Han var själv en lovande spelare i unga år.

– Jag var rätt fysisk, sedan hade jag ett bra skott och känsla för det här med att göra mål, säger Urban Wikberg, och konstaterar att han tror ishockeyn som spelades efter det att redline offside-regeln togs bort hade passat honom bättre.

Sedan fortsätter han:

– Men jag tror inte (Thomas) "Bulan" (Berglund) hade uppskattat mig. För jag brukade gena lite på hemvägen.

– Och jag orkade inte träna, utan var ganska bekväm av mig.

Han la av redan vid 25 års ålder.

– Jag ångrar än i dag att jag slutade så tidigt som jag gjorde. Jag hade mycket kvar att ge. Det tycker jag fortfarande att jag har. Trots att jag är 48 år, säger han.

Hur långt hade du kunnat gå?

– Rätt långt. Tror jag. Men det kommer jag aldrig att få veta.

Är det något Urban Wikberg är bra på så är det att känna igen spelarna som har talang men saknar träningsvilja.

– Jag försöker få dem att ge det en chans. Det är fortfarande de som ska göra jobbet. Jag kan inte göra det åt dem. Men de som är hos i Luleå Hockey har alla möjligheter i världen att bli duktiga ishockeyspelare, säger han.

Fast han har sett många göra samma misstag som honom.

– Massor, det är få som utnyttjar sin potential till ett hundra procent, säger Urban Wikberg, och medger att det är frustrerande.

Han fortsätter sedan:

– Många tror att de inte behöver göra det smutsiga jobbet, som att backchecka eller täcka skott.

– Att det räcker att göra det när de kommer upp i A-laget. Men det handlar om att göra det till en vana.

I avsnittet, som kommer att publiceras under lördagen, och går att hitta på vår sajt – samt podcastplattformar som Acast, Spotify, Itunes och Podbean, där de tidigare avsnitten också finns, berättar han även vad det är som gjort föreningen fått fram så många bra spelare de senaste åren, vad han tittar efter när han scoutar nya spelare, vilket förbud han hoppas införs, om alla samtal med spelarnas föräldrar, och hur han tror att föreningens framtid ser ut.

Och mycket, mycket mer.