I lägenheten i centrala Boden skiner eftermiddagssolen in genom persiennerna. Lennart Oinas dyrkar solen. Om somrarna spenderar han tiden i stugan i Råbäcken, när dagarna blir mörkare flyr han vintern till Thailand där han har ett hus. Det var i det huset som ”Mord i Mariefred” färdigställdes, men skapandeprocessen började långt tidigare.

Det kan förstås tyckas lite märkligt till en början. En bodensare med ena foten i Thailand, som ser sig själv som mental ppitebo men väljer att förlägga sin berättelse i Mariefred ungefär sex mil utanför Stockholm. När Lennart Oinas berättar om Mariefred klarnar däremot allt – det finns bara varma minnen därifrån. Som 20-åring fick han jobb som språklärare på en ferieskola på en herrgård utanför staden.

– Det är en småstad med kraftiga ekar som skjuter upp från marken. Klängrosor som klättrar längs husväggarna och kullerstensbelagda gator. Jag blev totally ”blown away”, och tänkte att det här är en perfekt miljö för en deckare, säger Lennart Oinas.

Artikelbild

| Lennart Oinas bok utspelar sig i Mariefred.

Det skulle ta många år innan han satte planerna i verket, och när han väl gjorde det växte en berättelsen fram om Sebastian Ek, en oerfaren student som kommer till den lilla småstaden. Snart skakas idyllen av ett brott som han hjälper polisen att lösa. Historien är berättad med stänk av humor, mer än så vill inte Lennart Oinas avslöja. Det första utkastet av boken publicerades som en sommarföljetong i Uppsala Nya Tidning, men det var inte förrän på senare år han bestämde sig för att färdigställa den till det som finns mellan boksidorna idag.

– När jag var i Thailand behövde jag en inomhussyssla, vissa dagar är fasligt varma där. Då tog jag fram manuset ur byrålådan, strök vissa kapitel och lade till nya, förfinade språket.

Lennart Oinas har alltid skrivit, om än inte alltid skönlitterärt. Före pensionen jobbade han i 40 år som svensk- och engelsklärare på Strömbackaskolan i Piteå. Då var det mest kommentarer på elevuppsatser som kom ur pennan.

– På Strömbacka blev jag en del av Pitebygden, jag växte in i skeendena där, det blev liksom hela livet. Jag kan minnas när det serverades palt, dörrarna bågnade in i matsalen och en syo-konsulent blev nästan nedtrampad.

På skolan fanns dolda vardagshjältar överallt; i skolköket, biblioteket, på vaktmästeriet, bland städpersonalen, elevvården och administrationen, berättar han.

– Alla hjälptes åt med att skapa en fin arbetsplats. Jag har många fina minnen därifrån.

Efter att ha rättat hundratals uppsatser har han nu behövt rätta sitt eget verk.

– Man blir ju väldigt kritisk till det egna skrivandet, man funderar både en och två gånger på om en mening inte kan skrivas bättre, men det är såklart en styrka också.

Han har tidigare fått en novell uppläst i P1 och vunnit förstapris i en novelltävling med ”Kyrkfönstret”. Det finns idéer för fler berättelser, men just nu ska han hämta sig efter att för första gången ha fått hålla en egenskriven bok i handen.

– Det gäller att hitta någonting man tror på väldigt mycket. Skrivandet är ett prov på uthållighet, men det är väldigt roligt, det är inte en möda man vill vara utan.  Det är som att öppna en lucka i tapeten och kliva ut i en annan verklighet, där får man styra och ställa bäst man vill.