Att kommunhuset i Luleå har stora likheter med hela havet stormar är en adekvat beskrivning på tillståndet i maktborgen. Nu rustas det för strid om den åtråvärda kommunalrådsplatsen. IF Metall och NSD:s politiske chefredaktör Olof Abrahamsson med fler lanserar Kent Ögren som frälsaren som ska gjuta olja på vågorna och bringa ordning i leden. Nu behövs politisk rutin och det har Ögren, säger hans påhejare. Lite av Högsta Sovjet påminner det om. Där dammade man av en rad åldrade koryféer innan det hela rasade ihop som ett korthus. Hur som helst, ett fattigdomsbevis är det.
Låt oss gå tillbaka fem år. Styv kuling rådde i landstingshuset. Bengt Niska och Bengt Westman röstar emot partilinjen och Kent Ögren tvingas avgå. Han benämner Niska och Westman som avfällingar. Tornedalingarna svarar i pressen: Hans ledarstil är despotisk, det påminner om Stasi-metoder. Ledamöter förnedras, kritiska fryses ut, lojala premieras. Han omger sig med ja-sägare.
Före detta jordbruksministern Sven-Erik Bucht fick känna på bannbullan när han stred för OBS-platser i Haparanda. Bucht slank in igen genom ett hål, som krysskung. I Kiruna och östra Norrbotten säger folk att hans adelsmärke är intriger. Frågan ställs, är detta mannen som ska ena de stridande viljorna i residensstaden. Besitter han de egenskaper som krävs?
Jan-Erik Larsson