Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Nu får Johaug se upp

Piteå Sådärja, då är årets Tour de Ski, den 14:e upplagan, igång i schweiziska Lenzerheide och direkt ser vi att norska världsettan Therese Johaug kopplar segergreppet.

Som väntat, men konkurrenterna var närmare än jag vågat tro och kanske blir inte Johaugs resa i årets tour lika enkel som alla trott på fram till klättringen i monsterbacken Alpe Cermis i Cavalese den 5 januari.

Men tourpremiärens stora svenska glädjeämne är att långtidsknäskadade Ebba Andersson visar strålande form direkt i sin comeback, och nu direkt kniper en pallplats.

Ebba åker stort och tekniskt fulländat och är bara 12,9 sekunder efter Johaug på masstartens 10 km fritt som trea efter tvåan Heidi Weng. Ebba är en tåspets före fjolårets tourvinnare Ingvild Flugstad Östberg som också gör en storstilad comeback efter sina hälsoproblem, där hon stoppats från tävlande.

Länshoppet Charlotte Kalla slutade på nionde plats, 41,9 efter Johaug. Tärendös stolthet jobbade starkt uppför efter varvningarna, och gick överhuvudtaget hårt på banans tunga avsnitt, vilket lovar mycket gott inför fortsättningen. Hon var heller inte helt nöjd med skidorna i utförsdelen. Nu blir det intressant att se vad Charlotte kan göra i sprinten i morgon. Då och då i karriären har vi sett henne göra urstarka sprintar, och det gäller inte minst i Tour de Ski. I första hand är det viktigt för henne att gå vidare från kvalet, och det tror jag absolut att hon klarar av, och därmed hänger med gott i sammandraget.

Unga Moa Lundgren åkte också strålande och blev näst bästa svenska på åttondeplats, 41 efter Johaug.

Piteås unga ess Emma Ribom höll också ihop loppet bra, slutade sextonde  ( + 50 )vilket är strålande i sin tourdebut.

Klubbkompisen i Piteå, Jonna Sundling som fyller 25 år i dag ( grattis)  var med i bra i början men tappade sedan. Känslan är att Jonna öppnade lite för hårt i stressen efter start och fick betala på slutet. Hon blev 32:a , 1,35 från täten och får ta revansch i morgondagens sprint.

En riktig mardrömsstart i touren fick Stina Nilsson som på förhand kallats det största svenska hoppet. Nu var hon hela 1,06 efter Johaug på 24:e plats. Efteråt kröp det fram att Stina är revbensskadad och att det påverkat hennes åkning. Hon har nu också bestämt sig för att hoppa av touren och åka hem, och det är givetvis fullt förståeligt om hon dras med smärtor när hon åker.

En annan stjärna som fick en riktig mardrömsstart är amerikanskan Jessica Diggins som kom 29:a, 1,20 efter. Oerhört oväntat i mina ögon.

Touren fortsätter i morgon med sprint i Lenzerheide innan tourkaravanen drar vidare mot italienska Toblach där det väntar nya distanslopp på nyårsafton.’

x x x

I herrarnas 15 km spurtade ryssen Sergei Ustiugov urstarkt och vann före norske tourfavoriten Johannes Hösflot Kläbo och ryssen Alexander Bolshunov.

Totalt sett var det ett lopp med mycket små tidsavstånd, och väldigt svårt att skapa luckor. Det enda i den vägen som hände var den segrande ryssens ryck i finishen,

En glädjande norrbottnisk insats svarade Lilla Lappträsk-sonen och Piteå-åkaren Johan Häggström som slutade på 16: e plats, bara sexton sekunder efter segrande Ustiugov. Johan var bäste svensk före Jens Burman, på 21:a plats. Piteås Björn Sandström var 50 sekunder efter.

Nu väntar en sprint i Lenzerheide i morgon och det passar förstås utmärkt för sprintspecialisten Johan Häggström utmärkt. Överhuvudtaget tycker jag att årets tour passar Johan perfekt, med bara relativt kort distanslopp. Samtidigt ska sägas att Johan Häggström denna säsong blivit en klass bättre som distansåkare.

-- Kul tävling tyckte Johan. Det var tight på en lätt bana där det handlade om att bevaka sin position, sa han efteråt till SVT.

Jag känner på mig att Johan Häggström kan bli en storskräll i årets Tour de ski med sin härliga inställning och styrka,och det är en skön känsla inför fortsättningen av årets tour. En topp 10-plats tror jag är möjlig för honom.

Håkan Svensson

Jo, han kan bli VM-åkare

Piteå Johan Häggström. Foto: Håkan Svensson

Johan Häggström i VM-truppen..? Foto: Håkan Svensson

Piteå Elits sprintess Johan Häggström från Lilla Lappträsk imponerade stort när han körde hem SM-silvret på Södra Berget i Sundsvall i dag.

Han övertygade från första stavtaget, kom tvåa i prologen, vann kvartsfinal och semifinal och utmanade verkligen svenske mästaren Calle Halfvarsson i finalen.

Insatsen borde också ha imponerat på förbundskaptenen Rikard Grip som i morgon ska presentera sin trupp till VM i Seefeld. Det som talar för Häggström är hans fortsatt stigande form. Han har har tagit stora kliv i sin utveckling den senaste tiden.

Johan har alltid varit en explosiv skidåkare, med förmågan att trycka till rejält i kamp man mot man. Det internationella genombrottet har dock kommit först den här säsongen då han fått chansen i världscupen några gånger med bra resultat sedan december och framåt.

Den 26-årige Piteååkaren borde absolut ligga bra till i kampen om en av de sista VM-biljetterna på sprintsidan. Formen är bra och Johan är en kille med potential att lyfta sig ännu mer, om han skulle bli uttagen till VM och därmed få ett ökat självförtroende.

Det kan vara precis det där lilla extra  som behövs för att bädda för en potentiell skräll från hans sida i VM..!?

Innan VM ska också sprintåkarna tävla i världscupen den 9-10 februari , och den truppen lär bestå av VM-åkarna.

En annan tidigare Piteååkare som också finns med i VM-snacket är Martin Bergström. Strömnäs som numera tävlar för IFK Umeå.

Ska bli riktigt spännande att se VM-uttagningen i morgon. Given sedan länge är Charlotte Kalla, och min känsla är alltså att hon får sällskap till Seefeld av klubbkamraten Johan Häggström. I så fall väldigt glädjande. Jag hade inte räknat med den möjligheten i upptakten av VM-vintern, även om Johan länge varit en kompetent sprinter.

Sprinten vid VM avgörs i upptakten av mästerskapet i Seefeld den 21 februari, och då liksom vid SM i dag så handlar om skate.

Vid dagens sprint vann Hanna Falk spurten mot Jonna Sundling på målfoto. Jennie Öberg, Piteå Elit nådde final, men hade där oturen att skidan fastnade i en konkurrent och hon fick stanna upp. Öberg slutade sexa i finalen. Mia Eriksson och Lisa Vinsa tog sig till semifinal och Lovisa Modig nådde kvartsfinal. Totalt sett goda insatser av Piteåtjejerna.

Håkan Svensson

Beslutet jag välkomnar

Luleå kalla foto: Håkan Svensson

Foto: Håkan Svensson

Charlotte Kalla avbryter SM-veckan i Sundsvall. Det är ett beslut som jag verkligen välkomnar.

Jag har tidigare i veckan spekulerat här på Skidbloggen att Charlotte kanske borde förändra sina SM-planer i sin jakt på en bättre skidform inför kommande VM i Seefeld. Nu tar hon också det beslutet, och det gillar jag verkligen.

Jag förstår att det varit lite känsligt för Charlotte Kalla att bryta en SM-vecka på sin hemmaplan i Sundsvall. Men samtidigt vet vi att VM i Seefeld varit och är säsongens stora mål för henne, och då kan SM med fördel nedprioriteras. Efter 29 SM-guld i karriären har hon heller inget att bevisa på den nivån.

Jag tror inte att hon hade tänkt åka sprinten i morgon, däremot var planen att köra söndagens masstart över 15 km. En tävling som hon nu väljer bort.

Jag tror att hennes, sannolikt övertränade kropp behöver en tid av lugnare, lättare träning och den kan hon nu starta på upp på direkten hemma i Sundsvall.

Finessen med det upplägget är att hon nu också kan samla energi och komma utvilad till VM-uppladdningen på hög höjd i italienska Seiser Alm, dit hon reser med övriga VM-åkare på onsdag.  En ort och träningsplats som Charlotte Kalla verkligen älskar sedan många år tillbaka, och som tidigare varit en viktig förklaring till hennes utsökta förmåga att bygga form lagom till mästerskap.

Nu får hon chansen att bara glida omkring på de inbjudande skidspåren på Seiser-platån, njuta, och samla energi.

Att inte vara sliten är jätteviktigt inför träning på glaciär.

Det har varit en glasklar sanning, och en viktig lärdom i alla år som svenska skidåkare haft uppladdning inför stora mästerskap på hög höjd.

Nu hoppas och tror jag att Charlotte Kalla och övriga landslaget får härligt väder och fina förutsättningar för den uppladdningen i Seiser Alm.

Genom att bryta SM-veckan nu bäddar Charlotte för fina uppladdningsdagar där nere i Italien, och min klara känsla är att det är precis det som behövs för att länshoppet på nytt ska vara med och slåss om medaljer i ett kommande skidmästerskap. I alla händelser är det viktigt att hon tar grepp för att försöka bryta en negativ utveckling.

Håkan Svensson

Viktig urladdning

Piteå Häftig fajt

Häftig guldfajt i SM-stafetten mellan Jonna Sundling (t.v) och Charlotte Kalla.

Grattis Piteå till dagens SM-silver i stafett i Sundsvall. Laget fick ge sig mot fjolårsmästarna IFK Umeå, som tog segern i spurten.

Som väntat blev slutsträckan en jätteduell mellan Umeå med Jonna Sundling och Piteå med Charlotte Kalla.

Efter att Mia Eriksson och Lisa Vinsa gjort goda lopp för Piteå fick Charlotte Kalla ett gott utgångsläge i stafetten , en bit efter Umeå där Linn Sömskar åkte andra sträckan.

Mia Eriksson fick hoppa in på startsträckan i Piteås lag sedan Emma Ribom, som gjorde ett så bra lopp på milen i går, tvingats avstå på grund av problem med luftrören.

Efter lite hårdkörning i början var Charlotte Kalla ikapp Jonna Sundling och sträckan blev en tät kamp dem emellan.

Kalla försökte att få en lucka till Sundling i de tuffa backarna på 5-kilometersslingan på Södra Berget, men Jonna Sundling som gjort så många fina lopp i världscupen den här vintern, lyckades imponerande kriga sig fast i rygg på Charlotte in på upploppet.

Då förstod nog alla att Sundling också skulle ta upploppsspurten. Men Charlotte Kalla kämpade hårt och gjorde en finfin spurt mot en av längdsskidvärldens bästa spurtare, Jonna Sundling, men föll med sex tiondelar.

Det blev silver för Piteå och jag är helt säker på att Charlotte Kallas urladdning i dag är ett gott steg på vägen mot den VM-form hon nu söker. För det är just tempo och fart i kroppen som Tärendös stolthet behöver för att åter kunna vara med och kriga om VM-medaljer i Seefeld om några veckor.

Charlotte Kalla berättade också att hon nu tar en dag i taget inför fortsättningen av SM-veckan, och min känsla är att att hon kanske avstår söndagens masstart 15 km för att inte komma så sliten till den viktiga höghöjdsuppladdningen i italienska Seiser Alm, dit hon åker på onsdag. Piteå lag 2 med Jennie Öberg, Sofia Henriksson, Lovisa Modig var femma i stafetten, vilket visar fin bredd i klubben.

I herrtävlingen vann Åsarna som väntat , och där kom Piteås lag 1 bestående av Viktor Brännmark, Johan Häggström och Björn Sandström på åttonde plats, 2,03 efter Åsarna. Jag tror att det laget kan bättre.

x x x

Samtidigt kan jag berätta att Therese Johaug fortsatt dominerar i spåren. I dag vann hon 10 km klassiskt vid norska mästersskapen i Meråker, 1,10 före Astrid Uhrenholdt Jakobsen. Samma marginal på distansen som Ebba Andersson hade på Charlotte Kalla vid SM i går.

Håkan Svensson

Tuff utmaning för båda essen

Piteå  

21-åriga Ebba Andersson hade stor uppvisning när SM-veckan inleddes 10 km klassiskt.

Hon tog den unga karriärens första SM-guld och visade världsklass i den tuffa terrängen på Södra Berget i Sundsvall. Jag kollade loppet på teve och det syntes redan i utgångsfarten att Ebba skulle göra ett storlopp.

Tidigt stod det klart att länshoppet Charlotte Kalla, Piteå Elit, som letar VM-formen inte alls kunde hänga med i Ebba Anderssons tempo och differensen dem emellan ökade hela tiden. I mål var Charlotte hela 1,09 efter Ebba. Det är mycket, men kanske inte så förvånande eftersom Ebba Andersson sex gånger varit uppe på världscuppallen den här säsongen och formmässsig varit stabil en lång tid.

Det gäller nu för Ebba Andersson att försöka behålla den formen in mot VM, vilket blir en stor utmaning med tanke på att hon inte hunnit skaffa sig rutin på att bygga mästerskapsform. Hon är dock omgiven av goda rådgivare både privat och i landslaget så det bara att hoppas att hon lyckas.

En som varit framgångsrik när det gäller att bygga mästerskapsform är som bekant Charlotte Kalla, och dagens lopp var säkert en tankeställare för henne med tanke på att det handlade om en tävling i hennes hemmaterräng i Sundsvall. Hon tappade mest tid på Ebba i de tyngsta avsitten på banan. Med tre veckor kvar till VM blir det nu en kapplöpning med tiden för att hitta en VM-form som gör att hon kan vara med och kriga om de VM-medaljer hon är ute efter.

Det blir också en stor utmaning, och min magkänsla är att kommande höghöjdsläger i Seiser Alm, Italien, blir oerhört viktigt för henne inför årets VM i österrikiska Seefeld när det gäller att få upp tempot i kroppen. Den fartökningen kan komma fortare än någon anar, när Charlotte väl släppt på sin hårdträning, och får koncentrera sig på att ladda batterierna inför VM-allvaret i den sannolikt gassande solen på glaciären. Så har det i alla fall funkat tidigare i karriären för henne. Men kanske kan hon också vara tvungen att något revidera sitt planerade tävlingsprogram under SM-veckan i Sundsvall  som även omfattar stafett och tremil...? Det har aldrig varit bra att komma sliten till träning på glaciär.

X x x

I det första SM-loppet tog ytterligare två Piteåtjejen topp-10-placeringar vilket var glädjande. Lisa Vinsa som åkte så bra i Tour de Ski blev åtta ( 2,38 efter Ebba Andersson) och Emma Ribom , som nyligen kom sjua i U-23-VM, nia  (+ 2,45). Både Emma och Lisa har mer att hämta i den här SM-veckan.

Mycket glädjande var också att Sofia Henriksson , som plågats av sjukdom och skador och inte tävlat på 450 dagar , var tillbaka i spåret. Hon slutade 16:e, men placeringen har inte någon betydelse. Nu är hon tillbaka på arenan och jag är övertygad om att hon också kan komma tillbaka i landslaget framöver.

X x x

På herrsidan gick segern till Calle Halfvarsson som väntat och där blev Björn Sandström, Piteå Elit sextonde man , 2,34 efter. Björn har gjort några bra lopp i landslaget den här säsongen och kan bättre än han visade i dagens race.

Håkan Svensson

 

Snacka om hårding...

Rosvik Ännu en intressant skidhelg kan sammanfattas. Den har för min del inneburit en dag framför teverutan och i huvudsak Vinterstudion. Men dagen började tidigt i morse med Marcialonga, det klassiska långloppet som avgörs i Val di Fiemme-dalen i norra Italien, där jag varit många gånger på olika evenemang som skidreporter. Det handlar om allt från tre VM-arrangemang till Tour de Ski och andra världscuptävlingar. Det är så spännande att följa skidlöparnas framfart mellan de olika byarna/småstäder i dalen. Nu såg jag loppet på kanal 9 med min kompis Roberto Vacchi och expertkommentatorn Oskar Svärd som förnämliga och kunniga ciceroner. Roberto kan området in i detalj efter år av rapportering från skidor och kanske främst cykel i Giro d Italia. Oskar Svärd har åkt loppet med framgång många gånger och förmedlade spännande iaktagelser.

Loppet vanns av två storfavoriter, Petter Eliassen, Norge på herrsidan och Britta Johansson Norgren på damsidan, som båda också var mina favoriter på förhand. De stod i särklass, och det var helt magiskt att se hur den fenomenale norrmannen Petter Eliassen orkade dra hela fältet i merparten av de sju milen och ändå hade orken att enkelt staka ifrån toppnamnen i den sista branta uppförsbacken på 2,2 km in till centrum av Cavalese där målet är beläget.

Snacka om en hårding bakom stavarna! Bäste svensk var Oskar Kardin från Östersund på tredjeplats. Oskar såg jag var en grym stakare i Paglaterrängen för några år sedan, och i dag bekräftades det på nytt.

Naturligtvis är det också oerhört imponerade att Britta Johansson Norgren år efter år håller till i världstoppen. Nu var hon överlägsen trots köldskadade fingrar från tidigare lopp i Mellaneuropa.

Skiddagen har sedan fortsatt med längdvärldscup i Ulricehamn och skidskytte i Antholtz eller Anterselva som orten heter på italienska.

När det gäller Ulricehamn så är det häftigt att orten etablerat sig så starkt på skidkartan. Det är fantastiskt att orten även i år lockat jättepublik (50.000 åskådare på två dagar). Ulricehamn har kommit till längdsporten för att stanna, och naturligtvis är det värdefullt att köra ett stort längdarrangemang i en folkrik del av Sverige.

Ulricehamn ger mig faktiskt Holmenkollen-vibbar med massor av folk längs spåren, rykande eldar, och en stämning som slår det mesta. Dessutom enligt rapporterna perfekt arrangerat.

I dagens damstafett visade Sverige gott krut och blev tvåa efter Norge, även om inte esset Stina Nilsson kunde vara med. Ebba Andersson gjorde en stark klassisk andrasträcka och Charlotte Kalla var lite piggare i benen än igår på den tredje sträckan i skate. Jonna Sundling visade som väntat kapacitet i spurten, när hon nu fått överta skadade Stina Nilssons roll i laget.

Jag hoppas fortsatt på att Stina kan vara med på VM. Chansen finns, men skulle inte Stinas läkning gå tillräckligt fort kan blågult ändå kriga om en medalj, även om guldchansen minskar.

Jag ser då framför mig ett lag med detta utseende i tur och ordning: Frida Karlsson ( som efter juniorframgångarna ska in i seniorlaget) – Ebba Andersson – Charlotte Kalla - Stina Nilsson ( alternativt Jonna Sundling)

Ida Ingemarsdotter är förstås också ett alternativ på startsträckan vid behov.

Från herrstafetten som blev en överaskande rysk dubbelseger ( lag 2 före lag 1) så gladde mig Calle Halfvarsson startsträcka mest. Där visade han lite av det krut jag saknat från hans armar och ben i flera lopp tidigare den här säsongen.

Hoppas den utvecklingen fortsätter, då kan Calle göra något bra på VM. Speciellt på 15 klassiskt som är hans viktigaste VM-satsning. Men totalt sett under den här säsongen, och även den här helgen, så ser det mörkt ut för herrlandslaget när det gäller medaljmöjligheter vid kommande VM i Seefeld. Tyvärr är det så, och det lär ta sin tid innan den pågående generationsväxlingen är genomförd. Men visst finns talanger som kan blomma ut om några år.

Från skidskyttet noterar jag med glädje att pitetjejen Hanna Öberg fortsatt visar prima form. Nu var hon mindre än en sekund från pallen efter skjutserien 1-0-1-0  på fjärde plats i masstarten i Antholtz. Hon är stabil i världstoppen numera, och min starka känsla är att hon kommer att vara som allra bäst på hemma-VM i Östersund i mars.

Håkan Svensson

TILL TOPPEN AV SIDAN