Mer: Tävling! Vinn en keps – signerad av Petter Granberg

Mer: Se intervjun med backen: "Det var lite oväntat" 

Det är måndag kväll, dagen innan Edmonton Oilers tar emot Nashville Predators hemma i anrika Rexall Place.

Artikelbild

| Kamp. Petter Granberg får ta emot en propp från Edmontons Justin Schultz.

I hotellobbyn på det fyrstjärniga hotellet The Westin har Kuriren bestämt träff med Predators nummer åtta. Det dröjer inte många minuter innan en storväxt kille med skäggstubb på kinderna kliver ut ur hotellets hiss. Med mjuk, nästan ursäktande röst, presenterar han sig som Petter – Petter Granberg.

Hans Nashville är ute på en två veckor lång road trip i Kanada. Dagen innan föll laget med uddamålet mot Vancouver Canucks efter att ha slagit Calgary Flames två dagar innan dess.

Allting går runt likt ett ekorrhjul. Matcherna, hotellen, restaurangerna – ja, allt avlöser varandra utan att man knappt hinner blinka.

– Man lever i en liten bubbla, säger han med lugn, nästan bedövande röst.

Artikelbild

| Möte. Kurirens Simon Jakobsson träffade NHL-spelaren Petter Granberg inför lagets bortamatch mot Edmonton Oilers.

Lugn har Petter Granberg alltid varit.

– Ja, jag har alltid haft andra runt omkring mig som tar mer plats. Jag är ganska tystlåten av mig. Lite blyg och tillbakadragen, säger 23-åringen.

Artikelbild

| Stark. Petter Granberg har sina starka sidor i defensiven. Framåt blir det sällan poäng.

Men det ena behöver inte innebära det andra i alla lägen. Med fyra bröder (två äldre och två yngre) i familjen har han lärt sig att använda vassa armbågar under uppväxten hemma i Gällivare.

– Har man fyra bröder så lär man sig att ta plats. Vi har haft våra bråk och duster, säger Granberg och lyser upp.

Artikelbild

| Guld. Petter Granberg har ett VM-guld på sin fina meritlista.

Under barndomen handlade mycket om sport hos familjen Granberg. Fotboll, hockey, handboll, brottning, tennis med mera. De fem bröderna sysslade med alla möjliga idrotter.

– Jag spelade hockey med Malmbergets AIF. Jag började eftersom att en av mina äldre brorsor spelade och sedan var det även många kompisar som lirade, berättar Granberg.

Artikelbild

| Petter Granberg.

– Redan då var jag ingen poängmaskin som fick alla rubriker. Jag gjorde det jag var bra på och det var jag nöjd med det. Jag har aldrig varit den som längtat efter att göra en massa mål. Så var det i alla sporter. När jag spelade fotboll med Gällivare hittade man mig där bak, jag gjorde mitt jobb utan att synas.

När Petter Granberg skulle börja nian på högstadiet skiljde sig hans föräldrar. Hans mamma, som är från Burträsk, bestämde sig för att flytta tillbaka till sin hemby. Fyra av hennes fem söner följde med henne söderut. Kvar med pappa i Gällivare blev Petters äldsta brorsa som ville gå klart gymnasiet innan han flyttade vidare.

Artikelbild

| Firar. Petter Granberg gratulerar sina lagkamrater Paul Gaustad (vänster) och Austin Watson (mitten).

Här sitter han nu. I lobbyn, några kilometer från Wayne Gretzky Drive i Edmonton i hockeytokiga Kanada. Där fansen står utanför restaurangerna för att försöka få se en glimt av sina idoler och gärna en autograf.

– Det är ganska häftigt. Många fans lever verkligen för hockeyn här i Nordamerika. Speciellt här i Kanada.

Det är lätt hänt att livet bara rullar på utan att man hinner stanna upp.

– Allting går så snabbt, men drömmen är närmare än man kan tro, säger Petter Granberg.

– Ibland måste man nästan nypa sig i armen. Det har hänt mycket i livet.

När han var yngre och bodde i Gällivare fanns det inga förebilder riktigt av den digniteten. Det fanns inget elitlag i området, närmast var Luleå Hockey.

– Men jag har faktiskt aldrig varit något riktigt Luleåfan. När jag var yngre gick jag faktiskt hockeyskolan i Skellefteå i stället, säger han.

– Jag såg upp till spelare som Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström. Men jag hade egentligen ingen direkt idol som jag verkligen såg upp till, säger han.

I stället var det snarare han och hans bröder och kompisar som pushade varandra att bli bättre.

– Jag har krigat hårt och förstod nog ganska tidigt vad jag var bra på och vad jag tyckte om. Det var att försvara och hjälpa laget att vinna.

Det kan låta konstigt. Vem vill inte göra en massa mål liksom? Men Petter Granberg är helt allvarlig när han förklarar.

– Det har bara varit naturligt för mig att stå där längst bak och försvara. Så är det.

Efter flytten till Burträsk bytte Granberg Maifs gröna hockeytröja mot en svartgul Skellefteå AIK-tröja. Som vanligt gjorde han inget större väsen av sig poängmässigt ute på rinken.

Inte heller i omklädningsrummet för den delen. Det skötte andra mycket bättre.

Men hans insatser på isen gick inte obemärkt förbi. En av de som lade märke till norrbottningens storhet var Skellefteås juniortränare Hans Wallson från Kiruna.

Det fanns något speciellt hos Gällivaresonen. Defensivt var han en rejäl klippa som inte lämnade något åt slumpen. Många skickliga juniorforwards gick bet när det handlade om en mot en-situationer, närkamper vid sargen. You name it.

Han var en stabil pjäs helt enkelt.

– Skellefteå är en grym förening. Där ville man utveckla individerna samtidigt som man lät alla ha olika roller. Alla kände sig behövda, oavsett kompetens. Vi tränade dels hårt, men man hade en röd tråd genom hela föreningen, säger Granberg som är tacksam över att han fick möjligheten att utvecklas i Skellefteå AIK.

– En stor anledning till Skellefteås framgångar är den röda tråden. Tränarna i alla lagen, från juniorerna till A-laget, pratade med varandra och det var bra kommunikation genom hela föreningen. Alla spelare, oavsett om man var offensiv eller defensiv, fick lära sig att spela konstruktivt och det var en bra väg att utveckla spelare.

Midsommaren 2010 fanns Petter Granberg på plats i Staples Center i Los Angeles för den årliga NHL-draften. Han åkte dit på vinst och förlust. Lagkamraten Oscar Lindberg förväntades bli vald tidigt och Granberg, som hade samma agent som Lindberg, fick möjlighet att hänga på.

Lagkamraten tingades i den andra rundan av Arizona Coyotes.

– Jag hade inga förväntningar alls. Det fanns en chans att jag skulle vald, men agenten vågade inte lova något, säger han.

Men det blev han. I den fjärde rundan ropade anrika Toronto Maple Leafs ut att man hade valt Petter Granberg som spelare 116 totalt.

– Det var ett perfekt lag att bli draftad av.

Säsongen 2009/2010 debuterade Petter Granberg i SHL på riktigt. Egentligen hade han redan fått en match, men den gången fick han bevittna hela matchen från bänken. Bortamötet med Timrå har fortfarande en speciell plats i hans hjärta.

– Det var häftigt. Något jag alltid kommer att ha med mig, säger Granberg.

Några år senare. I april 2013 fick han vara med om något ännu ballare. Då stod han i Coop Norrbotten arena med en guldmedalj runt halsen. På norrbottnisk mark – fast i en Skellefteåtröja.

– Hela säsongen var fantastisk och slutspelet var i princip felfritt, säger han.

– Att vinna guldet över Luleå var häftigt. Jag hade många polare som bor uppe i Gällivare som hejade på. Vissa på Luleå och andra på Skellefteå. Det var väldigt speciellt och riktigt häftigt.

Några månader senare hade han ytterligare en guldmedalj till sitt prisskåp.

– Pär Mårts (svensk förbundskapten) hörde av sig efter SM-guldet. Det hade jag inte räknat med, säger Granberg och skiner upp.

– Jag hade inga förväntningar om att ta plats i VM-truppen. Men jag kom med och det blev VM-guld på köpet – att jag lyckades vinna SM och VM så tätt inpå varandra har jag fortfarande svårt att fatta.

Allting gick hiskeligt snabbt enligt 23-åringen.

– Innan SM-guldåret hade det gått lite upp och ner i A-laget. Jag fick spela ibland med A-laget och ibland med juniorlaget. Det var inte helt enkelt att etablera sig i SHL.

Men Skellefteås framgångsrika juniorsatsning gjorde att Gällivareprodukten inte tappade hoppet om att ta det avgörande steget in i A-laget.

– Man såg alla andra unga spelare som lyckades och jag ville göra samma sak. Man såg att det gick och det underlättade att hålla uppe humöret under tiden, säger han.

Skellefteå skolade, liksom nu, fram talanger på löpande band. David Rundblad, Tim Erixon, Adam Larsson och Melker Karlsson är bara några av namnen. Listan är betydligt längre än så.

Men nu är han numera lagkamrat med storstjärnor som Shea Weber, Filip Forsberg, James Neal och Pekka Rinne.

Inget ont om Fredrik Lindgren, Erik Forssell och Markus Svensson. Men man kan lugnt säga att Petter Granberg nått sina drömmars mål. Nu smakar och känner han på den absoluta världstoppen.

– Klart man tänkt själv: "Ska jag lyckas vara där?". Men jag har tagit ett steg i taget och tålamodet har hjälpt mig, säger han och fortsätter:

– Jag är nog ganska målmedveten och bestämd. Jag har förstått att hårt jobb tar en långt.

Men vägen till NHL:s finrum har tagit tid. 2013/2014 tog han flyget över Atlanten för att försöka etablera sig i världens bästa hockeyliga.

Första säsongen blev facit blev 73 AHL-matcher och 14 slutspelsmatcher med Toronto Maple Leafs farmarlag Toronto Marlies.

– Det var lärorikt. Det är ett annorlunda spel här borta och det var ett viktigt AHL-år för mig, säger han.

– Men jag fick en NHL-match. Inför sista NHL-omgången sa Marlies-tränaren åt mig att jag skulle få träffa de stora grabbarna. Det var bara att packa väskan.

NHL-debuten skedde mot Ottawa Senators den 12 april 2014.

– Vi förlorade. Men det var ändå riktigt stort – ett roligt minne, säger han.

Säsongen därpå fick han göra sju framträdanden i NHL.

– Jag var lite skadad under den säsongen och fick lira i NHL i slutet när jag var återställd, säger Granberg som imponera så pass mycket att Toronto Maple Leafs erbjöd honom ett nytt kontrakt inför den här säsongen.

Hur hamnade han i musikstaden Nashville då?

Ja, 2015 blev annorlunda på alla sätt. Det svängde ordenligt.

Under försäsongen slet Petter Granberg av hälsenan i ena foten. Toronto Maple Leafs valde ändå att skriva ett ettårskontrakt med backen.

– De hade full koll på vad som hade hänt. Det kändes bra att skriva ett kontrakt ändå, säger han.

– När jag var på väg tillbaka och redo (i november) ville Maple Leafs att jag skulle få några matcher i farmarlaget och då var jag tvungen att passera waivers (där andra NHL-klubbar kan ta över spelarens kontrakt). Då nappade Nashville Predators.

En chock för Toronto Maple Leafs. Men inte för Petter Granberg.

– Men visst kändes det otippat. Efteråt har jag fått veta att Nashville har hållit koll på mig och att de tog chansen när den dök upp.

Några veckor efter att Predators hade tagit över hans kontrakt valde klubben att skeppa i väg två backar. Seth Jones till Columbus och Conor Allen till Ottawa. Det var ännu ett kvitto på att Nashville trodde på backen från Gällivare.

Sedan november har han fått 23 NHL-matcher i klubben som siktar på att gå långt i Stanley Cup-slutspelet i vår. Granbergs hockeyliv leker just nu.

– Jag trivs verkligen bra och vill stanna kvar här länge, säger han.

23 år gammal har han vunnit SM, VM och tagit plats i Nashville Predators NHL-trupp. Ändå är Petter Granberg en doldis för svenskarna och norrbottningarna. Inte 23-åringen emot.

– Jag har aldrig varit ute efter att få "cred". Jag är och har alltid varit nöjd med att stå i bakgrunden, säger backgiganten.

– Jag är även sådan ute på isen. Det är inte direkt så att jag står i rampljuset, jag trivs med att vara i bakgrunden och jobba i det tysta. Så kommer det nog alltid att vara.

Men för att 31 NHL-matcher i karriären inte ska stanna vid tvåsiffrigt gäller det att aldrig slappna av.

– Nöjd är man aldrig och det får man inte bli. Det är klart att jag kan tänka tillbaka och komma fram till att jag har gjort bra saker. Men jag får inte stanna upp – det gäller att kriga på och fortsätta, säger Petter Granberg, Norrbottens anonyma NHL-proffs.

Kuriren rekommenderar

Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.

Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer 

Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten. 

Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten 

Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet

Kuriren listar: 11 produkter som du alltid kommer hem med från Ikea

Läs mer: Kändisar som håller på Luleå Hockey

Läs mer: Hockeybloggen