Skidbloggen

De norrbottniska landslagstjärnorna är många i längdåkning, skidskytte, alpint och skidorientering och deras framfart speglar vi här på Skidbloggen. Jag som följer skidessen extra noga heter Håkan Svensson, och har med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Välkommet stöd för OS-ansökan

Klimpfjäll Ja, i dag kom ett välkommet besked i mina ögon.

Nämligen att regeringen ställer upp som garant för säkerhetsarrangemangen om Sverige får vinter-OS 2026.

På fredag skickar Stockholm/ Åre in den definitiva ansökan att få arrangera OS 2026, och därmed är Sverige med i matchen på allvar, vilket jag alltså gillar.

Den 24 juni avgör IOK, Internationella Olympiska Kommittén, vilket land som får OS 2026, och det står alltså mellan Stockholm/ Åre och italienska Milano/Cortina d´Ampezzo,  som är de enda kvarvarande kandidatländerna efter diverse avhopp.

Chansen att få OS är alltså 50-50 och det är en god chans för Sverige som nu gör sitt sjunde försök att få vinter-OS.

Tidigare har en rad olika svenska alternativ förkastats, när det kommit till avgörande omröstningar. Oftast har avstånden mellan de platser där de olympiska tävlingarna i Sverige tänkt avgöras bedömts som alltför stora.

Nu finns det argumentet också med i bilden, men absolut inte lika avgörande längre.

Efter många år har OS blivit en dyrbar och arrangörsmässig koloss, som gjort att intresset på många håll i världen för att ställa upp och arrangera OS minskat avsevärt.

Stödet hos svenska folket för ett OS-arrangemang har också varit svagt periodvis, men nu visar en ny undersökning att 46 procent av svenska folket vill se ett OS i Sverige. Särskilt yngre människor är mycket positiva till ett mästerskap där Stockholm/ Åre står för värdskapet.

Den attityden är viktig i grunden, och öppnar för Sverige som ställer upp till kamp med Italien med ett nytt koncept. Det blir säkert kostsamt det också, men alls inte på samma nivå som de senaste olympiska spelen i PyeongChang och Sotji exempelvis.

IOK har också uttalat att de vill se en ny modell för OS i framtiden där ansökade länder nyttjar befintliga anläggningar, och inte bygger nya motorvägar och tåglinjer för mästerskapens skull. Insatser som visat sig höja OS-kostnaderna enormt.

Sverige tänker sig i huvudsak använda befintliga anläggningar och den OS-budget på 13,1 miljarder som lagts ska inte belasta svenska skattebetalare utöver de polisiära säkerhetsarrangemangen är det tänkt.

I dag konstaterar regeringen att det handlar om rimliga kostnader som Sverige kan klara, och stödet från regering och riksdag är självklart avgörande för att en OS-ansökan kan inlämnas på fredag.

Ett OS i Sverige 2026 ska enligt den ansökan som inlämnas på fredag till IOK finansieras med medel från IOK och biljettintäkter till två tredjedelar samt till en tredjedel av det privata näringslivet i landet.

Självklart finns risken att även en svensk OS-budget kommer att spricka, men min bedömning är att risken denna gång är hanterbar med det decentraliserade koncept som Sverige presenterar med tävlingar i Stockholm, Åre, Falun och lettiska Segulda där det är tänkt att bob, rodel och skeleton ska avgöras.

Efter att ansökan inlämnats på fredag väntar en omfattande kampanj där Sverige ger sig ut i världen för att skapa stöd för sin OS-ansökan. Det är ett omfattande arbete, och min förhoppning är att konkurrensen om mästerskapet denna gång sker med justa medel mellan arrangörsländerna, vilket tidigare inte varit fallet.

Det som talar för Sverige är att blågult som en av världens främsta vintersportländer aldrig haft ett vinter-OS, bara sommar-OS 1912 i Stockholm..

Ett faktum jag aldrig kunnat förlika mig med. Jämför exempelvis med vårt grannland Norge, som haft vinter-OS två gånger ( Oslo och Lillehammer).

Italien och Cortina har också arrangerat vinter-OS tidigare

Nu hoppas jag att Sverige vinner kampen, och även får chansen att visa världen att det går att arrangera en vinterolympiad i enklare, och billigare former än vad som varit fallit i många år nu.

Håkan Svensson

 

 

Egna satsningen fortsätter

Piteå Kalla. Foto: Håkan Svensson

Allt talar för att Charlotte Kalla satsar vidare med egna teamet. Foto: Håkan Svensson

När världscupen 2018 nu är avslutad med finalerna i Falun, aktualiseras på nytt frågan huruvida den stora svenska stjärnan Charlotte Kalla kommer att återvända till landslaget, eller fortsätta sig egen satsning.

Jag vet att landslaget vill ha sitt stora affischnamn tillbaka i landslagsgruppen inför nästa års satsning mot VM i Seefeld 2019.

Det är en fullt förståelig utgångspunkt för Skidförbundets längdchef Johan Sares, i spetsen för tränarstaben.

Jag tror dock att Tärendös stolthet kommer att nobba honom, och  fortsätta sin satsning med det egna teamet även mot mästerskapen i anrika Seefeld, Österrike.

Det skulle förvåna mig storligen om Charlotte Kalla nu släpper det framgångsrika team, med tränaren Magnus Ingesson, fystränaren Stefan Thomson, systern och fysioteurapeuten Cecilia Kalla, samt mentale coachen Thomas Nilsson som hon byggt upp viktiga relationer med de senaste åren. I teamet ingår också mediaansvarige Torbjörn Nordvall.

Jag räknar kallt med att det gänget fortsätter stötta Kalla med stor passion. Där finns också många starka krafter i hennes klubb Piteå Elit som gör storstilade insatser.

Det känns helt rätt att köra vidare på egen hand, eftersom hon själv känner att där finns den bästa grogrunden för fortsatt utveckling som åkare.

Charlotte har gjort sin bästa säsong någonsin i en glansfull karriär, och har visat upp en jämnhet över hela säsongen som aldrig tidigare.

Som kronan på verket finns OS-guldet i skiathlon och tre OS-silver som på nytt visar att hon själv och teamet klarar det viktigaste av allt, nämligen att toppa formen till det stora mästerskapet.

Givetvis kommer landslaget att försöka övertala sin stjärna att på nytt kliva in i landslagsgruppen, det vore tjänstefel annars…

Men det kommer inte att gå, tror jag. Hon vill ha sitt team i ryggen även mot VM i Seefeld, där hon säkert kommer att plocka medaljer nästa vinter. Även om en viss Therese Johaug då har återvänt till skidarenan efter sin dopingavstängning.

Avslutningen i en Falun blev ingen höjdare för henne ( sjua i minitouren. sjua totalt i världscupen) , och det förvånar knappast. Det har inte vara lätt att ladda om efter OS-succén, och de tidigare världscupframgångarna.

En som klarat det är fenomenet Marit Björgen, som tog sin 114:e (!) världscupsegern i Falun när hon överlägset körde hem minitouren före urstarka Jessica Diggins, som var snabbast på skejtmilen i dag.  Nu återstår att se om Björgen gör ännu en storsatsning mot nästa år, eller väljer att lägga skidorna på hyllan efter den här säsongen.

I så fall slutar hon verkligen när hon står på topp, och det gillar alla stora stjärnor.

Om en motiverad Charlotte Kalla laddar om mot VM nästa år , så är det osäkert hur det blir med länets andra världsess, Marcus Hellner, Gellivare Skidallians, som haft en tung säsong och även fick slita hårt för sin trettondeplats i minitouren i Falun i helgen. Hans bästa placering i OS var fjärdeplatsen i teamsprinten.

32-åringen antydde i Falun att slutet kan vara nära, men tvåbarnspappan vill vänta med sitt beslut till i april och känna hur motivationen är inför en nysatsning mot Seefeld.

Det tänket har jag full förståelse för , men givetvis behövs han i ett svensk landslag på herrsidan, som inte rosat marknaden i vinter i den pågående generationsväxlingen. Samtidigt har den gode Marcus Hellner vunnit så mycket i sin karriär att den starka drivkraften knappast finns kvar hos honom.

Jag hävdar dock fortsatt att han är en riktig klasslöpare, och om motivationen kommer tillbaka fullt ut har han också kapacitet att kriga om fina medaljer i Seefeld.

Ett par som nu lämnar landslagscenen är paret Anna Haag och Emil Jönsson. De båda har varit en färgklick i landslaget genom alla år, både som personligheter och tävlande, och kommer att bli saknade.

Totalvinnare i världscupen den gångna säsongen blir Heidi Weng på damsidan, trots en svag säsongavslutning , samt unga norska fenomenet Johannes Hösflot Kläbo på herrsidan. 21-årige Kläbo är den yngsta världscupvinnaren någonsin.

Från skidfronten i övrigt noterar jag att VM-genrepet och den alpina världscupfinalen i Åre, missgynnades av kraftigt blåsväder och tvingade arrangörerna att ställa in damernas storslalom och herrarnas slalom den sista dagen. Det var ett korrekt beslut i rådande busväder, men givetvis tråkigt.

Genrepet i Åre har inte lockat så mycket publik, men det tror jag inte vi får se nästa år när det handlar om VM. Då tror jag det blir en stor publikrusning, precis som det var flera dagar vid förra VM:et i Åre 2007.

Jag var själv där och följde den festen på plats. Nu finns dessutom två olympiska guldvinnare, Frida Hansdotter och André Myhrer, som affischnamn inför nästa års stora alpina höjdare.

Från skidskyttefronten noterar jag att de norrbottniska essen från Piteå, Hanna Öberg och Anna Magnusson gjorde starka insatser i det svenska damlag som slutade sexa i världscupstafetten i Holmenkollen.  Däremot gick det sämre för Hanna i den avslutande jaktstarten där hon var ofokuserad i skyttet. Skidskyttedamerna åker nu till Ryssland för tävlingar, och har nästa säsong VM på hemmaplan i Östersund att ta sikte på som uppföljning av OS-succén.

Håkan Svensson

Idrott på gott och ont

Luleå En blytung morgon efter Luleå Hockeys bakslag i Coop Arena igårkväll. Jag hoppades på ett avancemang till kvartsfinal efter att Luleå vunnit borta senast. Men matchen fick en mardrömsstart, med två snabba mål för gästerna och då var loppet kört, även om LHF jobbade sin in i matchen senare. Min känsla är att laget kan mycket bättre än att bli utslaget redan nu, men så är idrotten. Det som trots allt, värmde mitt idrottshjärta efter matchen var de stora hyllningarna för ikonen Janne Sandström, som nu sannolikt gjort sin sista match för Luleå Hockey efter en legendkarriär med tusen SHL-matcher.

Det om hockeyn.

Nu tröstar jag mig med att titta på det klassiska milloppet vid världscupfinalen i Falun, som ingår i minitouren där.

Vid sprinten igår gick länshoppen Charlotte Kalla och Marcus Hellner ( som senare i dag ska åka 15 km klassiskt) till kvartsfinal, men där tog det stopp för länsessen som sällan åker sprint.

I dagens masstart finns klara chanser till avancemang i minitouren. På resan mot mål utdelas bonussekunder, där Charlotte skaffade sig några vid första bonuschansen.

Helt klart blir Marit Björgen, som tar  full pott vid första bonusutdelningen,svårslagen även i detta lopp.

Hon verkar urstark i backen, och har bra skidor. Som vanligt vallade av min bekanting Perry Olsson, som vi för övrigt fick möta i ett trevligt reportage före loppet tillsammans med Marit och SVT-sportens expert Mathias Fredriksson.

Björgen får dock till slut ge sig i en häftig spurtstrid mot starka finskan Krista Pärmäkoski.

Charlotte Kalla, som på nytt, och något förvånande, verkade ha problem med fästet i sin klassiska åkning med många tjuvsläpp i backarna, fick nöja sig med sjätteplatsen. Dessutom besegrad av unga Ebba Andersson som åkte in som fyra, och det är hennes bästa individuella lopp i världscupen.

Men nu avslutas minitouren i Falun med ett skejtlopp över 10 km i morgon med jaktstart och då finns chansen för Kalla att avancera.

Allt talar dock för Björgen, som går ut med en ledning på hela 36,6 sekunder före landslagskompisen Ingvild Flugstad Östberg i den avslutande jaktstarten i avslutningen, efter sitt fina sprintlopp i går (trea) och dagens andraplats.

Charlotte Kalla startar 57 sekunder efter Marit Björgen, och det är naturligtvis alldeles för mycket.

Men Charlotte är bra på att jaga med skejtskidor på, och även om Björgen är omöjlig att nå, så finns chansen till en pallplats om hon har sin bästa dag. Jessica Diggins som har den tredje pallplatsen startar 16 sekunder före i morgon.

Jag är säker på att hon ser det som en härlig utmaning, och vill visa klass även i säsongens sista världscuptävling.

Denna skidvinter som är hennes bästa i karriären.

UPPDATERING

I herrloppet gladde Calle Halfvarsson med ett ryck i bästa galoppstil a la Kläbo på slutet som gav honom ledningen fram till början av upploppet. Ett felskär där bäddade för unge ryssen Bolshunov som vann före Halfvarsson. Hans andraplats var en strålande prestation och det sätt som han ryckte på var verkligen imponerade. Jag vet att Calle har en sådan kapacitet i sina bästa stunder, men trodde inte de fanns den här säsongen... Men så är det och då kan det bli en slutlig pallplats för honom i minitouren.

Länshoppet Marcus Hellner tappade lite på slutet och kom på 28:e plats , med goda möjligheter att avancera när minitouren avslutas med 15 km skejt i morgon. Piteås Björn Sandström var 36:a.

Håkan Svensson

Formen fortsatt god

Piteå Kalla

Hanna

Charlotte Kalla och Hanna Öberg är fortsatt i god form efter OS-succén. Foto: Håkan Svensson

 

Formen är fortsatt god för länets OS-guldmedaljörer Charlotte Kalla och Hanna Öberg, om än inte lika vass som under de underbara dagarna borta i Pyeongchang, Sydkorea.

Charlotte åkte offensivt, och starkt på tremilen i Holmenkollen, men missade pallen i en tuff spurtstrid mot Ranghild Haga, och slutade lite snöpligt fyra.

Hanna Öberg tangerade sitt personbästa individuellt i skidskyttevärldscupen i finska Kontiolahti, när hon åkte in som femma i masstarten.

Bägge såg länge ut att kunna vara med och kriga om segern, men Charlotte tappade lite ork i avslutningen av tremilen när norska fenomenet Marit Björgen gjorde en häftig upphämtning på en halvminut och tog segern.

Hanna Öberg sköt fullt i liggande, men bommade två skott i första stående och fick två straffrundor och rasade ner från tätklungan till trettonde plats. I sista stå sköt hon fullt igen och avancerade till femte plats. En placering som alltså tangerar hennes bästa i världscupen. Den tidigare femteplatsen kom förra säsongen i jaktstarten i Ruhpolding.

Nästa helg kör Charlotte världscupfinalen i Falun medan Hanna Öberg tar sig an den alltid lika spännande skidskyttefesten i Holmenkollen.

Min magkänsla är att både Kalla och Öberg då kan få få kliva upp på pallen i världscupen, tack vare sin fortsatt goda form efter OS-succén.

Mycket trevligt i helgen var att Kalla efter sin fjärdeplats fick mottaga stora hyllningar i Holmekollen när hon tilldelades den åtråvärda Holmenkollen-medaljen som bara de allra största skidstjärnorna genom alla tider får. Charlotte är den andra svenska kvinnan i historien som får medaljen. Den första var Toini Gustafsson 1967. Ingen svensk skidåkare sedan Gunde Svan 1985 har heller fått ta emot medaljen till det var Kallas tur i dag. Självklart var Tärendötjejen oerhört glad över den fina utmärkelsen.

x x x

I korthet noteras också att Sävast-tjejen Lovisa Modig blev 43:a i sin världscupdebut på tremilen i Holmenkollen.

Håkan Svensson

Piteå-åkarens sköna lyft

Piteå Björn Sandström. Foto:Håkan Svensson

Björn Sandström, Piteå Elit tog sköna världscuppoäng i Holmenkollen. Foto: Håkan Svensson

Fem mils hårdkörning, men skidvärldens tuffaste klassisker, Holmenkollenfemmilen, avgjordes med målfoto...

Där var Super-Dario Cologna , tåspetsen före de senaste två årens vinnare Martin Johnsrud-Sundby.

Det kändes faktiskt rättvist efter att Cologna två gånger tidigare förlorat spurten på femmilen i Kollen just mot norrmän.

Det syntes också efteråt hur oerhört lycklig Cologna var över att nu ha lyckats vinna i Oslo för första gången.

Jag är säker på att han placerar den här segern väldigt högt bland alla andra framgångar i sin sagolika karriär.

Bäste svensk i loppet blev Daniel Rickardsson på elfte plats. Han vann 2014, men var nu inte med på rycket som skapade en klunga på sista halvmilen. Trots det ett bra lopp av Daniel.

Härliga lopp gjorde också de unga svenskarna Per Engdahl ( 23:a) och Björn Sandström 26:a.

Jag spekulerade inför loppet här på Skidbloggen att den unge Piteå Elit-åkaren Björn Sandström kunde plocka världscuppoäng, om han hade en riktigt bra dag, och nu blev det så.

Björn Sandström är en framtidsman, och har tagit tagit ett stort kliv framåt den här säsongen, och nu även fått chanser i landslaget både i Lahtis och Holmenkollen.

För ett par år sedan när jag gjorde en stor intervju med Björn Sandström under Piteå Elits träningsläger i Saxnäs, sa Björn till mig att hans glasklara mål i karriären var att ta medalj i ett stort mästerskap.

Han svävade inte ett dugg på målet i det avseendet, och jag blev imponerad av hans tuffa framtoning.

Han har långt till den yppersta världselitn ännu, men kanske har han nu passerat den barriär som kan vara det viktiga steget, som är början till det stora lyftet för den otroligt träningsflitige Piteå-åkaren.

Ett bevis på sin kapacitet gav han inför folkmassorna i Nordmarka-terrängen, där han besegrade världsnamn som Johannes Hösflot-Kläbo och Emil Iversen idag.

Håkan Svensson

Tråkigt svenskt manfall

Piteå Svensk längdsport på herrsidan har haft en motig vinter, och de goda resultaten vi vant oss vid har uteblivit.

Förklaringen är att givetvis att herrsidan befinner sig i en generationsväxling efter många framgångsrika år. Vi har sett utvecklingen  världscupen och vi såg den på OS senast.

Jag ska närmare fördjupa mig i ämnet framöver. I dag nöjer jag mig att konstatera att det också blivit ett stort manfall från den uttagna herrtruppen till en av säsongens stora skidhöjdare, den klassiska femmilen i Holmenkollen.

Tråkigt nog har sjukdom däckat länshoppet Marcus Hellner, och även Jens Burman och Simon Lagesson. Det betyder att bara fyra svenska åkare kommer till start på femmilen i Kollen i morgon, och det här inte till vanligheterna.

De tre är Daniel Rickardsson, som vunnit i Kollen tidigare och lurar i vassen i år, samt Petter Engdahl, Filip Danielsson, och ende länsåkaren på herrsidan, Björn Sandström, Piteå Elit. Björn är en hårding och med sin heta vilja kan han säkert kriga sig fram till en god placering,och kanske till och med nypa någon världscuppoäng om han har en bra dag.

På damsidan är som bekant bilden en helt annan,med lysande resultat hela säsongen igenom och inte minst i OS. I söndagens tremil är bland andra Charlotte Kalla och Ebba Andersson stora hopp.

Jag hörde Charlotte intervjuas i morse före avresan till Oslo, och fick intrycket att hon laddar stenhårt för ett bra lopp .även om hon så här långt i karriären haft svårt att lyckas på tremilen i Kollen. Kanske kommer vändningen nu..?

X x x

En annan svensk OS-hjälte, Svensbyns stolthet Hanna Öberg är tillbaka i världscupen i skidskytte och tävlade ikväll i Kontiolahti. Hon sköt fullt i liggande, men bommade ett skott i stående och fick nöja sig med en slutlig 15:e plats i sprinten som bästa svenska.

­-- Jag fick kämpa på skjutvallen i dag, och är nöjd med en bom, men jag har känt mig trött efter OS och formen därifrån är inte tillbaka ännu, konstaterade Öberg efter loppet.

Femtondeplatsen var dock en bra prestation och gav henne en plats i masstarten på söndag, där de 30 bästa i dag finns med. Hanna var 52 sekunder efter segrande vitryskan Darya Domratjeva. I morgon blir det också mixedstafett för Öberg.

Håkan Svensson

TILL TOPPEN AV SIDAN