Mannen, som vill vara anonym, hade fått tid för en röntgenundersökning av axeln och kom på tisdagseftermiddagen till Aleris trailer utanför Sunderby sjukhus. Röntegensjuksköterskan berättade för honom hur undersökningen skulle gå till och han fick lägga sig på britsen till magnetkameran.
– Jag frågade hur länge det skulle ta och det skulle ta ungefär en kvart. Sedan började vi och han skjutsade in mig i den där och det började smattra och låta, säger patienten.
När undersökningen pågått en stund märkte patienten att något inte stod rätt till.
– Efter tio minuter, en kvart hörde jag hur det började skrika där ute och sedan small det till och då kände jag något över hakan. När han fastnade så slog han iväg högra armen och jag tror det var handen hans som tog i min haka. Jag tänkte vad fan är det som håller på att hända, säger mannen och fortsätter:
– Han skrek och skrek och jag tog mig ingenstans, för jag låg kvar inne i den där tunneln. Men då var det en kvinna på utsidan som hade uppmärksammat det där. Hon kom in och hon började skrika också när hon såg vad som hade hänt. Han låg fast som i ett skruvstäd där i den där röntgenapparaten.
Mannen kunde ta sig ur och försökte hjälpa röntgensjuksköterskan.
– Jag lyckades åla mig ur och det var trångt, men när jag kom ut så såg jag vad som hade hänt. Då satt han fast i den där apparaten med något som såg ut som en sele och runt halsen hade han en rem som var till den där selen. En tre, fyra centimeter bred plastrem. Jag såg att han inte kunde röra sig en millimeter och jag försökte slita loss honom och det som satt fast i röntgenapparaten. Jag försökte föra in fingrarna mellan remmen och halsen, men det var så tight så jag kom inte åt.
Patienten ropade till kvinnan att hon måste hitta en kniv så de kunde skära loss remmen som satt runt halsen, men hon hittade ingen inne i rummet. Kvinnan fick tag på väktare som fanns vid entrén till sjukhuset.
– Då kom de in, den första som kom in var en stor karl och jag ropade åt honom: ”Har du en kniv? Vi måste skära av en rem som sitter runt halsen på honom”. I benfickan hade han en liten fällkniv som han tog fram och han skar av remmen. Strax bakom kom en kvinnlig väktare in och jag flyttade på mig så att de kunde jobba ifred. Då fick de loss honom och tog ned honom på golvet och lade honom i framstupa sidoläge.
– Han var inte kontaktbar just då. Hade kvinnan inte fått tag på väktaren som hade den här kniven då hade han nog inte levat idag. För det fanns inte tid att springa länge och leta efter grejer. Det var en sekundstrid, om jag säger så.
– Det var då en jävla upplevelse kan man säga.
Vad tänkte du när det väl var över?
– Jag tänkte på mannen som hade drabbats. Jag tror han hade bitit sig i tungan för han blödde ganska kraftigt från munnen och på hakan hade han ett sår. När jag for därifrån så var han i hyfsad kondition för han kunde prata med ambulanspersonalen. Däremot när det just tagit loss honom så var inte i någon vidare form. Det slutade ju lyckligt så i alla fall.
Vad som gjorde att röntgensjuksköterskan gick in vid maskinen är oklart.
– Jag vet inget mer om det just vad som orsakade att han gick in. Det är bara han själv som kan säga varför han gick in, säger patienten.
