Den gemensamma slutsatsen är att gruvindustrin sannolikt är fortsatt mycket stark och att LKAB är en dominerande aktör.

– Det blir spekulationer eftersom det är så många olika parametrar. Hur ser efterfrågan på mineraler ut i framtiden? Vilka nya tekniska lösningar hittar man för att plocka upp malmen? Hur mycket arbetskraft behövs det? Hur stora blir de ökade kostnaderna när man öppnar nya gruvor? Och så vidare. Men vi vet att Norrbotten är mineralrikt och att LKAB säger att man ska leta nya fyndigheter. Det borgar för ett Norrbotten där gruvindustrin över tid är en bärande näring, säger Linda Wårell, biträdande professor i nationalekonomi.

Hon får medhåll av Pär Weihed, professor i malmgeologi.

Artikelbild

Linda Wårell, biträdande professor i nationalekonomi.

– Norrbotten är i grunden eftersatt när det gäller prospektering. LKAB lär dra igång Mertainen. Sedan finns Per Geijer-malmen i Kiruna och andra satellitfyndigheter som inte är uppborrade. Det finns mer än bara järnmalm också. Jag tänker bland annat på koppar, guld och kritiska metaller som kobolt, grafit och sällsynta jordartsmetaller. Sedan är det en annan sak att jag är ganska säker på att brytningen i Kirunagruvan kommer att fortsätta mot norr efter år 2035, säger Weihed.

Skulle det bli ett tapp för gruvnäringen tror Linda Wårell att det finns stora möjligheter att andra industrier kan täcka upp.

– Vi har en stark skogsindustri. Jag tror också starkt på nya industrier kopplade till grön energiproduktion, exempelvis biogas. Samhället förändras och det gäller även att tänka i nya banor och att lyfta fram möjligheter för små och medelstora företag.

Wårell och Weihed menar att nyckelfrågan i framtiden är hur Norrbotten löser de konflikter som finns kring markanvändningen mellan olika intressen; gruvindustrin, rennäringen, besöksnäringen och skogsindustrin.

Artikelbild

| Pär Weihed, professor i malmgeologi.

– När prospekteringen ska öka är det absolut risk för fler konflikter. LKAB är dock ett bolag som historiskt haft bra relationer till exempelvis samebyarna så där borde det kunna bli mindre problem, säger Pär Weihed.

Han menar dock att Norrbottens storlek talar för att överenskommelser ska kunna träffas.

Artikelbild

| Hur kan renskötseln drabbas om trycket efter mineraler ökar? Risk för ökade konflikter, anser Pär Weihed.

– Det är så löjligt liten del av arealen som är gruvor så det vore märkligt om man inte löser det. Jag tror inte heller att rennäringen eller besöksnäringen tjänar på att en basindustri som gruvan klappar igen. Det är i alla fall de signaler jag får från folk inom renskötseln.

Linda Wårell konstaterar att prospekteringen är en nyckelfråga i Europa.

Artikelbild

| Ett Norrbotten utan Kirunagruvan - hur kan det se ut? Två experter från Luleå tekniska universitet ger sina svar.

– Det står högt på agendan i hela EU. I Norrbotten borde det gå att samsas om markanvändningen med tanke på storlek och befolkning. En av svagheterna hittills har varit att tillståndsprocessen har varit otydlig, vilket har lett till att det tar lång tid, säger Wårell.

Är det risk att rennäringen får stryk i framtiden om gruvintressen ska prioriteras?

– Jag tror inte det. Vi ska fortsätta att värna om alla våra resurser. Intressena ska vägas mot varandra som tidigare.

Pär Weihed anser att malmen i högre grad bör förädlas i Norrbotten i framtiden.

– Förädlingsvärdet av råvarorna i Norrbotten är högt. Jag är förvånad över att man inte jobbar mer med den biten i stället för att exportera. En bit som man i alla fall har planer för är att ta hand om den fosfor som finns i apatiten, säger Weihed.