Litteratur Vi hungrar efter ord! Jag vill utmana med språket och sätta översättaren på prov! Den kinesiske poeten Yang Lian skrattade och tittade utmanade på publiken framför sig. Vi satt där i en fullpackad sal på Littfest efter en kvarts köande. I handen höll Yang Lian sin nyutkomna bok Ett lyckligt spökes anteckningar. Som poet är han översatt till mer än tjugo språk och ser sig själv som en brobyggare mellan kulturer där poesin är ett universalspråk. Med en vass jaktbumerang kastade han sedan över ordet till översättaren Anna Gustafsson Chen (som ju är från Öjebyn och bland annat översatt Nobelpristagaren Mo Yan till svenska) – Swosh! Det var nära på att samtalsledaren Per Bergströms keps åkte av. Men, den satt kvar, och den pedagogiska översättaren underströk hur allt handlar om att välja. Där det kinesiska språket överlämnar mer till läsaren att tolka in är det svenska mer exakt.

”Jag brukar inte översätta poesi”, sa Anna Gustafsson Chen. Anledningen var förstås att det innebär ett så stort ansvar där uppgiften inte bara handlar om ett ord eller en mening, utan en hel kulturell värld. Men samtalet var mer än en lingvistisk uppvisning. Här fanns en dov underton av diktaturen Kinas historia. Efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 förlorade Yang Lian sitt kinesiska medborgarskap och han lever sedan dess i exil.

Utanförskap och undersökning av den egna identiteten var över huvud taget ett genomgående tema på årets Litteraturfestival i Umeå. Allt detta medan ett pågående nyhetsflöde med klimatstrejkande barn och massakern mot muslimer i Nya Zeeland fick besökare att huka över mobilen.

Artikelbild

| Anna Gustafsson Chen från Öjebyn har översatt Nobelpristagaren Mo Yan.

Författaren Yoko Tawada från Japan, och som är bosatt i Berlin, skriver både på japanska och tyska. Hon är aktuell med romanen En isbjörns memoarer som fått stor internationell uppmärksamhet. Med utgångspunkt i isbjörnens dröm om arktisk kyla tar Yoko Tawada upp frågor om att leva i exil och människans motstridiga natur. Inför oss i Idunsalen och samtalsledaren Yukiko Duke berättade hon om sitt lands förhållande till lycka och att exiltillvaron för en japansk medborgare ter sig ytterst märklig: ”Utanför Japan kan man bara inte finna lyckan. Det är så mitt folk ser det.” I sin växling mellan språken menar hon att det ”tyska språket är som att bygga med klossar, det japanska är som vatten”.

Att språket bär på en tydlig identitet vittnade även författarna Annica Wennström och Sigbjørn Skåden om. De skriver utifrån ett samiskt perspektiv med blossande smärtpunkter. ”Att skriva på samiska var för mig en kollektiv hämnd för den tystnad som drabbat mitt folk och vårt språk”, sa Sigbjørn Skåden vars roman Vaka över dem som sover precis anlänt till Umeå.

Till sist, en ny favoritpoet! In och ut mellan saga och sanning. Clara Bolmsjös diktrad, som hon framförde i den stora Idunsalen sitter kvar som en hashtag i minnet. Debutboken Jordkropp skildrar kroppen och jorden; en tumörbildning, ett rotskott. Det som växer under huden.