Glad Pridehelg allihop! Vi börjar väl så.

Regnbågens och normbrytarnas vecka i Luleå handlar ju främst om glädje och fest. Ända sedan starten 2012, då det sägs att tusen personer tågade genom stan och Lili & Susie fick besökarna att dansa avslappnat, har veckan i juni varit en fristad och källa till kärlek.

Men bara för att Pride är den viktigaste festivalen och står för de dyrbaraste värderingarna betyder det inte att arrangörerna kommer undan med vad som helst. Och vem ska hacka ner på Luleå Pride om inte en gubbjävel till krönikör?

Artikelbild

| Mariette under sitt uppträdande 2015.

Att den förre arrangören Sophie Gunnarsson är kritisk är ju ingen skräll, frågar du henne var allt bättre på tiden då hon styrde skutan, men i det här fallet är svårt att inte hålla med henne.

Under flera år utmärkte sig Luleås regnbågsfestival genom att bjuda på en fullsmackad musikupplevelse utöver det obligatoriska utbudet (parad, föreläsning, workshop, performance). Alcazar, Zacke, Mariette, Sofia Jannok, Maxida, Kitok ... Varje år har flera starka namn stått på scenen och förra sommaren slogs troligtvis nytt rekord i Stadsparken med både Lill-Babs och Peg Parnevik som headlines.

LÄS MER: De uppträder i parken på Pride

Med nya projektledare osthyvlades programmet ned till en stadig kärna och i stället för att sprida aktiviteterna i en schizofren sommarbukett samlades folket och – även om Sophie Gunnarsson inte håller med – festivalen blev ännu bättre.

Artikelbild

| Lill-Babs och Ingemar Sundelin trivdes ihop i Stadsparken förra året.

Till 2018 låg ambitionen kvar på samma nivå. Projektledare Joakim Hackström Larsson berättade att han ville se Silvana Imam och Beatrice Eli i Stadsparken, en potentiell superpride skulle skapas.

Men uppe på sina höga hästar och med blicken i skyn glömde arrangörerna att titta på marken som snabbt passerade under fötterna. Tiden går fort när en är blåögd.

Artikelbild

| Luleå Pride invigdes under fredagen och fortsätter hela helgen. Nytt för i år är att festivalen saknar stora affischnamn – och ser dessutom ut att gå med ett ekonomiskt minusresultat. Ett misslyckande enligt krönikör Magnus Tosser.

Nu har Luleå Pride startat utan varken kända namn eller brett utbud.

LÄS MER: Smällen för Luleå Pride – skrotar artisterna

I slutet av maj fick RFSL besked från kommunstyrelsens arbetsutskott att de inte beviljades extrastöd på 230 000 kronor för att boka en huvudakt. Med tanke på att de fått detta stöd under tidigare år kom beslutet som en kalldusch.

Men med tanke på att de skickade in ansökan i april får de skylla sig själva.

Nu stod arrangörerna där utan affischnamn och med ett gäng färdigbokade artister som ska ha pengar som inte finns i plånboken. Utbudet är sämre än någonsin samtidigt som festivalen kommer att gå minus. Luleå Pride har satt sig själv i skiten.

Kommunen bidrar med 700 000 kronor till RFSL varje år och jag håller med om att det är på sin plats att näringslivet står upp där Pride behöver stöttning. Det ska inte vara några problem att dra in de där 230 000 kronorna via sponsorer. Men ska de vänta till slutet av maj blir det svårt.

Jag vet inte om jag ska skylla på fartblindhet, nonchalans eller oerfarenhet men med bättre framförhållning hade inte det ekonomiska avgrundshålet behövt öppna sig.

LÄS MER: Uppmaningen: "Fler aktörer måste kliva in"

Naturligtvis kan det bli en färgsprakande folkfest i alla fall och bristen på liveuppträdanden betyder inte att årets festival är mindre värd. Men en regnbågsfest blir ingen fest bara för att du samlar hbtq-personer, att räkna med det är att underskatta publikens behov. En festival för alla förtjänar underhållning som passar alla.

I och med förväntningarna som byggts upp under åren och ambitionerna från RFSL är det ett misslyckande. Nu är det i stället upp till besökarna att göra det här till en minnesvärd helg och jag är säker på att det kommer bli roliga dagar ändå.

På måndag kan sedan arrangörerna börja jobba på att få hit Silvana Imam till nästa sommar.