Varför är palten så aktuell just nu? Den frågan ställer sig författaren Karl Fredrik Mattsson i boken ”Palt, en svensk klassiker i osedvanligt många varianter”. En annan fråga är om det finns en paltgräns i Sverige. För att få svar reste han runt i Västerbotten och Norrbotten och träffade folk som kunde berätta paltens historia. Vilken sorts palt de brukade äta. Hur den lagades. Hans forskning visade bland annat att palt äts i hela Norrbotten och att den södra paltgränsen går mellan Umeå och Örnsköldsvik.

Paltens uppkomst kan dateras till mitten av 1600-talet. Det man inte vet är om palten vid denna tid innehöll potatis, skriver författaren. Först på 1800-talet fanns det både potatis och vetemjöl i paltrecepten. I Norrbotten var palt en vanlig maträtt bland skogsarbetare. Den var enkel att laga och hade lång hållbarhetstid. Den var också lätt att värma upp eller steka över öppen eld, mättade bra och gav energi för det fysiskt krävande arbetet.

Men vad är palt? Det finns många varianter på denna maträtt. Författaren menar att palt är mer än bara en maträtt. Palt handlar också om identitet. Enligt Mattsson är palt en kokt vitgrå rund klump, gjord på råriven potatis, mjöl, salt och med fläsk inuti och som tillbehör serveras smör och lingonsylt.

Palt kan också lagas som flatpalt. Då serverar man knaperstekt fläsk bredvid. Gör man palt på blod, kallas det blodpalt. Palten blir en riktig delikatess om den stekes upp dagen efter. Då blir det stekpalt.

Palten har sina avlägsna släktingar, som kams, där man har samma ingredienser, men kornmjölet har ersatts av vetemjöl. Den äts i Jämtland. I Ångermanland och Medelpad görs kamsen enbart av kornmjöl och äts med stekt fläsk, lingonsylt och smör.

Äta palt kan ha sina risker, skriver författaren. Att inta en stor stabbig måltid av i huvudsak kolhydrater, innebär att man kan drabbas av paltkoma, eller ”paltschwimen”, som man säger i norr. Det är ett begrepp som beskriver den massiva trötthet som infinner sig när man ätit några rejäla paltar.

En av de personer som Mattsson mötte under resorna i paltriket var författaren Mikael Niemi som är en riktig paltkännare. Redan som barn åt han ofta palt, eftersom palt var en av basrätterna. Niemi har kokat palt sedan den dagen han flyttade hemifrån och anser att palt är allåldersmat, som han kommer att äta och njuta av hela livet. Han lagar sin palt på det sätt som hans mor gjorde i Tärnaby i Västerbotten – av råriven potatis och vetemjöl. Inget fläsk i – det serverades bredvid. Niemis recept finns i boken, liksom många andras.

Författaren till boken ”Palt" upptäckte att det aldrig hade skrivits någon bok om palt tidigare. Hans målsättning var att göra palten intressant, vilket han uppnått med råge. Behövs en sådan här bok, när det är så lätt att hitta information i dagens datavärld? Ja – det gör det!

Det är ingen vanlig kokbok. Här varvas recept med intervjuer och berättelser där författaren genom idogt researcharbete lyckats få människor att plocka fram sina personliga recept ur lådorna. Lämnat sina högst personliga omdömen om palten och hur den ska ätas och lagas. Boken vänder sig till alla generationer av läsare. Den är lättläst och intressant och gör en nyfiken på denna norrländska maträtt.

”Om palt funnits i Tokyo, då hade det varit väldigt hett. Då hade det funnits i varje hörn av Stockholm, Göteborg och Malmö”, skriver Karl Fredrik Mattsson.

För den som är intresserad av att smaka, så serveras det arton olika sorters palt på Paltzerian i Öjebyn utanför Piteå. Det går också bra att inta rätten på kvarterskrogen Knut i Vasastan i Stockholm, där de har ”paltkoma” varje måndag.