskt damteam på sprintsidan, och jag hoppas verkligen att det största guldhoppet av alla, Stina Nilsson , inte drog på sig någon allvarligare sträckning när hon slängde fram långa benet i finishen vid sprinten i Otepää i lördags, och fick avstå finalen.

På alpina sidan har Sverige två guldvinnare från OS , Frida Hansdotter och André Myhrer att sätta stora förhoppningar till i Åre när VM inleds om 15 dagar. Frida finns helt klart med i guldbilden även i år, men givetvis är Mikaela Shiffrin där den hetaste guldfavoriten i slalom på VM.  André Myhrer har för mig haft oväntat svårt att visa sitt bästa i upptakten av säsongen, men han är de stora tävlingarnas man och eftersom slalom är sista gren på VM och avgörs först den 17 februari så har han hyfsat med tid att försöka hitta rätt med vinklar och material.

Det finns också två världscuptävlingar för honom den närmaste tiden att försöka hitta rätt i sin teknik. Tyvärr fick inte länshoppen i alpina landslaget, Kristoffer Jakobsen, Storklinten och Gustav Lundbäck, Luleå något andraåk i dag heller efter urkörningar i första åket. På tjejsidan har Ylva Stålnacke glädjande visat härliga takter och känns nu ganska given i kampen om en plats i det svenska VM-laget i Åre.

Håkan Svensson

Jämnheten som lovar nya guld

Piteå  topptrion

Tredje pallplatsen hittills den här säsongen. Fenomenala Svensbytjejen  Hanna Öberg levererar hela tiden, och jag blir så imponerad.

I fjol var jag lyckligtvis på plats och fick i målområdet följa hennes fantastiska lopp mot OS-guldet i Alpensia, där skidskyttestadion låg under OS i Pyeongchang. Det är en av mina största upplevelser  under fem decennier  som sportjournalist.

Nu sitter jag framför teverutan hemmavid och gläds över Hannas fortsatta karriär, som efter OS-guldet fortsatt pekar spikrakt uppåt.

Att vinna OS-guld är en sak. När hon gjorde det förra året så var det en skräll som gav eko i världen. Därifrån har hon den här säsongen tagit ett kanske ännu svårare kliv i karriären, nämligen att bli stabil på toppnivå i världscupen.

Men nu är hon där. Utan minsta tvekan.

Hanna Öberg har med dagens pallplats (bilden ovan) skaffat sig den jämnhet i världstoppen som gör henne till en vinnare även i världscupen.

Jag lovar. Den segern är inte långt borta nu., och kanske är hon allra starkast i mars när skidskytte-VM lämpligt nog avgörs på hemmaplan i Östersund. Då kan OS-guldet mycket väl kompletteras även med ett VM-guld.

För Hanna är ju så bra, vilket hon med eftertryck visade i dag i tyska Ruhpolding, detta ”skidskyttets mekka” i Bayern där jag för ett antal år sedan hade förmånen att vara med på ett veckolångt träningsläger med skidskyttelandslaget efter att ha fått ett Svenska Spel-stipendium.

Hanna är supersäker, som hon säger själv, på vallen, prickar alla skott, och skjuter rasande snabbt. I dag var hon var bara sex sekunder långsammare på skjutvallen än italienska världscupledaren Dorothea Wierer, som är gräsligt snabb på vallen.

Undan för undan blir Hanna också vassare i åkningen. Där har hon ännu en liten bit kvar till de allra bästa  ( åtta i åktid i dag) , men jag är säker på att den tid inte är långt borta då hon tagit det steget också i den glansfulla karriären.

I dag fick Hanna släppa Anastasia Kuzmina och Lisa Vittozzi före sig i resultatlistan, men snart är hon mogen att knäcka även dessa båda ess är i praktform. När det kommer till andra grenar i skidskyttet framöver, som rymmer fyra skjutningar istället för två ( som i sprinten) då tror jag att vi får se Hanna ännu högre upp på pallen. Trots att Hanna missat två tävlingar på grund av sjukdom är hon totalsjua för närvarande i världscupen.

Totalt sett var dagen lysande ur svensk synpunkt, inte minst skyttemässigt, med tre svenskor bland de sexton bästa. Förutom Hanna Öberg trea , så blev Mona Brorsson, 13:e och Linn Persson 16:e . Alla tre sköt fullt och det var länge sedan vi såg något liknande i ett sprintlopp för svensk del. Det handlar om en härlig bredd som närmast lovar gott inför lördagens stafett i Ruhpolding. I det laget tror jag också den andra Piteåtjejen i landslaget, Anna Magnusson tar plats. Hon jobbar sig in i laget på allvar nu efter motigheterna förra året, och kan även hon vara säsongbäst när det drar ihop sig till VM i mars, dit jag tror att Anna kvalificerar sig utöver givna Hanna Öberg.

Efter stafetten på lördag väntar också masstart för Hanna Öberg, Brorsson och Linn Person på söndag i Ruhpolding, innan det är dags för Hanna Öberg att i ilfart tag sig Stockholm och Idrottsgalan på måndag där fina priser vankas. Bragdguldet är klart, tar hon även Jerringpriset..?

Vad säger det röstande svenska folket? Jag är ganska luttrad beträffande Jerring-priset och törs in spå något i den delen efter märkliga val flera år. Men visst är Hanna värd även det priset efter OS-guldet, tycker jag.

Håkan Svensson

TILL TOPPEN AV SIDAN