Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Nu stiger OS-tempen

Luleå I morgon smäller det, och det börjar redan pirra i magen inför OS-omröstningen i Lausanne. Det handlar om kampen om vinter-OS 2026, och jag har tidigare här på Skidbloggen torgfört min önskan att Sverige äntligen ska få arrangera ett vinter-OS.

Nu är avgörandet nära och jag håller tummarna. Stenhårt.

Sverige har en god plan för att övertyga de närmare 90 delegaterna som får rösta i Internationella Olympiska kommittén, IOK.

Men det garanterat starkaste argumentet är det faktum att ett av världens framgångsrikaste vintersportländer aldrig fått chansen att arrangera ett vinter-OS.

Så ska det inte vara.

Det känns galet, och jag har länge retat mig på detta faktum. Betänk att exempelvis både Italien (Cortina och Turin) och Norge ( Oslo och Lillehammer) har arrangerat OS två gånger. Jag tycker också att delegater världen över även borde ha funderat över detta märkliga förhållande.

Jag är dessutom övertygad att Sverige kan genomföra ett OS-arrangemang som styr in kolossen OS in på nya enklare vägar , och som dämpar kostnaderna rejält. IOK har också i olika sammanhang uttalat att tiden nu är inne för enklare OS där man nyttjar befintliga arenor, gör klimatmässigt hållbara arrangemang, och har en ekonomisk budget inom rimliga gränser. Det borde också IOK-delegaterna visa när man trycker på röstknappen i morgon. I mina ögon är det italienska konceptet ett mera traditionellt val av arrangör, jämfört med det svenska konceptet.

Det snackas om att det är nu eller aldrig för Sverige, och jag är faktiskt böjd att hålla med. Sverige har starka namn nu som kan föra fram de svenska argumenten för att få arrangera vinter-OS, och efter årets omröstning dröjer det mycket länge innan det är Europas tur igen att få bli OS-värdar.

Jag känner att Sverige, Stockholm-Åre, har en god chans vid denna omröstning mot enda kvarvarande motståndaren italienska, Milano/Cortina.

Italienarna är nog favoriter, och varit det en tid.  Men Sverige kan med starka presentationer under dagen i morgon trots allt stå som vinnare när valet förkunnas klockan 18.00 i morgonkväll.

Min känsla är också att det myckna snacket om mygel och mutor i samband med många OS-omröstningar numera inte känns lika aktuellt. Men där kan jag mycket väl ha fel, och det är förstås sorgligt om inte kampen om OS-arrangemanget kan avgöras efter rent spel.

Blågult har försökt få vinter-OS vid sex tillfällen, och dessutom sommar-OS en gång, men förlorat omröstningarna. Närmast att få OS var Sverige och Östersund inför 1994 då norska Lillehammer vann med bara sex rösters marginal.

Nu väntar två viktiga presentationer i morgon då Sverige med de tunga IOK-namnen Gunilla Lindberg och Stefan Holm i spetsen och med stöd av både statsministern och kronprinsessan samt några av våra främsta idrottsprofiler ska torgföra det svenska konceptet. IOK har 95 medlemmar, men Sveriges två representanter får inte rösta och inte heller Italiens tre.  Ytterligare tre ledamöter är också avstängda, och vanligtvis röstar inte heller IOK-basen Thomas Bach. Det betyder att det land som samlar minst 44 röster får arrangera OS och Paralympics 2026.

Hur är då stödet för ett OS-arrangemang hos det svenska folket..?

Ja, det har gått upp och ner, men just nu verkar det finnas en övervikt för de som vill ha ett svenskt OS, vilket känns bra.

Jag tror också att oron för att ett svenskt OS ska bli en chock för de svenska skattebetalarna är överdriven. Trots allt är det så att spelen framförallt finansieras av IOK genom sponsorer och tv-intäkter, samt näringslivet.

Jag tror att ett svenskt vinter-OS kan bli en sporre och ett lyft för företagande i hela landet samt något för Sverige att samla sig kring de kommande sju åren. Det behövs, och känns viktigt i dagens samhälle, tycker jag.

Skulle det ändå sluta med en ny omröstningsmotgång för Sverige så rasar inte tillvaron för den sakens skull.

Men jag tycker det vore tråkigt för Idrotts-Sverige, om inte landet för första gången får chansen att stå i fokus inom världsidrotten.

Håkan Svensson

Bugar för länsessen

Rosvik Bara att lyfta på luvan och buga djupt för Lilla Lappträsk stolthet Johan Häggström, tävlande för Piteå Elit, som i helgen fick kliva upp på prispallen för första gången i sin karriär.

En härlig insats av Johan i sprinten i Dresden där han som ende svensk nådde final och alltså tog den tredje pallplatsen efter segrande fransmannen Lucas Chavanat och tvåan Sindre Björnstad Skar, Norge.

Det var riktigt stort av 27-årige Johan eftersom det är Sveriges första pallplats på herrsidan sedan november 2018 i Ruka då Calle Halfvarsson kom trea på 15 klassiskt. Ja, verkligen på tiden.

Nu visar Johan Häggström att det finns hopp för framtiden även på herrsidan, vid sidan av den stora kapaciteten på damsidan. Johan Häggström har kämpat hårt för att nå sin position och har utvecklats enormt sedan genombrottet kom i slutet av säsongen borta i USA/Kanada.

Det känns så bra och mycket talar för att Johan också kommer att ta flera pallplatser framöver, speciellt i sprinttävlingar där han åker både kraftfullt och taktiskt perfekt.

Mycket glädjande i helgen sett med norrbottniska ögon är också syskonen Elvira och Hanna Öbergs insatser i det svenska stafettlag i skidskytte som idag också  fick kliva upp på världscuppallen som tvåa efter segrande Norge.

Sverige hade guldläge när Hanna missade några skott i sista stående, men ändå höll ihop det hela bra fram till andraplatsen. Unga Elvira Öberg gjorde en lovande insats på den första sträckan. Kanske blir det dagens uppställning som blir den svenska vid kommande VM ..?

Laget mönstrades så här: Elvira Öberg- Linn Persson- Mona Brorsson och Hanna Öberg. Framtiden får utvisa. Normalt har annars varit att Linn Persson kört första sträckan. 

Själv har jag idag jobbat på Kronanloppet på Ormberget som kördes för 20:e gången. Åkarna bjöds förvånansvärt fina banor med tanke på snöbristen. Segrare på 40 km blev Niklas Niska, Pajala och Sofia Lindberg, Robertsfors, och mer om det loppet kan ni läsa på webben och tidningen under helgen.

Håkan Svensson

Länskvartett laddar för stadssprint

Piteå Fyra norrbottniska åkare finns mycket glädjande med i truppen när världscupen fortsätter med stadsprinte  i tyska Dresden 11-12 januari. Det är ledaren i sprintcupen Jonna Sundling, Johan Häggström, Martin Bergström, samtliga Piteå Elit samt Jennie Öberg, Kalix SK som tagit revansch på sig själv efter att efter förra säsongen både förlorat sin plats i klubblaget ( PIteå Elit) och landslaget. Mycket imponerande.

Tour de ski är avslutad och längdlandslaget laddar nu alltså om för kommande helgs stadssprint i Dresden. Sex damer och lika många herrar är uttagna att tävla i fristilssprinten på lördag och några av dem kommer sedan ingå i sprintstafettlagen på söndag.

Jonna Sundling, Piteå Elit kommer till start som totalledare i sprintcupen. Hon får även med sig totalsjuan Linn Svahn, som slog igenom med buller och bång då hon vann sprinten i Davos i sin världscuppremiär.
​– Linn avstod Skandinaviska cupen i Nes i helgen för att istället få in en träningsperiod. Det blir spännande att se om hon bevarat formen, säger damtränare Stefan Thomson, Piteå i ett pressmeddelande.

I herrarnas totala sprintcup ligger Johan Häggström, Piteå Elit, bäst till av svenskarna på en sjundeplats. Därefter kommer Oskar Svensson och Teodor Peterson på 14:e respektive 15:e plats. Alla tre åker till Dresden.

En annan intressant åkare är Karl-Johan Westberg, som visat bra form på sprintloppen i Tour de Ski.
​– Medan Johan, Oskar och Karl-Johan har varit med på Tour de Ski, tränade Teodor Peterson och Marcus Grate på hemmaplan. Båda två gjorde stabila inledningar av säsongen och hoppas nu kunna göra bra saker även i Dresden, säger herrtränare och exnorrbottningen Fredrik Uusitalo.

I damtruppen återses Evelina Settlin, som efter en tyngre inledning blev nia i sprinten i Nes i helgen.
​– Efter en träningsperiod utan tävlingar känner Evelina att formen är på uppåtgående igen, berättar Thomson.

Andra spännande åkare är den svenska rullskiddrottningen Linn Sömskar, som tog VM-guld i rullskidsprint i somras. Världscupen i skidor har hon inte åkt sedan tävlingarna i Cogne i februari förra året, där hon tog sig i mål på plats 14. Efter sin tredjeplats i Skandinaviska cupen i helgen får hon nu återigen möta världseliten.

Jennie Öberg, Kalix SK tog sig till kvartsfinal i världscupsprinten i Planica före jul. I helgen gick hon till semifinal i Nes och nu får hon en ny chans i världscupen. Jag tror också en stadssprint som den i Dresden kan passa Jennie perfekt när hon nu tagit sig tillbaka på den yppersta världsnivån.

Martin Bergström blev tvåa i den nationella tävlingspremiären i Gällivare i november och i helgen hade han åttonde bästa kvaltid och tog sig till kvartsfinal i Skandinaviska cupen.
​– Martin gjorde ett bra kval i Nes, där vi vet att det är tufft motstånd. Även i fjol gjorde han riktigt bra sprinttävlingar. Han tog sig till final i Falun, men har sedan dess inte tävlat i världscupen, så det ska bli kul att se om han kan göra nya fina resultat när han äntrar världscuparenan igen, säger Uusitalo.

Längdlandslaget i Dresden 11–12 januari

Damer
​Maja Dahlqvist, Falun-Borlänge SK,
​Evelina Settlin, Hudiksvall,
​Jonna Sundling, Piteå elit,
​Linn Svahn, Östersunds SK,
​Linn Sömskar, IFK Umeå,
​Jennie Öberg, Kalix skidklubb.

Herrar
​Martin Bergström, Piteå Elit,
​Marcus Grate, IFK Umeå,
​Johan Häggström, Piteå elit,
​Teodor Peterson, Sågmyra SK,
​Oskar Svensson, Falun-Borlänge SK,
​Karl-Johan Westberg, Borås SK.

Program Dresden
​Lördag 11/1: sprint (F)
​Söndag 12/1: sprintstafett (F)


Analys av Tour de Ski

Rosvik Säsongens höjdare Tour de Ski kan läggas till handlingarna. Med norsk och rysk seger i totalen, vilket i mina ögon var tämligen väntat. Therese Johaug och Alexander Bolshunov heter dagens giganter.

Therese Johaug var precis så grym i klättringen som hon visat tidigare och då avgjordes kampen tidigt i monsterbacken Alpe Cermis. Resten av klättringen kunde hon slutföra med ett leende på läpparna och i slutskedet en norsk flagga i hand över mållinjen. Den tredje totalsegern i touren i Johaugs karriär.

Herrarnas tourklättring artade sig snabbt till det förväntade trekjejsarslaget mellan ledande trion Johannes Hösflot Kläbo, Alexander Bolshunov och Sergey Ustiugov.

Jag trodde mycket på unge ryssen Alexander Bolshunov i förväg, och han motsvarade verkligen förväntningarna med sin snabbaste klättring någonsin i touren. Även hans landsman Sergey Ustiugov klättrade bra och blev tvåa totalt i touren. För norska fenomenet Johannes Hösflot Kläbo blev klättringen en mardröm, men han lyckades behålla en pallplats som trea efter ledning i starten. Fjolårssegraren Kläbo vek ner sig tidigt i backen när ryssarna skruvade upp tempot och bättre klara att hantera mjölksyran i kroppen.

Hans landsman Simen Hegstad Krueger var den snabbaste klättraren av alla, och av de svenske klättrade Jens Burman mycket bra och var tolva i den delen av touren. Bra insats totalt i touren (11:a) av Calle Halfvarsson med ett par riktiga toppar, som fjärdeplatsen i Toblach.

Länshoppet på herrsidan, 28-årige Johan Häggström, Piteå Elit, gjorde sin första klättring med den äran ( 29:a + 2,11). Touren som helhet bra om man bortser från mardrömsfloppen i Toblach där han drabbades av magbesvär. Hans allroundkunnande gör att jag tror han har alla möjligheter att göra en minst lika bra, eller bättre tour i SkiTour 2020 i februari.

Verkligt tråkigt var det att Ebba Andersson insjuknade under natten mot den avslutande klättringen. Jag tror absolut att hon haft alla möjligheter att vara med och kriga om en pallplats i touren om hon fått vara frisk. Men hälsan är viktigast och en tuff klättring i Alpe Cermis är inget man ger sig ut på med infektion i kroppen. Ska dock i framtiden bli spännande att se vad Ebba förmår i klättringen som hon ännu inte fått chansen att prova på i sin ännu korta karriär.

Länshoppet Charlotte Kalla krigade hårt in i det sista. Hon har kämpat mot ”bara habil” form hela touren men inte fått det att lossna trots sin heta vilja. Jag tycker dock att hon kämpade bra i backen där hon säsongen 2007-2008 kom först upp på Alpe Cermis och fick karriärens stora genombrott.

Det är en annan historia, men när Ebba Andersson nu insjuknat blev Charlotte bästa svenska i touren på tolfte plats, efter att ha avancerat från femtonde plats. Bra så, trots ett stavbrott !) och fall,  och det är kul att Charlotte kämpar på trots att hon inte befinner sig på den nivå hon själv vill.

Förr eller senare under den fortsatta säsongen kommer hon att hitta formen och göra några riktigt bra lopp, det är jag övertygad om. Nästa tour i skidvärlden SkiTour 2020 mellan Sverige och Norge ( Östersund och Trondheim) kan vara ett lämpligt tillfälle för henne att slå till på normal kapacitetsnivå!

Den andra Piteååkaren i racet, Jonna Sundling skötte sig också med den äran och slutade fjortonde i debuten i Tour de Ski, vilket är en förträfflig insats. Jonna är en lysande sprinter och blir stadigt en allt starkare distansåkare. Jag ser stora möjligheter för henne att plocka medaljer i mästerskap och även gå högt i Tour de Ski de kommande åren.

totalt

Vad finns då att säga om nymodigheten med masstart i den avgörande klättringen. Ja, det såg bra ut. Inget kaos alls, åkarna var diciplinerade i åkningen fram till backen. Lägesrapporteringen var lite rörig, men ändå fungerande. Internationella Skidförbundet, FIS har gjort som vanligt, det vill säga bestämt allt över huvudena på de aktiva, men kanske har förbundets planerare denna gång inte gjort ett katastrofalt magplask… Jag tror faktiskt att masstarten i klättringen kommit till Tour de Ski för att stanna, även om jag personligen gillar den tidigare ordningen med jaktstart på slutetappen bättre.

Så över till alpint. Länshoppet Kristoffer Jakobsen har noterat två jättefina sjätteplatser i världscupen i slalom den här säsongen, och jag trodde nog på ett andraåk även i dag i Zagreb. Men Kristoffer kom tyvärr inte så långt i pisten och kanade på ändan ur banan, och dagen var förstörd. Nu får Bodensonen ladda om i kommande världscuptävlingar för att närma sig första grupp i slalom, och det är givetvis i det läget han kan etablera sig på allvar i en yppersta världseliten. Hoppas han lyckas eftersom Kristoffer har så mycket slalomkunnande i sin kropp. Med svenska ögon håller vi tummarna för André Myhrer som ligger sexa inför andraåket med goda chanser till en ny pallplats.

Håkan Svensson

Visst blev det dramatik!

Piteå Jag signalerade dramatik inför de avslutande etapperna i Tour de Ski i Val di Fiemme, och besannades direkt i damloppet över 10 km klassiskt, där favoriten Therese Johaug föll och fjolårsvinnaren Ingvild Flugstad Östberg bröt staven på sämsta tänkbara ställe. Avtrampad av Johaug som bad om ursäkt.

De båda kom igen men Johaug fick nu uppleva hur det känns att ha ett helt koppel åkare före sig över mållinjen i ett distanslopp. Det var nog inte riktigt vad hon räknat med, men genom femteplatsen är Johaug ändå i hög grad med i slutstriden eftersom hon är en så grym klättrare i Alpe Cermis när touren avslutats på söndag.

I det avgörandet kommer också vårt stora svenska hopp Ebba Andersson, som kom imponerande och glädjande kom tvåa i dag efter spurtvinnande Astrid Jacobsen, att vara ett hett namn. Allra helst om Ebba kan gå vidare från kvalet i morgondagens sprint vilket inte blir lätt. Ebba tog nu sin tredje pallplats i touren efter att ha missat hela försäsongen på grund av skada. Beundransvärt är ordet, och Ebba åker ju så tekniskt fulländat.

Glödhet inför klättringen i monsterbacken Alpe Cermis lär också Ingvild Flugstad Östberg vara eftersom jag räknar med att hon till och med kan vinna sprinten i morgon och även skaffa sig en massa bonussekunder. En belöning som delas ut generöst i sprinten.

Piteååkarna Jonna Sundling och Charlotte Kalla slutade tia ( + 24,1) respektive 14:e ( + 34,2). Ett utmärkt distanslopp av Sundling och ett stabilt lopp av Charlotte Kalla, som dock var rejält besviken efteråt. Kalla var stark uppför men verkade vara missnöjd med glidet utför, om jag tolkade henne rätt från teveintervjun. Skidorna ”gick skapligt” sa hon, och det är inget bra betyg till vallateamet, eller hennes eget skidval…

Jonna Sundling gjorde ett av sina bättre distanslopp i världscupen och det ska nu bli spännande att se vad hon kan göra i sprinten i morgon. Mitt tips är att hon når final och kanske en pallplats.

Herrtävlingen bjöd inte på några fall, knuffar, stavbrott och annat trassel, i varje fall inte i tätskiktet. Loppet utvecklade sig till att bli ett trekjejsarslag mellan tre av loppets huvudkonkurrenter om den slutliga toursegern. Norska fenomenet Johannes Hösflot Kläbo är en mästare på att åka taktiskt i masstarter och sprintar och vann nu också enkelt före ryssarna Sergei Ustiugov och Alexander Bolshunov. Det blir säkert någon av dem som också står som vinnare på toppen av Alpe Cermis på söndag.  Men jag avvaktar morgondagens sprint för att utfärda ett tips.

Blågult då? Calle Halfvarsson nia, Jens Burman elva. Gott så. Burman tyckte banan var för lätt. Calle låg länge bra med, men tappade tätkontakt på tredje varvet när farten skruvades upp.

Länshoppet Johan Häggström svarade för ett stabilt lopp och slutade 25:a. Sett på hela touren så är det bara djupdykningen i Toblach som förstör bilden, men jag är säker på att Johan lärde massor av den floppen. Jag känner också på mig, och hoppas verkligen, att Johan kan gå högt i morgondagens sprint. Läs vara med och kriga om en finalplats och klarar han det får han också inspiration att klättra bra i den avslutande slalombacken.

Håkan Svensson

Tourdrama in i det sista

Rosvik När Tour de ski nu drar till Val di Fiemme för de avslutande tre loppen, klassisk masstart på fredag, sprint på lördag och den spektakulära klättringen uppför Alpe Cermis så är Ebba Andersson och Calle Halfvarsson de stora svenska hoppen. Bägge nosade på pallplatser i dagens klassiska lopp i Toblach men slutade sexa respektive femma.

Ebba ligger nu också sexa totalt i touren, 51 sekunder efter ledande Therese Johaug, som idag för första gången den här säsongen tvingades vika ner sig i ett distanslopp, när fjolårets tourvinnare totalt Ingvild Flugstad Östberg spurtade ifrån henne på upploppet, Det går alltså att besegra Johaug.

Ebba Andersson var ändå besviken över sin placering i dagens lopp och menade att hon inte fick chansen att visa sin bästa fart i finishen när hon tappade rytmen när norskan Astrid Jacobsen lite bryskt klev in i spåret framför henne i ingången till stadion. Såg tevebilderna och helt klart blev Ebba hindrad och tappade fart in mot finishen. Men huruvida hon kunnat klara en pallplats är förstås ovisst.

Jag ser nu framför mig en oviss avslutning av touren, både på herr och damsidan. Johaug har nu ledningen men Östberg imponerar så mycket trots sina hälsoproblem som tidigare stoppat henne från tävlande att Johaug kan få ge sig i sista klättringen. Det faktum att ett av de tre återstående loppen före avgörandet är en sprint talar för ”Flugan” Östberg som tillhör favoritskaran i det racet. Sprinten känns också som en liten nyckeletapp eftersom det ska delas ut 60 bonussekunder till segraren.

Viktigt för Ebba Andersson , som alltså är 51 sekunder efter Johaug i sammandraget blir tveklöst att göra ett kanonlopp i fredagens klassiska masstart i Val di Fiemme om hon vill vara med och kriga högt i totalen. Länshoppet Charlotte Kalla var tia och näst bästa svenska i dagens race och ligger nu 2,29 efter i sammandraget. Hennes klubbkompis i Piteå Jonna Sundling skötte sig också med den äran och kom trettonde  i dag. Hon är 2,54 efter i sammandraget och både Charlotte och Jonna får nu inrikta sig på toppinsatser i enstaka lopp. Totalen blir för svår, men där finns helt klart möjligheter för Piteåtjejerna.

På herrsidan i touren tog unge ryssen Alexander Bolshunov över kommandot i totalen efter att ha vunnit en imponerande triumf i dagens klassiska lopp där han avgjorde med rysarfart på tredjevarvet som också tvinga Calle Halfvarsson att släppa pallplatsläget till en slutlig finfin femteplats. De kommande distanserna passar Bolshunov perfekt och jag tror att inte ens norska esset Johannes Hösflot Kläbo får en chans att motsvara sitt favoritskap i förväg i kamp med den vasse ryssen. Sedan finns också en annan ryss Sergey Ustiugov med i bilden, men mitt tips är att Bolshunov vinner. Calle Halfvarsson har kvicknat till rejält i touren vilket är så glädjande. Jag tror nu också att han har alla möjligheter att ta en topplacering i touren. Själv hoppas han på topp10. Jag tror det kan bli finare än så, men det blir nog för svårt att nå pallen.

Hur gick det då för Piteå-åkarna i dagens lopp i Toblach..?

Ja, Björn Sandström slutade 51: och Johan Häggström, som hade en så svart dag igår, körde in på 63:e plats från hopplösa utgångslägen. Men touren fortsätter och jag hoppas att Johan Häggström nu får chansen att visa sitt bästa kunnande igen när sprinten avgörs på lördag i Val di Fiemme. Det är viktigt för hans självkänsla och självförtroende inför fortsättningen av säsongen. Jag tror absolut att Johan kan vara med och kriga om en finalplats i sprinten.

När jag skriver detta sitter jag samtidigt och tittar på tevesportens årskrönika och minns bland annat tillbaka på de fantastiska skiddagarna jag på plats fick uppleva vid VM i Seefeld förra säsongen då främst de svenska tjejerna plockade medaljer på löpande band. Mästerskapet då också länets stolthet Charlotte Kalla gjorde ett kanonlopp på tredje sträckan som bäddade för det svenska guldet i stafetten. Otroligt sköna minnen från 2019 när vi nu klivit över i ett nytt decennium 2020!

Gott Nytt År tillönskar jag er alla!

Håkan Svensson

TILL TOPPEN AV SIDAN