Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Reflektioner efter VM

Seefeld holund

Siste guldgossen. Norrmannen Hans Christer Holund gjorde en "Johan Olsson", gick loss och vann femmilen. Foto: Håkan Svensson

Bästa svenskar på femmilen. Jens Burman tia och Calle Halfvarsson, sexa. Båda jagade medalj på sluttampen. Foto: Håkan Svensson

VM-dagarna är över. Femmilen kördes som väntat hem av en norrman. Men det blev en något oväntad segrare Hans Christer Holund, som tidigt gjorde en guldkupp och gick loss från den stora klungan.  Hans försprång ökade snabbt och han höll hela vägen. Holunds guld gav faktiskt lite Johan Olsson-vibbar från Val di Fiemme.

Därmed är alla längdloppen i Seefeld-VM körda och det är dags att runda av Skidbloggandet med lite reflektioner på gott och ont, när mästerskapet nu bara har avslutningsceremonin kvar.

Självklart har jag med svenska ögon några riktiga höjdare att glädjas över. Jag tänker förstås på våra guldtjejer i sprint och distansstafetterna. Det var fantastiska framgångar, i stafetter som alltid tillhör det allra roligaste att följa när man är på plats vid ett stort skidmästerskap.

På Norrbottens-Kuriren har vi genom alla år haft en ranking, där vi utdelat Kuriren-hästar, och i en sådan ranking skulle jag nu vilja ge fem hästar av fem möjliga till stafettjejerna Stina Nilsson, Maja Dahlqvist (sprintstafett) och Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla, Stina Nilsson ( distansstafetten). Det var guldlopp som gav blågul yra i detta annars så Norgedominerade mästerskap.  

Alla guldtjejer ska hyllas stort, Stina Nilsson som tog två guld och Maja Dahlqvist som spurtade hem guldet i sprintstafetten, och kanske även hade vunnit individuella sprinten om hon inte oturligt fallit.  Charlotte Kalla som bäddade för guldet i distansstafetten på tredje sträckan,och som Stina Nilsson mästerligt kunde spurta hem.

Men det mest anmärkningsvärda med svenska ögon i detta VM är nog ändå det genombrott som blott 19-åriga juniortjejen Frida Karlsson gjort i detta VM.  Hon kom från segrar i junior-VM, debuterade i världscupen en vecka för VM och tog sedan en komplett medaljsamling med guld i stafett, silver på 10 km klassiskt och brons på 30 km fritt.

Det är en makalös framgång av en ung åkare, som klivit in i senioreliten med dunder och brak vilket bäddar för en fortsatt storartad tid för svensk damskidåkning.

Länshoppet  Charlotte Kalla har haft större framgångar i mästerskap, men hon klarade skivan även den här gången, i en säsong då formen varit upp och ner lyckas hon ändå spetsa formen till mästerskapet. Hon har en otrolig förmåga i den delen, och hennes stafettlopp var helt magnifikt, och bäddade för guldet. Nu hoppas jag att Charlotte fortsätter fram till nästa VM om två år, som också nya stjärnskottet Frida Karlsson också vill och hoppas på. Men jag har också all förståelse om Charlotte väljer att sluta efter nästa säsong, efter många år i världseliten.

Jag fick rätt när det gäller den svenska medaljutdelningen 5 medaljer, 2 guld, 2 silver och 1 brons. Det kände jag som ett väldigt försiktigt tips i förväg , men det gick in denna gång. Om inte oturen slagit till  i form av fall i den inledande sprinten när Sverige hade stort medaljläge inträffat hade nog blågult kunnat ta ytterligare en eller två medaljer.

Det bekymmersamma i årets VM är utdelningen på herrsidan, där det inte blivit någon enda medalj. Calle Halfvarsson var bäste svensk i femmilen i dag på sjätte plats och det är naturligtvis en godkänd placering och hans bästa i VM. Men nivån på herrsidan skapar oro inför framtiden, förhoppningsvis kan den pågående generationsväxlingen överbryggas fram till nästa VM om två år i Oberstdorf. Jag saknar verkligen dynamitladdade Marcus Hellner i dagens landslag.

Norges dominans har varit total under VM-dagarna här i Seefeld. Det gäller både i spåren , ute i staden och på hotell och krogar. De syns och hörs mest av alla med sina röster och vajande flaggor. En del norska flaggor, stora som hus,  sträcktes  till och med upp alldeles invid lilla kyrkan nära Medal Plaza här i Seefeld.

Norge håller på att helt ta över längdskidvärlden , och landet i väst tog därmed alla guldmedaljer på längdsidan utom de två guld som Sverige tog i sprintstafett och distansstafett på damsidan. Norge tog totalt hela 25 medaljer i Seefeld, varav 13 guld. Flera kom dock i backhoppning och kombinerat.

Det är en dominans på gott och ont. Jag vill verkligen gratulera grannlandet till alla fantastiska framgångar. Det är en ofattbar styrka de visar i alla nordiska grenar. Men det finns också en fara med dominansen, nämligen att intresset för sporten minskar kraftigt som en följd av dominansen. Det gäller inte minst intresset här i Mellaneuropa.

Men vad kan Norge göra åt situationen rent sportsligt..?  De kan ju inte börja förlora loppen medvetet för att öka intresset för sporten på andra håll i världen… Helt klart känns problematiken svår, för att inte säga omöjlig att lösa… Ska bli spännande se hur FIS, Internationella Skidförbundet, hanterar situationen. Några initiativ för att förändra tävlingarna så att chanserna till framgångar ökar i viktiga länder här nere i Mellaneuropa behöver tas. Tyvärr brukar dock inte nya förändringar från FIS, rent historiskt vara så väl genomtänkta. Det är i alla fall min erfarenhet.

Tyvärr briserade en dopingskandal av Lahtis-klass också under detta VM, när fem åkare misstänks och någon även greps av polis efter pågående bloddoping.  Jag har inte hängt med i alla turer kring detta, men jag vill bara spy åt eländet.

Det är så beklämmande att det finns människor och idrottare som med dopning vill fuska för att skaffa sig genvägar till framgång, och även kasta misstankar på massor av seriösa idrottare. Tyvärr hittar inte dopingtesterna de gamla formerna av bloddoping då man tappar, fryser in, låter kroppen skapa nya blodkroppar, och efter det fylla på det egna blodet.  Jag hoppas mycket på den forskning som  Rosviks-sonen Christer Malm bedrivit, och blivit professor på. De nya testmetoder han forskat fram har inte godkänts  av Wada ännu, men jag hoppas att det beslutet inte ligger alltför långt bort i tiden.

Totalt sett har VM i Seefeld varit en stor framgång för arrangörerna. Allt har fungerat perfekt runt tävlingarna och vädret har varit prima nästan alla dagar. Stämningen har varit på topp i publikhavet, som varit överraskande stort. Fullt på läktarna varje dag, över 200.000 åskådare har räknats in.  Den magiskt vackra alpmiljön gör olympiaregionen sedan tidigare, Seefeld. till en fenomenal plats för stora skidtävlingar. Inte minst på grund av närheten till storstaden Innsbruck , där jag och mina härliga reskamrater bott i fjorton dagar och varje dag åkt tåg fram och tillbaka till Seefeld. Trångt i tåget ibland, men tågen och kommer och går här nere i Österrike exakt på tidtabell. Där har Sverige mycket att lära.

Håkan Svensson

Idrott på gott och ont

Luleå En blytung morgon efter Luleå Hockeys bakslag i Coop Arena igårkväll. Jag hoppades på ett avancemang till kvartsfinal efter att Luleå vunnit borta senast. Men matchen fick en mardrömsstart, med två snabba mål för gästerna och då var loppet kört, även om LHF jobbade sin in i matchen senare. Min känsla är att laget kan mycket bättre än att bli utslaget redan nu, men så är idrotten. Det som trots allt, värmde mitt idrottshjärta efter matchen var de stora hyllningarna för ikonen Janne Sandström, som nu sannolikt gjort sin sista match för Luleå Hockey efter en legendkarriär med tusen SHL-matcher.

Det om hockeyn.

Nu tröstar jag mig med att titta på det klassiska milloppet vid världscupfinalen i Falun, som ingår i minitouren där.

Vid sprinten igår gick länshoppen Charlotte Kalla och Marcus Hellner ( som senare i dag ska åka 15 km klassiskt) till kvartsfinal, men där tog det stopp för länsessen som sällan åker sprint.

I dagens masstart finns klara chanser till avancemang i minitouren. På resan mot mål utdelas bonussekunder, där Charlotte skaffade sig några vid första bonuschansen.

Helt klart blir Marit Björgen, som tar  full pott vid första bonusutdelningen,svårslagen även i detta lopp.

Hon verkar urstark i backen, och har bra skidor. Som vanligt vallade av min bekanting Perry Olsson, som vi för övrigt fick möta i ett trevligt reportage före loppet tillsammans med Marit och SVT-sportens expert Mathias Fredriksson.

Björgen får dock till slut ge sig i en häftig spurtstrid mot starka finskan Krista Pärmäkoski.

Charlotte Kalla, som på nytt, och något förvånande, verkade ha problem med fästet i sin klassiska åkning med många tjuvsläpp i backarna, fick nöja sig med sjätteplatsen. Dessutom besegrad av unga Ebba Andersson som åkte in som fyra, och det är hennes bästa individuella lopp i världscupen.

Men nu avslutas minitouren i Falun med ett skejtlopp över 10 km i morgon med jaktstart och då finns chansen för Kalla att avancera.

Allt talar dock för Björgen, som går ut med en ledning på hela 36,6 sekunder före landslagskompisen Ingvild Flugstad Östberg i den avslutande jaktstarten i avslutningen, efter sitt fina sprintlopp i går (trea) och dagens andraplats.

Charlotte Kalla startar 57 sekunder efter Marit Björgen, och det är naturligtvis alldeles för mycket.

Men Charlotte är bra på att jaga med skejtskidor på, och även om Björgen är omöjlig att nå, så finns chansen till en pallplats om hon har sin bästa dag. Jessica Diggins som har den tredje pallplatsen startar 16 sekunder före i morgon.

Jag är säker på att hon ser det som en härlig utmaning, och vill visa klass även i säsongens sista världscuptävling.

Denna skidvinter som är hennes bästa i karriären.

UPPDATERING

I herrloppet gladde Calle Halfvarsson med ett ryck i bästa galoppstil a la Kläbo på slutet som gav honom ledningen fram till början av upploppet. Ett felskär där bäddade för unge ryssen Bolshunov som vann före Halfvarsson. Hans andraplats var en strålande prestation och det sätt som han ryckte på var verkligen imponerade. Jag vet att Calle har en sådan kapacitet i sina bästa stunder, men trodde inte de fanns den här säsongen... Men så är det och då kan det bli en slutlig pallplats för honom i minitouren.

Länshoppet Marcus Hellner tappade lite på slutet och kom på 28:e plats , med goda möjligheter att avancera när minitouren avslutas med 15 km skejt i morgon. Piteås Björn Sandström var 36:a.

Håkan Svensson

Formen fortsatt god

Piteå Kalla

Hanna

Charlotte Kalla och Hanna Öberg är fortsatt i god form efter OS-succén. Foto: Håkan Svensson

 

Formen är fortsatt god för länets OS-guldmedaljörer Charlotte Kalla och Hanna Öberg, om än inte lika vass som under de underbara dagarna borta i Pyeongchang, Sydkorea.

Charlotte åkte offensivt, och starkt på tremilen i Holmenkollen, men missade pallen i en tuff spurtstrid mot Ranghild Haga, och slutade lite snöpligt fyra.

Hanna Öberg tangerade sitt personbästa individuellt i skidskyttevärldscupen i finska Kontiolahti, när hon åkte in som femma i masstarten.

Bägge såg länge ut att kunna vara med och kriga om segern, men Charlotte tappade lite ork i avslutningen av tremilen när norska fenomenet Marit Björgen gjorde en häftig upphämtning på en halvminut och tog segern.

Hanna Öberg sköt fullt i liggande, men bommade två skott i första stående och fick två straffrundor och rasade ner från tätklungan till trettonde plats. I sista stå sköt hon fullt igen och avancerade till femte plats. En placering som alltså tangerar hennes bästa i världscupen. Den tidigare femteplatsen kom förra säsongen i jaktstarten i Ruhpolding.

Nästa helg kör Charlotte världscupfinalen i Falun medan Hanna Öberg tar sig an den alltid lika spännande skidskyttefesten i Holmenkollen.

Min magkänsla är att både Kalla och Öberg då kan få få kliva upp på pallen i världscupen, tack vare sin fortsatt goda form efter OS-succén.

Mycket trevligt i helgen var att Kalla efter sin fjärdeplats fick mottaga stora hyllningar i Holmekollen när hon tilldelades den åtråvärda Holmenkollen-medaljen som bara de allra största skidstjärnorna genom alla tider får. Charlotte är den andra svenska kvinnan i historien som får medaljen. Den första var Toini Gustafsson 1967. Ingen svensk skidåkare sedan Gunde Svan 1985 har heller fått ta emot medaljen till det var Kallas tur i dag. Självklart var Tärendötjejen oerhört glad över den fina utmärkelsen.

x x x

I korthet noteras också att Sävast-tjejen Lovisa Modig blev 43:a i sin världscupdebut på tremilen i Holmenkollen.

Håkan Svensson

Piteå-åkarens sköna lyft

Piteå Björn Sandström. Foto:Håkan Svensson

Björn Sandström, Piteå Elit tog sköna världscuppoäng i Holmenkollen. Foto: Håkan Svensson

Fem mils hårdkörning, men skidvärldens tuffaste klassisker, Holmenkollenfemmilen, avgjordes med målfoto...

Där var Super-Dario Cologna , tåspetsen före de senaste två årens vinnare Martin Johnsrud-Sundby.

Det kändes faktiskt rättvist efter att Cologna två gånger tidigare förlorat spurten på femmilen i Kollen just mot norrmän.

Det syntes också efteråt hur oerhört lycklig Cologna var över att nu ha lyckats vinna i Oslo för första gången.

Jag är säker på att han placerar den här segern väldigt högt bland alla andra framgångar i sin sagolika karriär.

Bäste svensk i loppet blev Daniel Rickardsson på elfte plats. Han vann 2014, men var nu inte med på rycket som skapade en klunga på sista halvmilen. Trots det ett bra lopp av Daniel.

Härliga lopp gjorde också de unga svenskarna Per Engdahl ( 23:a) och Björn Sandström 26:a.

Jag spekulerade inför loppet här på Skidbloggen att den unge Piteå Elit-åkaren Björn Sandström kunde plocka världscuppoäng, om han hade en riktigt bra dag, och nu blev det så.

Björn Sandström är en framtidsman, och har tagit tagit ett stort kliv framåt den här säsongen, och nu även fått chanser i landslaget både i Lahtis och Holmenkollen.

För ett par år sedan när jag gjorde en stor intervju med Björn Sandström under Piteå Elits träningsläger i Saxnäs, sa Björn till mig att hans glasklara mål i karriären var att ta medalj i ett stort mästerskap.

Han svävade inte ett dugg på målet i det avseendet, och jag blev imponerad av hans tuffa framtoning.

Han har långt till den yppersta världselitn ännu, men kanske har han nu passerat den barriär som kan vara det viktiga steget, som är början till det stora lyftet för den otroligt träningsflitige Piteå-åkaren.

Ett bevis på sin kapacitet gav han inför folkmassorna i Nordmarka-terrängen, där han besegrade världsnamn som Johannes Hösflot-Kläbo och Emil Iversen idag.

Håkan Svensson

Tråkigt svenskt manfall

Piteå Svensk längdsport på herrsidan har haft en motig vinter, och de goda resultaten vi vant oss vid har uteblivit.

Förklaringen är att givetvis att herrsidan befinner sig i en generationsväxling efter många framgångsrika år. Vi har sett utvecklingen  världscupen och vi såg den på OS senast.

Jag ska närmare fördjupa mig i ämnet framöver. I dag nöjer jag mig att konstatera att det också blivit ett stort manfall från den uttagna herrtruppen till en av säsongens stora skidhöjdare, den klassiska femmilen i Holmenkollen.

Tråkigt nog har sjukdom däckat länshoppet Marcus Hellner, och även Jens Burman och Simon Lagesson. Det betyder att bara fyra svenska åkare kommer till start på femmilen i Kollen i morgon, och det här inte till vanligheterna.

De tre är Daniel Rickardsson, som vunnit i Kollen tidigare och lurar i vassen i år, samt Petter Engdahl, Filip Danielsson, och ende länsåkaren på herrsidan, Björn Sandström, Piteå Elit. Björn är en hårding och med sin heta vilja kan han säkert kriga sig fram till en god placering,och kanske till och med nypa någon världscuppoäng om han har en bra dag.

På damsidan är som bekant bilden en helt annan,med lysande resultat hela säsongen igenom och inte minst i OS. I söndagens tremil är bland andra Charlotte Kalla och Ebba Andersson stora hopp.

Jag hörde Charlotte intervjuas i morse före avresan till Oslo, och fick intrycket att hon laddar stenhårt för ett bra lopp .även om hon så här långt i karriären haft svårt att lyckas på tremilen i Kollen. Kanske kommer vändningen nu..?

X x x

En annan svensk OS-hjälte, Svensbyns stolthet Hanna Öberg är tillbaka i världscupen i skidskytte och tävlade ikväll i Kontiolahti. Hon sköt fullt i liggande, men bommade ett skott i stående och fick nöja sig med en slutlig 15:e plats i sprinten som bästa svenska.

­-- Jag fick kämpa på skjutvallen i dag, och är nöjd med en bom, men jag har känt mig trött efter OS och formen därifrån är inte tillbaka ännu, konstaterade Öberg efter loppet.

Femtondeplatsen var dock en bra prestation och gav henne en plats i masstarten på söndag, där de 30 bästa i dag finns med. Hanna var 52 sekunder efter segrande vitryskan Darya Domratjeva. I morgon blir det också mixedstafett för Öberg.

Håkan Svensson

Säsongen förstörd

Boden kristoffer

Säsongen över för OS-sjuan Kristoffer Jakobsen. Foto: Håkan Svensson

Länets alpina ess Kristoffer Jakobsen, Storklintens Alpina, gjorde en förnämlig insats på OS i Pyeongchang då han från en ”hopplös” startposition gjorde två finfina åk och slutade sjua i den olympiska slalomtävlingen.

Det var förstås karriärens höjdare så här långt, men framgången lovar stora saker i framtiden.

Inte minst vid VM på hemmaplan i Åre 2019, då han om utvecklingen fortsätter kan vara med och kriga om medaljer.

Tyvärr har dock Kristoffer fått en tråkig avslutning på den här OS-vintern, när han dragit på sig en ligamentskada i foten.  Han fick skadan när han gränslade i världscupstorslalomen i Kranskja Gora i lördags, och kunde då inte starta i söndagens slalom.

Tack och lov har dock inte skadan visat sig så allvarlig som man befarade först, och det behövs ingen operation i foten.

”Jag är glad att min skada inte är så allvarlig, ligamenten i foten är bara delvis av så jag behöver inte opereras”, skriver Kristoffer på sin FB-sida.

Men givetvis är den här säsongen körd, och han får nu koncentrera sig på läkning och planering inför nästa säsong, där han tack vare OS-insatsen kommer att få bättre startpositioner. Och därmed ökade chanser att kriga högre i prislistorna i världscupen.

” Jag har nått mållinjen för den här säsongen . Det har varit en tuff säsong med upp och nedgångar, men jag är så stolt över hur jag åker skidor nu och resultatet i OS, konstaterar han också.

Tur i oturen är förstås att inte mycket återstår av den här säsongen för Kristoffer, och det ska bli riktigt spännande att följa hans framfart i pisterna nästa säsong.

Håkan Svensson

TILL TOPPEN AV SIDAN