Nelly är inte hennes första hund. Men däremot var hon säker på att hon aldrig mer skulle skaffa en hund när hennes förra hund gick bort, särskilt inte en liten dvärgtax. De tidigare hundarna hade alla varit stora muskelhundar.

– Min förra hund blev akut sjuk, det gick på bara några timmar. Jag var helt förstörd, jag ville aldrig mer ha en hund, minns hon.

En tid senare fick hon syn på en annons. Det blev bestämt att Nelly skulle få stanna på prov i två till tre månader.

Artikelbild

– Hon kom på en fredag men redan på söndagen hade jag bestämt mig för att behålla henne.

Vad exakt det var hon föll för är svårt att sätta fingret på, kanske var det att allt inte stod riktigt rätt till med Nelly, bland annat pinkade hon på golvet. Ibland drack hon så mycket vatten att hon kissade ner sig.

– Hon var lite ... trasig, jag hade själv vissa problem. Min pappa brukar säga att vi varit bra för varandra.

Sarah Lundberg har neuropsykiatriska funktionshinder och är sjukpensionär. Enligt henne själv är det tack vare Nelly som hon mår så bra som hon gör.

– Hon betyder allt för mig. Utan henne hade jag mest varit hemma och aldrig tagit mig ut och träffat folk eller gått på promenader. Jag har ingen familj som bor här i Luleå utan den är lite utspridd, hon är ett bra sällskap. Men nog är hon billig ibland, säger hon och skrattar och berättar om den gången då Nelly hittade godisskålen och slickade sockret av alla geléhallon.

– Hela pälsen var full i kletiga geléhallon. Hon tar mat från bordet men hade aldrig tidigare rört godisskålen.

Efter en hel del jobb blev det fason på Nelly. Numera är hon rumsren och lyssnar noga på instruktioner, i utbyte mot lite godis är hon nästan beredd att göra vad som helst. Under vinterns ordentligt kyliga dagar lärde sig Nelly att ta upp en plastvisp i munnen och hoppa över sin mattes ben.

– Tidigare har vi tränat agility, hon är nog den enda dvärgtaxen som deltagit i en agilitykurs. De andra hundarna var fem gånger hennes storlek.

Nelly gillar även att bära saker, något hon lärt sig ganska nyligt.

– Jag vet inte om det var bra eller dåligt att lära henne det. Jag stickar ganska mycket och då tar hon mina garnnystan och bär i väg med dem.

Kärleken till Nelly är stor. Sarah Lundberg minns hur den lilla hunden redan första natten kröp in under hennes täcke i sängen för att sova. Där har hon stannat sedan dess.

Vill du också berätta om din bästa vän? Mejla mig!