Dagen som en gång kändes så evinnerligt långt bort att den inte ens var till att tänka på. Dags alltså att börja mata duvorna på en parkbänk någonstans. Eller kanske ändå inte – det sägs ju att 70 är det nya 50 och jag har ännu några år dit. Men jag känner att det är lite av ett val – bjuda motstånd eller bara följa med strömmen? Oavsett vilket, så råder nya tider, nya seder. Och det är definitivt en annan rytm och tillvaro att vänja sig vid. Bara att kunna sova ut på morgonen – himmel och pannkaka. Nu har vi förstås höns där jag bor, så det funkar ändå inte, hmm.

Ordet ”gammal” på kinesiska sägs vara liktydigt med “klok” och “levnadsvis”, ”erfaren” och ”vördnadsvärd”. Jo du, men slår man upp samma ord på svenska i Bonniers Synonymordbok hittar man förslag som ”förlegad”, ”mossig”, ”senil” och ”kraftlös”. En rätt tydlig vink: Plats i korgen! Efter den första upprördheten kan man dock fundera och inse att det knappast är särskilt förvånande i en tid med botox som antiångest preparat och drivor av föryngrande hudkrämer på butikshyllorna samt tjogvis av viagra erbjudanden i mejlboxen. Livet som pensionär, inser jag snart, kräver uppenbart ett stabilt psyke speciellt som man oförsonligt tvingas tackla hur kroppen sakta nedmonteras samtidigt som man blir sprattligt ung på nytt så fort man – som i mitt fall – hör Bob Dylan med sin hesa stämma gå loss med ”The Times they are A-Changin”. Åldern sitter i skallen. Fodralet skrynklar men nog sjutton känner man sig både klokare och mer rofylld. Vilket förstås är uppsidan av myntet.

Det livslånga lärandet är vad man får kasta ut sig i både bildligt och bokstavligt. Nu finns all tid i världen att förkovra sig – ta upp striden mot orättvisor och galenskaper. Som att dagens vd:ar har 55 gånger så mycket som en arbetare i årslön och där storbankernas bossar tjänar 2 miljoner i månaden (dags för lite hederlig klasskamp?), en ojämlikhet som sliter sönder den sociala väven. Som att få bort det fria skolvalet som inte bara gjort att svensk skola halkat efter utan även tyvärr bidragit till att öka klyftorna i samhället. Som att Sverigedemokraterna tjatar sig brunblå i sniskan med att Sveriges Radio och SVT ska fokusera på vårt kulturarv: ”Det här mångfaldsperspektivet som de har idag verkar segregerande och splittrande.” Vilket svammel!

Artikelbild

Sen är det förstås som den gamle franske charmören Maurice Chevalier en gång sa; Det är inte alldeles kul att bli äldre, men det är mer än uthärdligt om man betänker alternativet.