Litteratur 1. Alla älskar gropen, utom de vuxna. Ja, Emma ÅdBåge har verkligen satt fingret på vår samtids ängslighet i sin senaste bilderbok "Gropen". Här väljer barnen ingen EU-kontrollerad lekplats, inte heller någon säkerhetslina, istället en grop – deras plats för fantasi, lek och utforskande. Inte lika revolutionerande som Astrid Lindgrens klassiker Pippi Långstrump på sin tid, men en bilderboksberättelse som verkligen ger det kompetenta barnet upprättelse.

2. Eva Lindström. Sveriges mest intressanta bilderboksförfattare. I höst aktuell med "Kom hem Laila". Åter igen en bilderbok, bland hennes många, som bevisar att det sublima tilltalet med hästlängder klår det sköna, vackra och icke störande. En bilderbok där ord och bild, förvisso har kanter, skönhetsfläckar och skavheter. Men just därför bjuder en unik berättarröst i bilderboksklimatet. Spretigt, utmanande och samtidigt så oändligt allmängiltigt.

3. Om Eva Lindström är Sveriges mest intressanta bilderboksskapare, är Shaun Tan den internationellt mest intressanta i den svenska översatta bilderboksfloden. Ärligt är det inte många bilderboksskapare som översätts, men Tan har överbryggat denna barriär. Det med all respekt. Inte för inte har Tans konstnärskap uppmärksammats utanför bilderboksvärlden för hans säregna berättande. Hans senaste verk, Cikada, närmast ett mästerverk.

Artikelbild

Eva Lindström, "Kom hem Laila", förlaget Alfabeta

4. "Flickan som ville rädda böckerna" av Klaus Hagerup och Lisa Aisato är en bilderbok för dem som gillar det tillrättalagda, vackra och dessutom sällar sig till gruppen litteraturfrälsta. Detta är närmast en pamflett för bibliotekens och framför allt alla böckers egenvärde. Det vill säga en pedagogisk berättelse vars magi, ärligt drunknar i det förutsägbara. Men, som sagts, den som föredrar det vackra bjuds här en historia utan motstånd i ord och bild.

5. "Vägen till mormorsvägen" av Thomas och Anna-Clara Tidholm är en berättelse som går rätt in hjärtat, i alla fall för alla dem som någon gång upplevt tidens och teknikens obenhöriga påverkan på människosläktet. Berättelsen om en flickas vandring, likt rödluvan, för att hälsa på sin mormor, är en samtida resa i en liten ort genom ett klasssamhälle, men också en resa mellan generationer. En verklighet med bäring på alla, barn som vuxna.

6. "Stora boken om träd" av Wojchiech Grajkowski och Piotr Socha är en underhållande faktabok, med en lättsam och förståelig mängd information om en mångkulturell art av våra högst uppskattade från växtriket - nämligen träd. Som vuxen kan träd givetvis ses som en betydelsebärande symbol för vår kultur. Men vilket värde ges de för kommande generationer. En del mytbildning bjuds, men främst en bok om våra älskade träd.

7. Att ställa sig öga mot öga med historien eller för den skull fundera över hur man kan måla någons tankar. När Nationalmuseum söker sig ut mot en yngre målgrupp är förvisso ambitionen hög, men vem vill de nå i boken "Pippi på konst!". Det folkbildande och ytterst ambitiösa anslaget går ingen förbi. Däremot en undran vem denna bildning vänder sig till. Barn? Tror inte det, snarare pedagoger och föräldrar med intresse för konsthistorien.

Artikelbild

Shaun Tan, "Cikada", Lilla piratförlaget.

8. Oemotståndlig för den vetgirige språknörden. Kanske oumbärlig för den som brottas med det svenska språkets grammatik. I Sara Lövestams uppföljning till "Grejen med verb" och "Grejen med substantiv" har nu en hel bok tillägnats grammatikens grundpelare - nämligen satsläran. Och "Grejen med ordföljd" är verkligen en djupdykning i hur vårt språk hänger ihop och en kärleksförklaring till syntaxen. Kul och underhållande.

9. "Först var allt så bra, men det fattade man ju inte då". I taket ovanför "Gurkans" säng finns hela rymden. Mamma jobbar jämt med avhandlingen om svarta hål. Pappa putsar badrumsspegeln och vill bli äventyrare. Men sen blir ju allt annorlunda i Oskar Kroon och Josefin Sundqvists bok "Mitt fönster mot rymden". En berättelse om när en älskad blir sjuk ur ett barns perspektiv. Poetiskt om kärleken i vardagen med rymdens expansion som fond.

Artikelbild

Klaus Hagerup och Lisa Aisato, "Flickan som ville rädda böckerna", Bonnier Carlson

10. Beata är åtta år, har en bror som är död, en kusin hon är kär i och en mormor hon inte kan prata med. I Katarina Kieris lilla pärla "Jag heter Beata" ges verkligen livet gestaltning - dagars underbara komplexitet kontrasteras mot ett arv med ett tystat språk. Och inte minst - att vara kär och helst av allt önska sig glasögon i julklapp. Läs och låt er förtrollas av denna vardagsmagi med Anna Sandlers finstämda illustrationer.